En dikt av en arresterad poet
Låt dina ord vackla
när du talar om mig
Hungersnöd
och jag har kastat mina löften i havet
och gjort det omöjligt att smaka på dig
Jag har blivit som ett brott
ta bort min hud
och se blodet visa spåret
Vänd dig om
stanna inte kvar i slutet av mig
flygdrakarna befinner sig på behörigt avstånd
Kyss min panna med en droppe av ditt blod
var den oupphörliga darrningen
som jag likt en smärta
avlägsnar från din skugga
Goda händelser
gör mig tröttare
Det är inte svårt
jag blåser iväg maskrosen på det mest ledsamma sättet för dig
och sätter mitt knä i den mest fruktbara myllan
där tidens mun
ruttnar tidigare än vanligt