Det har nu gått två år sedan Edward Snowden avslöjade den globala massövervakning som bedrivits av USA:s National Security Agency (NSA) i samarbete med underrättelseorganisationer i Storbritannien, Kanada, Nya Zeeland och Australien (alliansen de ”Fem ögonen”).

Nu när internet har blivit det största allmänna forumet för kommunikation i global skala, utgörs ett av de allvarligaste hoten mot yttrandefriheten av den övervakning och censur som utövas på internet. Redan före Snowdens avslöjanden hade PEN med stor oro uppmärksammat ökningen av fall där författare, på grund av internetövervakning och censuringripanden, blivit förföljda för sådant de skrivit på internet. Detta ledde till PEN:s Deklaration om digital frihet från 2012 som hävdar att övervakning ”inverkar menligt på yttrandefriheten genom att den utgör ett hot om förföljelse och skapar rädsla för repressalier”.

Allvaret i det hot som deklarationen beskriver har kommit till allmänhetens kännedom genom den senaste två årens förödande avslöjanden. Trots att många detaljer om den massövervakning som NSA bedriver i samarbete med andra medlemmar av de Fem ögonen ännu inte är kända, står det klart att de har samlat in enorma mängder datatrafik som kränker rätten till personlig integritet och yttrandefrihet för miljontals människor över hela världen.

Avslöjandena har också tydliggjort den särskilda fara som den elektroniska övervakningen innebär för människorättsorganisationer som PEN, och för de författare och journalister som vi arbetar för att skydda. I april 2014 avslöjade Snowden uppgifter om att människorättsorganisationer varit särskilt utsatta för brittiska och amerikanska underrättelseorganisationers massövervakningsprogram, och i januari 2015 avslöjade han att Storbritanniens GCHQ (den brittiska motsvarigheten till Försvarets radioanstalt) ”hade samlat in korrespondens mellan journalister och redaktörer på nyhetsorganisationer, och gått så långt som till att beteckna undersökande journalister som ’potentiella säkerhetsrisker’”.

Sedan Snowdens avslöjanden har PEN utifrån de riktlinjer som fastslagits i Deklarationen om digital frihet granskat följderna av massövervakningen för yttrandefriheten och författarna, och propagerat för reformer när det gäller övervakningen på nätet. Våra exempel, resolutioner och undersökningsrapporter – som citeras nedan – har illustrerat den växande fara som massövervakningen och censuringripandena utgör för yttrandefriheten och författarna i hela världen. De resolutioner om massövervakning som antogs vid PEN Internationals kongresser 2013 och 2014 kräver full insyn i och reformer av dessa massövervakningsprogram, och uppmanar världens regeringar att bekräfta alla människors rätt till skydd för privatliv och integritet och dessas oupplösliga samband med yttrandefriheten. Vi har vänt oss till världens regeringar och till FN med uppmaningar om att massövervakningen ska upphöra, och att samma normer för yttrandefrihet och rätten till skydd för privatliv och integritet som gäller utanför internet också ska gälla på internet.

Utökningen av internetövervakning och censur

En av de största källorna till oro för PEN sedan Snowdens avslöjanden har varit införandet av massövervakningslagar i många länder världen över. Det utbredda införandet av sådana lagar utgör ett avsteg från den tidigare hemlighållna massövervakningen och censuren.

Enligt den obundna organisationen Freedom House antog eller föreslog 41 länder – såväl demokratiska som icke-demokratiska – mellan maj 2013 och maj 2014 lagförslag som utökade myndigheternas rätt att övervaka, kontrollera innehåll och lagföra legitima yttrandeformer. Denna trend har fortsatt till dags dato, dvs. mitten av 2015, i kölvattnet av terrorattacker i Australien, Kanada och Frankrike, där dessa länders regeringar varit snabba att utnyttja nationens säkerhet som förevändning för att införa nya övervakningsmöjligheter, trots avsaknaden av bevis för att sådana program hade kunnat förhindra dessa attacker. I Australien kommer underrättelseorganisationen ASIO att få tillstånd att övervaka hela internet, och journalisters möjligheter att skriva om säkerhetsfrågor kommer att begränsas. I Kanada har regeringen lagt fram ett lagförslag som ger myndigheterna rätt att vidarebefordra alla datauppgifter som de tror kan ha någon koppling till nationens säkerhet till Kanadas underrättelseorganisationer, och dessa underrättelseorganisationer får också rätt att ”avvärja” hot, även om det betyder att de tvingas bryta mot lagen eller åsidosätta medborgarnas konstitutionella rättigheter. I Frankrike godkände senaten i juni 2015 en lag som dramatiskt utökar övervakningsmöjligheterna, och ger säkerhets- och underrättelseorganisationerna rätt att samla in data från internetanvändare i realtid utan juridiskt tillstånd, och att beordra telekommunikations- och internetföretag att överlämna användaruppgifter.

