Ingen bryr sig om etiopiska kvinnors rättigheter
Problemet är inte bara att utvecklingen av kvinnors rättigheter verkar ha stannat av i dagens Etiopien – den som påpekar missförhållanden och svek mot den kvinnliga delen av befolkningen löper risk för repressalier. Därför har författaren till denna bistra rapport om ett fruset nuläge begärt att få vara anonym.
Precis som på många andra håll i Afrika Asien och Sydamerika lever kvinnor i Etiopien under hårt förtryck. Även om Etiopiens grundlag är demokratisk, saknar regeringen makten att förbjuda kvinnoförtryck.
85 procent av den etiopiska befolkningen bor på landsbygden, där förtrycket av kvinnor också är mycket värre. I Etiopien finns många ordspråk som syftar till att kränka kvinnor och hålla dem undergivna och rädda. Till exempel ”en kvinna och en åsna är inte rädda för regn”, ”en son till en kvinna, är han som en kvinna?” [1] Det finns många fler liknande ordspråk.
När en flicka föds i en familj, anses det som något som inte borde ha inträffat, men när en pojke föds skjuter man salut med gevär. Förtrycket av kvinnorna börjar alltså redan vid födelsen. Man glömmer att kvinnan är en mor, en syster, en fru och en medhjälpare. När en flicka växer upp så får hon inte gå i skolan, ursäkter som används för att inte skicka flickor till skolan är bland annat. ”Du kommer att bli våldtagen på väg till, eller från, skolan”, ”Du kommer att tvingas in i tvångsäktenskap och förlora din oskuld”. Flickor blir omskurna enligt gällande kultur och religiös tradition. Sätten att utföra omskärelse är grymma och flickor lider länge av smärtan efter omskärelsen. Vissa dör på grund av blodförlust. Omskärelsetraditionen är mycket vanligt i den östra delen av Etiopien. Det är vanligt flickorna omskärs strax före sitt bröllop, men detta utsätter dem även för mer smärta. I de flesta delar av Etiopien tvingas flickor att giftas in i ett äktenskap som de inte har valt själva. Det är föräldrarna som väljer en partner till sin dotter, eller väljer mannen flickan/kvinnan han ska gifta sig med. En flicka ges inte chansen att välja sin partner. Efter vigseln är det också mycket svårt att skilja sig om förhållandet inte fungerar och hon inte vill leva med sin make. I stället brukar flickor ta sin tillflykt till närmaste stad. När en kvinna kommer till en ny stad tvingas hon till att prostituera sig av en förmedlare[2] – om hon är vacker – eller tvingas att resten av sitt liv till underbetalda, underordnade tjänarpositioner.
Livet för en kvinna är mycket svårt i Etiopien, och då särskilt på landsbygden. Även i situationer där en flicka får möjlighet för att gå i skolan är riskerna att bli våldtagen och att tvingas in i oönskade äktenskap mycket stora. Eftersom toaletterna i etiopiska skolor inte är rena och det oftast inte finns särskilda damtoaletter drabbas flickorna av skam och oro speciellt under sina menstruationsperioder. I stället för att utstå skam och oro varje gång de får mens, föredrar de att stanna hemma. Som ett resultat av upprepade missade lektioner halkar de efter. Om en flicka missar lektioner 7 dagar under en månad på grund av mens, så förlorar hon totalt 70 dagars lektioner under en 10-månaders period. Problemet med bristen på rena toaletter gäller inte bara Etiopiens landsbygd, utan det är även ett vanligt problem i städerna.
Även om en kvinna lyckas komma in på universitet och ta examen trots alla dessa svårigheter, så möts hon av många nya andra problem när hon börjar arbeta. Majoriteten av de etiopiska männen har ännu inte förstått att en kvinna kan tänka, arbeta och tjäna lika mycket som de själva. Det finns mycket få etiopiska män som betraktar kvinnor annat än som sexobjekt. Det är många kvinnor som blir våldtagna av sin arbetsgivare/chef. De flesta fallen anmäls inte eftersom det betraktas som skam att berätta om det för polisen.
