1.

Krocka inte med dörren
Krocka inte med väggarna
Elefanter av gips sprängs
Språket utlämnar orden …
Orden, sticker in … tränger in
på varje vägg
en bokstav är skriven
Soldaterna som kommer tillbaka från krig
har tungor som täcker vartenda hål
och elefanterna av gips exploderar

Luften är tagen
jorden är tagen
därför rekommenderas vi att fortsätta och borra
de rakar sina skägg och gräver en grop för varje hjärta
Som mandlar på onsdagar … man kan inte påstå att … går inte att påstå att … det går inte … vilket ord som helst …
Jag skickar paket fyllda med torrvaror till soldaterna för att undvika torkning
så att han kan förstå sig på språk
Språket blir ockuperat över gränserna och sticker hela tiden in…
Hej … var försiktiga så ni inte krockar med någonstans … det finns väl plats och … varje bit blir torr … istället för varje adress som är avgörande
ta det inte personligt
han leker
han bygger mur runt munnen
och soldaterna blir likadana … allting torkar ut … och ruttnar inte
soldaten
soldaterna kommer tillbaka från kriget
jag förstod mig på deras språk
du säger … i varje fåra i salt och sälta … och hela tiden ruttna fisk kvarlämnade i ekvatorns trånga
solen lyser
och litegrann av landskapet synes
jag kan alltid prova
sticker in
jag stiger in
träffar inte tungan så att ord av axlar och ull
ord bakom väggar … så vi inte krockar
bakom varje dörr
är en elefant i grävandets trafik
blir närd
du känner att varje träd blöter sina rötter i din mun
ruttnar inte
precis som ekvatorn … om det finns plats och varje bit torkar ut

2.

så länge din nakna kropp finns
huvudet i dina lata händer
från den platsen under händerna
av användandet av två fria hårstrån
till användandet av två fingrar mitt i gräsmattan
jag har ett varmt vapen
och jag tar med mig andra hälften till obduktionsrummet
jag har en dörr
jag lägger dörren på mig själv
därför att fingret från den plats den befinner sig på under handen
och i sin multiplicerande och delande

en bild av vilda växter i behövda hålor
lika exakt som ögat den långsamma ursprungsbefolkningen
lämna dem till en vind som inte blåser
bilden av behövda hålor
ordens fåra

hamnat i dimma och lite ljusblå längre bort gula fläckar längre bort
ljusbrunt bredvid vinröda spegelns tomhet
om ni vill teckna någons ansikte