Vår tids strid är den om Sanningen. Förvriden och förtäckt propaganda, medvetna falsifieringar och attacker mot yttrandefriheten har blivit en del av vår verklighet. Lögner har plötsligt blivit en del av nyhetsflödet, makten styr allt oftare informationen och minoriteter och svaga gruppers berättelser sorteras bort.

I många delar av världen har fristående bloggare och mindre aktörer tagit över en stor del av den samhällsbärande journalistiken; de har sett att den officiella versionen är korrupt och i många fall tjänar ett desinformerande syfte. Det är en upp- och nedvänd värld, där nyhetsbevakningen allt oftare trampas ner av censur och ”officiell sanning”.

Ett turkiskt exempel på motstånd är nyhetsbyrån BIANET, och det arbete som utförs av författaren och journalisten Nadire Mater och hennes kollegor. BIANET fungerar som paraply för ett antal mindre nyhetsbyråer, och väljer bort ärorik nationalism och statsstyrd propaganda för barnens, invandrarnas, de medellösas och homosexuellas erfarenheter.

Mater började före 1980 års militärkupp att arbeta på vänstertidningen Democrat, där hon redigerade sidorna för barn, vilket var hennes första steg mot journalistiken. Vid sekelskiftet bestämde hon och kollegan Ertuğrul Kürkçü sig för att starta en oberoende nyhetsförmedling, något som blev fröet till BIANET. De kände att berättelsen om Turkiet i det rådande medieklimatet inte var fullständig, och att marginaliserades gruppers röster inte fick komma till tals.

Nadire Mater har inte bara gjort sig känd för sina böcker och sitt journalistiska arbete, utan har även varit en viktig röst i flera processer mot yttrandefriheten. När den kurdiska tidningen Özgür Gündem stängdes av turkiska myndigheter var hon en av de 56 författare och människorättsaktivister som agerade ”redaktör för en dag” för att visa solidaritet med tidningen. Hösten 2016 åtalades hon och 37 av de andra redaktörerna, anklagade enligt artikel 7/2 och 6 i den turkiska antiterrorlagen, för ”terroristpropaganda” och för att ”ha spridit material åt en terrororganisation”. Den 7 mars i år kunde det globala nätverket IFEX rapportera att Mater dömdes till 15 månaders villkorlig fängelsedom samt motsvarande cirka 15 000 kronor i böter. En dom som i nuläget är uppskjuten. Av de andra åtalade redaktörerna förklarades 17 skyldiga.

Men det var inte första gången som Nadire Mater kom i klammeri med den turkiska rättvisan. Hennes journalistiska arbete ledde henne tidigt till sydöstra Turkiet och irakiska Kurdistan, där hon mötte tjänstgörande soldater och talade med dem om krigets villkor och vardag – berättelser som sällan handlade om hjältedåd och nationalistisk övertygelse. Hon mötte ett krig som utkämpades av unga, ofta fattiga män som tidigare aldrig ens varit i landets sydöstra delar. De berättade om rädslor och frustrationer, hemlängtan och drömmar.

Deras röster lade grunden till boken Mehmedins bok – Turkiska soldater om kriget med den kurdiska gerillan (Mehmedin Kitabı / Güneydoğu’da Savaşmış Askerler Anlatıyor), som kom ut 1999 och byggde på intervjuer med 42 unga människor som tvångsinkallats till konfliktzonen i sydöstra Turkiet.

I en intervju med Julia Harte från 2011 poängterar hon att det inte var någon slump att det var en kvinnlig skribent som bröt tystnaden om soldaternas grymma erfarenheter av inbördeskriget i de kurdiska delarna av landet:

– Män tycker inte om att avslöja sina svagheter inför andra män. Inför en kvinna har de lättare att tala.

När myndigheterna fick upp ögonen för Nadire Maters spirande författarskap anklagades hon enligt artikel 159 i den turkiska brottsbalken för att ha ”förolämpat den turkiska militären” och en domstol i Istanbul förbjöd därefter distribution av boken som redan tryckts i fyra upplagor och sålt i 9000 exemplar. Polisen konfiskerade förlagets osålda exemplar samtidigt som hennes förläggare, Semih Sokmen, hotades med böter, och Nadire Mater själv av ett fängelsestraff på mellan två till tolv år. Boken frikändes sedermera från anklagelserna och översattes då till engelska, tyska, italienska, finska och grekiska.

I utländsk press kunde man läsa rader som: ”Maters reportage verkar i den tradition som avtäcker tillvarons surrealistiska drag och kastar ljus över krigets förstörelse.” och

Detta är utan tvekan en av de viktigaste och mest explosiva böcker som getts ut i Turkiet under det senaste decenniet. Soldaternas vittnesbörd blottlägger armén och politikerna och visar att detta är ett såväl ”onödigt” som ”orättfärdigt” krig som driver landet mot bankrutt och politiskt självmord.

Nadire Mater var med och grundade stiftelsen IPS Communication Foundation, samt nyhetsportalen www.bianet.org som stiftelsen driver med syfte att främja och tillämpa ett rättighetsperspektiv inom den turkiska journalistiken. Det senaste årets dramatiska försämringar på demokratins och yttrandefrihetens område har ökat nätjournalistikens betydelse, och där lägger hon nu all sin kraft.

Bianet var tidigt ute med att rapportera om internetblockader, stängda mediehus och censur från regeringens sida, men också om den kamp som förs för rätten till sannfärdig information.

Stiftelsens bidrag till den offentliga debatten är att se till att de som tystats eller ignorerats får höras, något man åstadkommer genom att erbjuda en saklig och gräsrotsbaserad rapportering om Turkiet. I och med detta ses BIANET som en modell för hur rättighetsbaserad journalistik kan fungera. BIANET är det mest synliga arbete som IPS gör; med daglig utgivning av nyheter på turkiska, kurdiska och engelska, samt publicering av rapporter kring yttrandefrihet och mäns våld mot kvinnor i Turkiet.

Stefan Lindberg är författare. Hans senaste bok är "Nätterna på Mon Chéri", 2016. Han arbetar även som kanslist och projektledare på Svenska PEN.