PEN har ofta funnit att anti-terrorismlagar legitimerar existerande förtryck, kriminaliserar politisk kritik på nätet och får mycket negativa konsekvenser för författare, journalister, bloggare och människorättsaktivister. I till exempel Etiopien har anti-terrorismproklamationen från 2009 använts för att utan rättegång hålla Zone 9-bloggare fängslade i nu mer än ett år på grund av deras kritiska granskning av regeringens politik.

De etiopiska bloggarna står också anklagade för att ha använt sig av digital kryptering för att kunna kommunicera, vilket enlig åklagarna är ett bevis för deras påstådda konspiration i syfte att utföra terrorbrott. Enligt etiopiska telekom-lagar som antogs 2012 är det förbjudet för enskilda medborgare att använda sig av krypteringsverktyg.

Stater försöker i allt högre utsträckning att begränsa individers möjligheter att kommunicera tryggt och anonymt. Många av de instiftade lagarna syftar till att förhindra kryptering – den matematiska process som konverterar meddelanden, information eller data till en form som är oläslig för andra än den tilltänkta mottagaren, och som skyddar möjligheten till förtrolig kommunikation och förhindrar att innehållet i kommunikationen kan läsas och manipuleras av en tredje part. Krypteringen var i själva verket den första måltavlan för den brittiske premiärministern Cameron när han, strax efter terrorattacken mot Charlie Hebdo i Frankrike, förklarade att han ville förbjuda ”en kommunikationsform mellan människor som vi inte kan läsa.”

I sin senaste årsrapport skrev FN:s särskilda rapportör för yttrandefrihet, David Kaye: ”Journalister och hela det civila samhället är beroende av kryptering och anonymitet för att kunna skydda sig själva (och sina källor) från övervakning, och konstnärer är beroende av kryptering för att kunna skydda sin rätt till yttrandefrihet, i synnerhet i situationer när det inte bara är staten som inför begränsningar, utan också det omgivande samhället som inte tolererar okonventionella åsikter.” När Kaye talade inför PEN och våra systerorganisationer i maj 2015 förklarade han att ”inskränkningar av möjligheter till kryptering och anonymitet måste undvikas och får bara begränsas – om alls – med strängt iakttagande av principer för lagenlighet, nödvändighet, proportionalitet och legitimitet.”

Restriktioner riktade mot politisk kritik och opposition på internet har ökat. Vietnamesiska lagar är särskilt drakoniska i detta hänseende. Dekret 72 har utvidgat förbudet mot ”politiska eller sociala kommentarer från bloggar till alla sociala mediesajter”. I november 2013 gick staten ännu längre och utfärdade Dekret 174 som införde böter för spridandet av antistatlig propaganda på sociala medier.

Censur på internet – i form av blockering och filtrering av innehåll – har också ökat påtagligt under de senaste två åren i länder som Turkiet, Ryssland och Thailand, där myndigheterna har valt att stänga eller blockera sajter med kritiskt innehåll mot regeringarna. Turkiet – som ironiskt nog stod värd för FN:s globala internetforum – har upprepade gånger blockerat Twitter och YouTube när innehåll som bedömts som kritiskt eller oppositionellt mot regeringen har postats. President Erdoğan har gått så långt som att kalla sociala medier för ”det värsta hotet mot samhället” och har lovat att ”utplåna Twitter”.