Att röra vid en kvinnas kropp, kladda på, reta och ibland slå en kvinna anses fortfarande idag inte vara ett brott. I stället för att be om en ursäkt säger vissa män ”varför blir du upprörd? Du borde vara glad bara för jag har rört dig” när de ser en kvinna som är upprörd på grund av att någon man har nypt henne, rört henne eller retat henne. Om en kvinna bestämmer sig för att få en våldtäkt prövad i domstolen får hon utstå stor skam, vilket börjar redan på polisstationen. De flesta polismän kommer från landsbygden och har uppfotrats till en mycket negativ syn på kvinnor, och detta påverkar i sin tur hur de hanterar kvinnorelaterade fall. En våldtäkt ses inte som ett allvarligt problem. En kvinna som kommer till en polis för att anmäla att hon har blivit sexuellt trakasserad av en man får inte så mycket hjälp, utan får ta på sig skammen och stå ut med att bli utskrattad. Fruktansvärda övergrepp mot kvinnor är inte ovanliga: som syratattacker som förstör deras ansikten – eller regelrätta mord, där de blir ihjälskjutna mitt ute i offentligheten.
Även om regeringen hävdar att de arbetar för kvinnornas jämställdhet händer det sällan i praktiken att kvinnor ges nyckelpositioner eller viktiga roller, och trots att antalet kvinnliga delegater i parlamentet har ökat, så kan kvinnor oftast inte bidra till större förändringar. Detta beror på att parlamentet i riksdagen ofta endast tillåts godkänna beslut som redan i praktiken är fattade.
Även om Etiopien styrs av ett federalt system av delrepubliker, har ingen av delrepublikerna hittills letts av en kvinna. Viktiga nyckelpositioner och maktpositioner är till så gott som hundra procent besatta av män. Det som oftast förväntas av kvinnor är att de ger stöd till och applåderar andra, inte att de uttrycker sina idéer och självständigt genomför dem.
För att kvinnors rättigheter ska respekteras måste det ske en allmän kulturomvandling. Regeringen borde helt enkelt lägga all sin energi på att genomföra sina redan skrivna lagar – i stället för att stifta nya.
När hundratals etiopiska kvinnor levde som sexslavar i Saudiarabien, tvingades arbeta mer än 18 timmar per dygn, kastades ner från höga byggnader, fick kokande vatten kastat i sina ansikten, led av hunger – brott som inte borde förekomma på 2000-talet – då gjorde Etiopiens regering inget för dessa kvinnor – annat än att möjligen låta dem återvända till hemlandet. Många kvinnor anser att den etiopiska regeringen borde ha åtalat den saudiarabiska regeringen för brott mot de mänskliga rättigheterna för det som de etiopiska kvinnorna utsattes för, och de borde förhandlat fram skadestånd till de kvinnliga offren. Flera av dessa kvinnor håller än idag den etiopiska regeringen ansvarig för vad de gått igenom.
Ingen tar ansvar för de hundratals etiopiska kvinnor som ännu lever i Saudiarabien och som arbetar som hembiträden under slavliknande förhållanden som förstör deras hälsa. De är på så vis utsatta för övergrepp från statens sida. Men samma sak sker även hemma i Etiopien. Eftersom det inte finns någon minimilön för ett hembiträde så utnyttjas och missbrukas kvinnor även här.
Etiopiska kvinnors rättigheter respekteras helt enkelt inte. Särskilt inte på landsbygden. Den enda lösningen, det enda sättet att komma tillrätta med dessa enorma problem och allt detta lidande – heter utbildning. Det är vad som kan främja en kulturförändring – och vi måste arbeta ihärdigt för att genomföra de bestämmelser och konstitutioner som påstår sig skydda kvinnors rättigheter. Men av allt detta är utbildning det mest avgörande: utbildning skapar förändring.
[1]Fraserna används för att förolämpa en man.
[2] Det är inte en hallick. Det är en person som förmedla olika typer av arbete, t.ex. hembiträde, dagligt arbete, prostituerade, servitörer och så vidare. Ibland kan även denna person fungera som en mäklare. Jag kunde inte hitta ett bättre ord på svenska.
