Ahmet Altan (född 1950) är en turkisk journalist och författare som säljer i stora upplagor. Han är en känd kolumnist i stora turkiska tidningar som Hürriyet, Milliyet och Radikal och har även producerat nyhetsprogram för TV.

År 2007 utnämndes han till chefredaktör och ledarskribent för den nystartade dagstidningen Taraf, en chefspost han behöll fram till avgången i december 2012.

I september 2008 då Altan publicerade en krönika under rubriken "Å, min broder", tillägnad offren för folkmordet på armenier, fälldes han med stöd av paragraf 301 i den turkiska strafflagen för "förolämpning av turkiskheten".

Under utrensningen i turkiska medier efter det strandade kuppförsöket i juli 2016 arresterades Altan den 23 september. Han är anklagad för att ha skickat "dolda budskap" för att uppmuntra dem som låg bakom statskuppen 2016.

De första förhören hölls 19-23 juni i Istanbuls 26:e hovrätt och ledde fram till beslut om fortsatt internering för Altan och ytterligare fem andra. Det andra förhöret skedde den 19 september. Altan framförde ytterligare ett starkt tal där han utmanade domaren att lägga fram konkreta bevis för hans skuld men utan resultat. Ahmet Altan hålls för närvarande fängslad i Silivrifängelset nummer 9 i İstanbul och har varit frihetsberövad sedan den 23 september 2016. Nedan publicerar vi hans försvarstal.

Detta bedrövliga svepskäl för att väcka ett åtal som inte bara brister i intelligens utan även i respekt för lagen är alldeles för klent för att kunna uppbära den ofantliga tyngd som det yrkade livstidsstraffet innebär och förtjänar inte ett seriöst försvar.

Emellertid har genomläsningen av åtalets lögner om min person hjälpt mig att bättre förstå den rättsmassaker som alla de tusentals människor som fängslats sedan den 15 juli har råkat ut för.

Eftersom jag inte kan vara den ende som beståtts med sådana lögner får vi utgå ifrån att liknande falska åtal har slingrat sig runt och strypt hela rättsapparaten likt giftig murgröna.

Arrogansen hos åklagaren som godkänt detta lika osanna som osammanhängande åtal utgör bevis nog för vilka nya vanor rättsväsendet nu lagt sig till med.

När ni läser igenom det här åtalet blir ni snabbt varse att platser såsom den här byggnaden, allmänt kallad för Justitiepalatset – en plats med försvarare, försvarares stolar, beväpnade medlemmar i gendarmeriet, domarpodium och domarkåpor – har förvandlats till ett slakthus för lag och rätt.

[…]

Jag är förvisso fullt medveten om att vi lever i en skammens och tyranniets epok, där människor som friges i domstol arresteras på nytt i samma ögonblick som de sätter foten utanför rättslokalen, att jag således både är vittne till och anklagad av detta tyranni som försökt begå en massaker på lagen i rättsväsendets händer.

Men jag tror på det latinska talesättet att lagen sover ibland men aldrig dör. Jag vet att lagen som blivit skadeskjuten, blöder och ligger i koma en dag kommer att läka och återfå medvetandet.

Politiker och lagmän som i dag sitter vid rodret i Turkiet har kanske bara nuet i tankarna och tar för givet – liksom generalerna bakom militärkuppen den 28 februari – att den här dagen kommer att vara "i tusen år". Men jag vet att det är en dag i morgon också; det är det alltid.

Därför tänker jag slita detta så kallade åtal, denna grundlösa text, i bitar till förmån för ett dokument skrivet då förtrycket upphört och lag och rätt återställts. Allt jag kommer att yppa för er här kommer jag att yppa med intentionen att ställa er till svars med ett motåtal.

Låt oss då titta närmare på dessa papper av rättslig anomali – detta så kallade åtal. Vad säger det egentligen?

Om vi bortser från några enstaka krönikor och ett TV-framträdande grundar sig åtalet för "samröre med kuppmakarna" på följande påstående:

Vi sägs vara bekanta med några som anses vara bekanta med dem som anses ligga bakom statskuppen.

[…]

För det första, låt mig ställa frågan:

Hur kan “att vara bekant med” någon godtas som bevis på att man har begått ett brott?

Om du råkar känna en kriminell, gör det då även dig till kriminell?

Om din granne åtalas för förfalskning, kommer åtal då att väckas även mot dig, för att ni är grannar?

Och om din granne skiljer sig från sin fru, kommer du då också att anses ha skilt dig från din fru eftersom du känner honom? Borde det inte vara så att du själv måste ha begått eller varit delaktig i gärningen för att kunna bli anklagad eller hållen ansvarig för den?

[…]

Vilket är det antagna brottet som ligger till grund för det här åtalet?

En militärkupp.

När begicks brottet?

Den 15:e juli 2016.

När lämnade jag journalistiken?

År 2012.

Kan nyhetsrapporter som publicerades åtminstone fyra år före det datum då brottet begåtts anses utgöra bevis för detsamma?

Aldrig någonsin under sin existens lät dagstidningen Taraf “kontinuerligt publicera innehåll som var välvilligt inställt till Gülenrörelsen, Cemaat." Och även om så vore hade det inte varit olagligt.

