Jag tror inte att någon är oberörda av de pågående övergreppen mot civila i Syrien. Jag tror också att de flesta, när vi konfronteras med vad som i alltmer ser ut som ett eskalerande folkmord på sina egna, drabbas av vad som måste beskrivas som mediesamhällets verkligt onda paradox. Vi ser. Vi vet vad som händer. Vi har mycket små möjligheter att påverka vad som sker. De av oss som minns Rwanda 1994 känner igen situationen.

Det här är inte platsen att spekulera i ifall omvärlden ska intervenera eller ej. Men att vi vet vad som sker och vad som görs mot människor i detalj är samtidigt en källa till förtvivlan och kanske det enda hoppfulla i situationen. Att vi i dag kan ta del av röster och bilder från de människor som lever mitt i förtryckets centrum ställer högre krav på oss andra. PEN/Opp vill vara ett led i denna kedja av levande röster. I detta nummer ger vi ordet till Manhal Alsarraj, syrisk poet, som i detalj beskriver den onda paradoxens dilemma – vilken kunskap törs jag föra vidare, hur hanterar jag den vanmakt som kommer sig av att i dag kunna se rakt in i våldets centrum? Och förstår vi egentligen vad vi ser på de sönderklippta bilder och budskap som når oss på ännu inte finslipade, nya informationskanaler?

Den 1 juli var det precis ett år sedan Martin Schibbye och Johan Persson fängslades i Etiopien. Det betyder att tre svenska journalister i dag sitter fängslade för vad de skrivit, publicerat eller höll på att göra research om. Den tredje heter Dawit Isaak. Det har blivit allt tydligare för en svensk offentlighet att de sitter fängslade av samma skäl som tusentals journalister och författare världen över – som ett resultat av det tilltagande hot och växande våld mot yrkesverksamma skribenter som vi ser världen över. Det går att förstå denna våg som en motreaktion mot de nya informationsmöjligheter som den digitala offentligheten gett oss, men också i ett informationskrig som blir allt viktigare och där journalister, bloggare och andra skrivande människor står under allt starkare hot. Den etiopiske journalisten Mesfin Negash skriver om det sammanhang där Schibbye och Persson ingår, som två av flera journalister inspärrade i samma fängelse.

Det är av stor betydelse att vi förstår att hoten mot författare och journalister ser ut på nästan samma sätt i mycket olika situationer – vare sig vi talar om Etiopien, Mexiko eller Belarus. Ideologin skiftar, hoten mot den fria debatten ser nästan likadana ut. Ett sådant globalt hot mot yttrandefriheten måste också bemötas med internationella medel, med de gemensamma krafter yttrandefrihetens försvarare ändå förfogar över. I det arbetet vill PEN/Opp vara en del.