'

Ur diktsamlingen Mandelns kropp (2023)

jag stickar mitt hår
in i din mössa,
på ditt huvud
grånar det

martyrer
ni som tyr er
till den röda fyren
i vårt vita hus

ill emigranter

solens knä tittar fram ur hålet i molnen
vinterdagen når mig upp till vaden

jag hasar
skakande
hem
som en tonåring

det är antingen kallt
eller skrämmande

jag tar på mig skorna
och skuggan – styltor

skuggan plockar päron från träden
stryker de förbipasserandes vackra bakhuvuden
glider förbi våningarna
stjäl för någon sekund ljuset från någons sovrum
gömmer vårt huliganförbund

skuggan snurrar likt en visare
och hejdar växelverkan
mellan min gång och tidens

hemma
går skuggan och jag barfota
och håller varandra
vid fötterna

poesin – en katt:
slickar såren
strävt

mandelnöt
låt oss tillsammans lyssna inifrån
blinkningarnas eko
från ögon så lika dina
lär dem likt dina egna barn
att se eftersmaken
istället för bruna rynkor
och stelnade veck