11 maj 2015: Polisen begick tjänstefel

När Avijit Roy mördades stod polisen en bit ifrån och tittade på. Mördarna avlägsnade sig utan en skråma från platsen för dådet. Polisen kom sedan fram till att inget tjänstefel hade begåtts. Man skulle väldigt gärna vilja veta vad polisens tjänst i så fall gick ut på.

I samband med att Oyasiqur Rahman Babus mördare flydde förhöll sig polisen lika passiva. Oturligt nog för dem kunde de denna gång inte hävda att de fullföljt sina åtaganden. En transperson vid namn Labanaya tog nämligen fast mördarna som fängslades.

Polisen agerade papperstigrar när kvinnor trakasserades en efter en inför tusentals åskådare under nyårsfirandet. Poliserna var först och främst sysselsatta med att inte åsidosätta sina plikter. De var fullt upptagna med att bereda väg för förövarna så att de skulle kunna fly. När Lyton Nande och flera andra tog fast några av dem som legat bakom sextrakasserierna och överlämnade dem till polisen valde polisen kort tid efteråt att frisläppa dem.

När det blev ramaskrin i alla medier om händelsen förnekade polisen kategoriskt att något sådant skulle ha ägt rum. De hade inte nåtts av några klagomål. När sedan videoklipp från mobiltelefoner tydligt visade förövarna i aktion lades locket på. Det var den gamla vanliga visan. Inga klagomål hade framförts till polisen. De gjorde därför ingenting trots att ett flertal av dem som begått de sexuella trakasserierna hade identifierats. Något tjänstefel hade inte begåtts.

När ett antal vänsterradikala organisationer, varibland flera studentförbund inlämnade en skriftlig protest till polisen med krav på att få veta varför inga hade gripits, varför man inte hade lyft ett finger eller på något sätt ansträngt sig för att göra något, gick polisen till attack och misshandlade en rad universitetsstudenter med gevärskolvar och kängsparkar. Även här informerades jag om att polisen inte hade underlåtit att ta sitt fulla ansvar. Jag är nu väldigt ivrig att få veta vari detta ansvar egentligen består.