Zhina var Mahsa Aminis andra namn. På kurdiska betyder Zhina ”nytt liv”. Enligt hennes mamma, Mojgan Eftekhari, kallade alla i familjen henne för Zhina. Men på grund av restriktioner för att välja kurdiskt namn registrerades hennes officiella namn som Mahsa. På persiska betyder namnet Mahsa ”vackra månen”. För två år sedan, i september 2022, tog moralpolisen i Iran livet från Zhina och berövade hennes familj att se denna vackra måne. Detta var varken det första eller sista statssanktionerade kvinnomordet. Kvinnofientlighet och kvinnomord är i hjärtat av Irans könspolitik, både rotat i dess patriarkala traditioner, sharialagar och politisk islam.
Men varför blev mordet på Zhina så uppmärksammat?

De marginaliserade blir synliga
Mordet ägde rum där köns-, klass- och etnisk diskriminering korsades. En plats där marginaliserade, maktlösa och osynliggjorda grupper i samhället möttes. En plats där ett liv togs – på grund av en sjal! En plats där ”toleransen” inte längre höll, och ilska och raseri bröt ut. Det statssanktionerade mordet på Zhina skedde i Teheran, men det allmänna upproret mot detta mord började på Aychi-kyrkogården i staden Saqqez, Kurdistan, där Zhina föddes. På hennes gravsten står det skrivet: ”Du är inte död, Zhina, ditt namn blir en symbol”. Och så blev det. Zhina började sitt nya liv från sin gravsten. Hennes namn blev en symbol, en symbol för en rörelse och en symbol för ”försvaret av rätten till liv”. Detta uppror började i iranska Kurdistan, en region med en lång tradition av kamp mot köns-, klass- och etniskt förtryck. Gradvis höjdes också rösterna från de osynliggjorda marginalerna i Baluchistan, Khuzestan och andra provinser och städer i Iran.

Början på tillväxt och uppror
Slagordet började vid Zhinas grav som ”Jin, Jiyan, Azadi”. Slagordet vars befriande röst utgick från Bakur-kvinnorörelsen i turkiska Kurdistan, nådde Rojava-kvinnorörelsen i syriska Kurdistan och spreds vidare till Zhinas gravsättning i iranska Kurdistan. Två journalister, Elaheh Mohammadi och Niloofar Hamedi, var bland de första att rapportera om denna händelse och skildrade stunderna från sjukhuset till kyrkogården och vidare på gatorna. På detta sätt började Zhina Mahsa Amini sitt nya liv och spred sig genom andras kroppar, pennor, röster, rörelser och uppror. Hon överskred inte bara geografiska gränser och motståndsrörelser, utan utmanade även mentala gränser och blev en vändpunkt i historien för en feministisk, politisk och social kamp i Iran.

Inget är som förut
Rösten från den revolutionära rörelsen ”Jin, Jiyan, Azadi” (Kvinna Liv Frihet) skapade också en kulturell förändring i samhället. Det som började som en protest mot Zhinas mord och ett försvar av rätten att välja sin klädsel, utvecklades till en kulturell revolution i hela samhället. Även om många kanske inte gick ut på gatorna, så förändrades deras tankar, synsätt och beteenden. Därför är inget som det var efter mordet på Zhina och det efterföljande upproret.

En revolutionär rörelse i vardande
”Jin, Jiyan, Azadi” är inte ett projekt som kan avslutas; det är en pågående revolution i vardagen. Mångfalden och pluralismen i denna rörelse, samt omprövningen av historiska och aktivistiska perspektiv och skapandet av muntlig historia, har varit omfattande. Berättelser, litteratur, filmer, bilder, radio, podcasts och böcker som kollektiv handling har berikat litteraturen under de två år som gått. Dessa skapelser är inte bara resultatet av individuell kreativitet, utan en del av en gemensam dröm i samhället mot tyranni och hopplöshet. Det är en rörelse som inte bara fokuserar på att byta statsmakt, utan har en demokratisk vision med målet att inte bara förändra maktförhållanden utan också revolutionera tankesättet och sinnen hos alla.

Kollektiv fantasi och kollektiv makt
45 år av ständigt förtryck i den islamiska republiken har visat att den iranska regimen inte avser att backa. Under de senaste två åren har förtrycket intensifierats på alla fronter: från tortyr, våldtäkter och avrättningar i fängelser, mord på gatorna och avsiktligt skjutande av demonstranter i ögonen med hagelgevär, från att förgifta elever under skoltid till att försena medicinsk hjälp, från massgripanden och tunga fängelsestraff till hög borgen för att förlama medborgarna politiskt, ekonomiskt och psykologiskt. Men trots två år av massivt statligt förtryck har människor inte gett upp eftersom de inte längre är rädda.

Har det skett någon förändring i det iranska samhället? Efter det revolutionära folkets uppror inträffade två stora händelser. I folkets kollektiva fantasi etsades en vision av ett demokratiskt samhälle utan en tyrannisk regim, och rädslan för tyrannin försvann. Samtidigt har rädslan för att förlora makten blivit permanent hos den auktoritära iranska regimen. Det låga valdeltagandet i första omgången av det fjortonde presidentvalet år 2024 visade att trots förtryck kan folkets kollektiva makt stå emot.

Än idag är många kritiker och motståndare till regimen fängslade. Två kurdiska kvinnorättsaktivister och politiska aktivister, Bakhshan Azizi och Risheh Moradi samt den politiska aktivisten Sharifah Mohammadi, har dömts till döden. Den obligatoriska slöjan är fortfarande lagstadgad, och dess väktare finns kvar på gatorna. Men närvaron av kvinnor med valfri klädsel, trots repressiva krafter, sänder ett annat budskap. Det visar att kampen för kvinnors och folkets rättigheter har gått långt bortom regimens hinder och fortsätter framåt. Det visar att den kollektiva makten som är inskriven i gatornas minne i fler än 120 iranska städer, lever vidare.