Antalet arresteringar av författare, nätjournalister, bloggare och aktivister som skrivit misshagliga inlägg på internet har ökat för varje år, och 2014 blev fler människor arresterade eller åtalade för sina digitala aktiviteter än någonsin tidigare, med Kina, Iran, Eritrea, Vietnam och Etiopien som de fem främsta fångvaktarna av nätjournalister i världen.

Åtgärder för att kriminalisera smädelser och blasfemi på internet har också blivit allvarliga hot mot yttrandefriheten, med straff för sådana förseelser som ofta är mycket strängare än om liknande åsikter framförts utanför internet. I synnerhet i Mellanöstern och Nordafrika har PEN noterat en ökning av fall där bloggare drabbats av dessa lagar. I juni 2015 slog Saudiarabiens högsta rättsinstans, trots protester från hela världen, fast en dom på 10 års fängelse och tusen piskrapp för den ateistiske bloggaren Raif Badawi, efter anklagelser för att ha ”skymfat islam” och ”grundat en liberal webbsajt”.

Angrepp av icke-statliga aktörer mot författare på grund av inlägg de skrivit eller åsikter de gett uttryck åt på internet är en växande källa till oro för PEN, och har även lett till en ökande självcensur bland författare. Enligt Internationella PEN:s ”case list” för 2014 dödades författare i Brasilien, Mexiko, Paraguay, Afghanistan, Irak, Kambodja, Indien, Pakistan, Filippinerna och Ryssland med största sannolikhet på grund av artiklar och inlägg de skrivit på internet. I Bangladesh har åtminstone sex författare och bloggare blivit angripna eller mördade sedan 2013 – tre av dem under brutala former 2015 för att de gett uttryck åt ateistiska åsikter på internet, ett chockerande vittnesbörd om de risker författare löper i intoleranta samhällen.

PEN fruktar att den ökande förekomsten av lagstiftning till stöd för massövervakningsprogram, censuringripanden, angrepp mot och fängslanden av författare för deras åsikters skull, har till syfte att hindra andra från att publicera kritiskt material och skapa en atmosfär som leder till självcensur. Faktum är att den massövervakning som redan förekommer i såväl demokratiska som icke-demokratiska länder har lett till att fler författare än någonsin tidigare känner sig hämmade av självcensur världen över. Enligt forskningsrapporterna”Chilling Effects” och ”Global Chilling” från PEN American Center är den uppgivna självcensursnivån i liberala demokratiska länder (34 procent) betydande, även jämfört med de nivåer som rapporteras av författare som lever i auktoritära eller halvdemokratiska länder (61 procent respektive 44 procent). Massövervakningen har allvarligt skadat författarnas tro på att demokratiska regeringar kommer att respektera deras rätt till skydd för privatliv och integritet och yttrandefrihet, och på grund av den genomgripande övervakningen uttrycker många författare oro för att drabbas av negativa konsekvenser om de ägnar sig åt att undersöka vissa frågor eller uttrycka vissa åsikter även om det sker privat.

Motståndet mot massövervakningen

Snowdens avslöjande av de Fem ögonens övervakning ledde inledningsvis till något av en kris för ledarskapet i FN och regionala institutioner, eftersom det visade sig att några av yttrandefrihetens traditionella försvarare – USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland – hade brutit mot sina egna värderingar i fråga om rätten till yttrandefrihet och skydd för privatliv och integritet. Avslöjandena skadade allvarligt trovärdigheten hos USA och de övriga Fem ögon-staterna i rollen som globala förkämpar för rätten till yttrandefrihet.

Efter Snowdens avslöjanden kom flera medieaktörer – i synnerhet The Guardian och organisationer som kämpar för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter på internet, däribland PEN-centra över hela världen – att spela en viktig roll i arbetet med att sprida kunskap om massövervakningens följder, och att propagera för rättslig översyn av hittills okontrollerade övervakningsprogram på både internationell och nationell nivå.

