Till Dawit Isaak
Dawit Isaak fängslades den 23 september 2001 i Eritrea. Han anklagas för brott mot rikets säkerhet, men har ännu i dag inte fått någon rättegång eller dom. I arton år har han suttit fängslad under livshotande förhållanden. Vi bad poeten Ida Börjel skriva en dikt till Dawit Isaak. I dikten använder hon sin rätt att uttala sig för att öppna en dörr in i minnet och år av tystnad.
ord, ord, ord–
hör du de faller
som mörk atomsnö
i rymd utan botten *
vilket djur är du
vilket slags vatten
vad känner du i ett tomt vitt rum
utan dörrar utan fönster
– leken ska säga hurdan älskare jag är,
något om livsflödet, hur jag går döden till mötes
i en sluten cell om tre gånger tre meter
behåller en människa tidsuppfattningen under
drygt fem minuter, därefter
där och du och här och det
där, och då och när och det
som vill säga något om att uthärda tystandet
i tysthet, på något vis uthärda det
outhärdliga bakom fängelsets murar,
som fanns, fanns skyddsmurarna
medan Man utan namn i Wangs film
krafsar bland plastpåsarna i sin håla nere i jorden
utan en blick, oordad (till honom är det inte heller
någon som talar)
oordad, onämd; de summariska rättegångarna
och de som fängslas utan domslut; bakom
antifascistiska skyddsmuren, som fanns, fanns
Schandmauer, den blåa vallen, Jerusalemkuvertet,
skammens mur i Västsahara;
också gråterskorna fanns, Era Eiro,
att sortera in sömzon, buffertzon,
lägrets capon, Todesstreifen under det mänskliga
mördades Geta av sin bror, den romerske kejsaren
som därefter gav order om damnatio memoriae:
den som nämner honom ska dö
också myntbilderna, varje namninskription skulle raderas
i ett helt mörkt rum utan dörr utan fönster,
i jordhålan; i fraktkontainern
med de andra arresterade; i ett fönsterlöst rum
helt täckt av guld, zink och kopparfyndigheter;
av den tigande diplomatin; damnatio memoriae,
en maktens eller ängslans räckvidd, påtvingad amnesi
inåt, i den enskilda, utåt, i massan
av det möjligas väg in i det omöjliga; fraktur – fraktal;
snöflingor, nervbanevarning;
om oro, gissel och snöblindheten,
Eritrea
* citat av Gunnar Ekelöf