Dikter av Mahbouba Ibrahimi
Mahbouba Ibrahimi är född i Kandahar i södra Afghanistan och som många afghaner har hon vuxit upp i Iran. Hon har skrivit poesi sedan tonåren. Ibrahimi är utbildad dokumentärfilmsregissör och har regisserat några dokumentärfilmer i Afghanistan. Hennes senaste diktsamling ”Genom spegeln tittar du på min mun” publicerades i hemlandet en månad före Talibanerna maktövertagande i augusti 2021, vilket gjort att den inte har kunnat nå hennes läsare. PEN/Opp publicerar två dikter ur den senaste diktsamlingen.
Hon är sedan 2011 bosatt i Sverige och arbetar som SFI - och modersmålslärare.
Varifrån kommer vi?
Vi kan inte hitta en plats i vårt hemland
inte ens ett utrymme stort som ett rum
inte ens en yta stor som en kelim*
Vi har inte ens tillräckligt med tid
för våra sista förlossningsvärkar
så
vi måste föda våra barn på flygplan
amma dem i flyktingläger
och låta dem uttala sina första ord
i andra människors land
och en dag frågar de oss plötsligt
Varifrån kommer vi?
Vi måste vara mycket varsamma
så att vi inte bränner deras ömtåliga fingertoppar
när vi lägger dem över hemlandets namn
på en världskarta
* Kelim är en liten afghansk matta
***
Geparden
Geparden som vaknar upp i min säng
känner att
idag
måste hon springa snabbare än tåget
Jag säger till min dotter:
- Ta på dig dina stövlar
för promenaden i skogen!
Soldater
måste bry sig mer om sig själva
Häller mjölk i min sons glas
- Från och med nu
blir dagarna mörkare
Soliga timmar
ska du leka utomhus!
Jag tittar på min mun i spegeln
De trekantiga ord
som spruckna har hoppat ut
och skurit sönder mina mungipor
En dag
blir allt bättre
och mina barnbarn
kommer inte att minnas
att de föddes efter en hård kamp