I FN steg ett nytt ledarskap fram i och med att Brasilien och Tyskland ställde sig i spetsen för försvaret av rätten till skydd för privatliv och integritet. Sedan 2013 har flera institutioner i Europa förklarat massövervakningslagar och massövervakningsoperationer olagliga, och belagt framtida aktiviteter med nya restriktioner. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter betraktar massövervakning som ett otvetydigt brott mot de mänskliga rättigheterna. I Latinamerika resulterade det folkliga motståndet i Brasilien i instiftandet av Marco Civil, en rättighetsdeklaration för internet. Som ett erkännande av den viktiga roll som upplysta medborgare har när det gäller att uppmärksamma och rätta till myndighetsöverträdelser, har Europarådet ställt krav på nya lagar till skydd för visselblåsare.

I maj 2015 blev NSA:s kränkande telefonspionageprogram förklarat olagligt av domstolarna och förkastades av kongressen. Sedan Vita huset tillsatt en utredning som kom fram till att detta program inte hade stoppat ett enda terroristattentat, har till och med presidenten, som en gång försvarade det, nu beslutat att stoppa det. Samma månad röstade parlamentet i Paraguay mot ett kontroversiellt lagförslag om utökad övervakning efter intensiva protester från en stor koalition av människorättsförespråkare.

Vi befinner oss nu i en spännande skärningspunkt mellan försöken till utökad massövervakning och krav på kontrollmöjligheter och begränsningar. Senare i år kan vi vänta oss intensiva diskussioner om förslagna övervakningsprogram i Storbritannien och Sydafrika, där man vill införa mycket hårda censurregler och övervakningslagar för internet. Det kommer att krävas att organisationer som PEN och våra systerorganisationer fortsätter att arbeta för att världens regeringar ska reformera sina övervakningssystem så att all övervakning utförs i enlighet med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna.

Framtida hot

Till slut några ord om framtida hot. Efter att ha uppmärksammat bristen på cybersäkerhet för författare och aktivister som i allt högre utsträckning utsätts för tekniska attacker och övervakning av repressiva regimer, har PEN International svarat på de digitala säkerhetshoten med att företa en genomgående översyn av sina system, och börjat utbilda sin personal i digitala säkerhetsfrågor, i synnerhet i de centra som är utsatta för störst risker, som de i Burma och Honduras. Under de kommande åren är det av största vikt att alla PEN-centra, deras medlemmar och våra systerorganisationer i det civila samhället förstår och förmår motverka dessa risker.

PEN känner också en växande oro för de repressiva övervakningslagarnas följder för redan ofta marginaliserade grupper. Kvinnor och medlemmar av hbtq-gemenskaper är både underrepresenterade på internet och i oproportionerligt hög grad trakasserade för sina aktiviteter på nätet. I maj 2015 startade PEN Outwrite, en sajt med syfte att vara en plattform för hbtq-personer och andra som vill diskutera frågor som rör jämlikhet och säkerhet. Vi hoppas att författare genom att utbyta erfarenheter ska lära sig att inse behovet av att skydda sig själva på nätet, och kunna få tillgång till goda kunskaper i digitala säkerhetsfrågor.

Trots de ökande inskränkningarna av friheten på internet överallt, har motståndet från det civila samhället och en upplyst allmänhet förstärkts under de senaste två åren som en följd av avslöjandena om NSA:s övervakningsprogram. Medvetenheten om hoten mot våra fundamentala rättigheter har växt, och en upplyst allmänhet i hela världen har blivit alltmer engagerad i arbetat med att slå vakt om rätten till skydd för privatliv och integritet och för rätten till yttrandefrihet på internet.

Även om det fortfarande är långt kvar till en fullständig reformering av massövervakningssystemen – även i USA – utgör de framsteg som gjorts under de två åren som gått sedan Snowdens avslöjanden en imponerande vittnesbörd om vad som är möjligt att uppnå genom samordnade granskningsinsatser och protester av olika aktörer inom medierna, det civila samhället, den tekniska världen och det politiska fältet. Eftersom allt fler stater visar prov på att vilja lagstifta om utvidgade övervakningsmöjligheter, finns det ingen anledning att slå sig till ro. I stället krävs det fördubblade ansträngningar av oss i arbetet för att reformera den okontrollerade övervakningen och att skydda författare och rätten till yttrandefrihet, privatliv och integritet i hela världen.