Vad skulle hända om internet släcktes ner? Hur många av oss har inte lekt med den tanken och kanske förfasat oss över svaret? På femtio år har vi människor gjort oss beroende av internet oavsett var i världen vi än lever.

Runt 3,9 miljarder människor använder detta medium varje dag. En värld i världen. Från början helt fri och okontrollerbar. Men i takt med dess framväxt har internet kommit att bli repressiva länders främsta vapen för att tysta och förtrycka de egna medborgarna. Aldrig tidigare har kopplingen mellan demokrati och internet varit mer brännande än i dag, då utvecklingen tycks gå i fel riktning.

I november 2019 fick jag personligen erfara just det – vad som händer när internet släcks ner. Mitt under arbetet med det här numret om – ja, ironiskt nog – internetfrihet, blev det märkligt tyst från mina släktingar i Iran. Även om vi inte hörs så ofta brukar vi vara närvarande i varandras sociala medier. Kommentera inlägg, lajka bilder, skicka hjärtan, ge tummen upp. Deras profiler uppgav helt plötsligt att de inte hade varit inloggade på ett tag. Den 17 november hade regimen i Iran släckt ner internet för att hejda och kontrollera de omfattande protesterna över hela landet. Protester som orsakats av kraftigt höjda bensinpriserna.

Iran tystnade. 83 miljoner människor hölls isolerade från omvärlden. De våldsamma protesterna på gatorna fortsatte, men ingen kunde rapportera om vad som pågick – varken journalister eller det iranska folket. En anonym iransk författare skriver för PEN/Opp: ”Nu vet regimen hur den ska göra, om de vill döda politiska fångar på samma sätt som under 80-talet så släcker de internet.”

Vi tycks ha gått in i en ny alarmerande tid där allt fler icke-demokratier har tagit steget från att filtrera, begränsa, övervaka eller reglera hastigheten på internet till att helt enkelt stänga ned det. Vi har sett det i Indien, Venezuela, Sudan, Etiopien, Indonesien, Myanmar, Irak och nu senast i Iran. Listan kan tyvärr göras längre.

Kampen om censur kontra yttrandefrihet på internet i icke-demokratier har tidigare kunnat beskrivas som en katt-och-råtta-lek. När ledarna hittar sätt att inskränka internet, hittar folket kreativa tekniska motdrag för att kringgå censuren. Och så har leken pågått. Men vilka motdrag finns att tillgå när maktfullkomliga ledare hittat den ultimata inskränkningen för att säkra politisk makt – att stänga ner internet helt och hållet?

Har leken nått vägs ände?

I denna upplaga av PEN/Opp återkommer vi till ett av tidskriftens centrala bevakningsområden, nämligen hoten mot internet och den digitala censurens olika förklädnader. Vi viker hela numret åt texter och författare som skildrar den pågående kampen för yttrandefrihet på nätet runt om i världen.

Den ryska journalisten Liza Aleksandrova-Zorina berättar i sin essä om en annan global utveckling som seglat upp under de senaste åren – regimer som under förevändningen att ”skydda” medborgarna stiftar lagar som inskränker nätet. I november 2019 godkände Rysslands president Vladimir Putin nya internetlagar som förbjuder folket att dels sprida vad ryska myndigheter anser är ”fake news” på internet, dels ”förolämpa” nationen Ryssland.

”Att skämtens tid är över på internet blir tydligt när den ene aktivisten får nästan ett års husarrest för en videoblogg, anklagad för extremism, och den andre får fem års fängelse för en kommentar på Twitter som skulle kunna tolkas som hot mot barnen till poliser”, skriver Aleksandrova-Zorina.

I Uganda tillämpas liknande lagar. I augusti 2019 dömdes den ugandiska författaren och akademikern Stella Nyanzi till 18 månaders fängelse för ”internettrakasserier”. Hennes brott? Hon hade publicerat en satirisk dikt på sin Facebook-sida där hon kritiserar Ugandas president Yoweri Museveni. Med hennes godkännande har vi fått översätta och publicera två dikter av henne. Det är vi stolta över. Och det är precis vad PEN/Opp är till för – sprida de ord och texter som helt ogrundat tystas ner av rädda och fega makthavare. Att översätta, publicera, läsa och sprida Stella Nyanzis dikter är exakt det Yoweri Museveni fruktar mest. Och just därför är det exakt det vi ska göra. Det gör vi här på PEN/Opp.