Om åklagaren vill se innehåll och retorik som var "kontinuerligt välvilligt inställda till Gülenorganisationen" får han vända blicken mot AKP.

Han blir tvungen att betrakta Tayyip Erdoğan som uttryckte sin "förtjusning" över Fethullah Gülen under ett möte organiserat av Cemaat.

Han kan vila ögonen på vår nuvarande justitieminister som vände upp och ner på himmel och jord i sitt försvar av Gülen från talarstolen i parlamentet.

Där har ni dem som alltid försvarat Cemaat.

Om det är ett brott, varför är de då inte arresterade?

Om det inte är det, vad har det då i det här åtalet att göra?

[…]

Låt oss nu ta itu med det som är aningen mera allvarligt.

Vi kan börja med släggan. [Operation Slägga är namnet på en sekularistisk militärkupp som antas ha planerats 2003 som en reaktion mot det då växande Rättvise- och Utvecklingspartiet (AKP).

Vilket är det brott som beskrivs av åklagaren?

[…]

Det här är brottet: Utrensning av de officerer som inte var med i organisationen, varefter dessa ersattes med medlemmar i organisationen, vilket lade grunden till kuppen.

Åklagaren använder sig av ett väldigt intressant ord i sin beskrivning av brottet: "I processen", säger han. Vilken process då? Anspelar han på sexårsprocessen mellan 2010 och 2016?

Brottet begicks under denna sexåriga "process". Under denna sex år långa process rensade således "brottslingarna" ut några soldater och ersatte dem med andra för att på så sätt lägga grunden för kuppen den 15 juli.

Detta är frågan som åklagaren ställer oss, en fråga som bönar om ett svar: Vem begick brottet under denna sexåriga process?

Med en "naivitet" som sätter medvetandet i gungning anklagar åklagaren mig för att ha begått brottet. Han ger ett ointelligent svar på en intelligent fråga, men det absurda i svaret räddar honom inte undan den brännande frågan.

Det var jag som publicerade nyhetsartiklarna om kuppen Släggan.

Ansvaret för att de publicerades ligger helt och hållet på mig.

Jag var tidningens ansvarige utgivare och ingen annan än jag kunde ha fattat beslutet att publicera dem. Längre fram kommer jag att besvara frågan om huruvida det var ett brott eller inte att publicera dem. Men låt oss först ta reda på vem som är "brottslingen" när det gäller utrensningarna och befordringarna som åklagaren påstår ägde rum under denna sexårsperiod.

Låt mig bara få ställa en fråga först.

Möjliggör publiceringen av en nyhetsartikel 2010 genomförandet av alla de utrensningar, utnämningar och befordringar av militärer som ägde rum under den här sexåriga processen?

Äger jag makt att fatta samtliga beslut om utnämningar och befordringar som skett fram till 2016 därför att jag lät publicera en artikel 2010?

Och mer än så, är jag i stånd att göra detta för att jag lämnade journalistiken 2012?

Det spelar ingen roll hur djävulskt lagd man är, vilken strategisk förmåga man besitter eller hur illvillig man är, man förmår ändå inte ensam styra en sexårig process. Framför allt inte om man är journalist. För att kunna genomföra så många utnämningar, befordringar och utrensningar under en process som pågår i sex år krävs det att en hel stab av statliga beslutsfattare med vittgående maktbefogenheter samarbetar.

Så vem var det som samarbetade under denna sexåriga process?

Svaret ger sig självt.

Det är kristallklart.

De som skrev under utnämningarna och befordringarna med sina namn ligger bakom.

Är något av besluten om utnämning eller befordran undertecknat med min signatur?

Nej, min signatur finns inte med där.

Så vems signaturer finns med då?

Vi har signaturer av stabschefer, det högsta militärrådets medlemmar, regeringsledamöter, premiärministrar och presidenter som varit i tjänst under den här "processen". Och endast en signatur har varit och förblivit oförändrad under dessa sex år. Tayyip Erdoğans signatur, först som premiärminister och sedan som president.

Åklagaren beskriver brottet, redogör för att brottet begåtts under en "process", pekar ut de skyldiga, för att sedan kovända och yrka på att jag ska straffas.

[…]

Jag sitter i fängelse, inte för att jag är kriminell. Jag sitter i fängelse för att kriminella har tagit över med sina egna lagar.

Det är sådant som händer.

Du kastas i fängelse för att du försvarar lagen och för att du har rätt.

Och den skyldige kan klä ut sig till åklagare.

Men ingen anledning till oro eller panik.

Det här kommer inte att fortgå länge.

En dag skall lagen vakna.

[…]

Så här ser din tid ut.

Men tiderna förändras, det gör de alltid.

Problemet med makthavare och despoter är att de aldrig lär sig detta.Generalerna bakom statskuppen den 28 februari trodde också att den 28 februari skulle vara i tusen år. Åklagarna som tjänade de generalerna kastade även de människor i fängelse.

Även då brukade vi säga: “Det här kan inte få fortgå, sluta våldföra er på lagen, återgå till att följa den.”

Jag har ställts inför rätta många gånger för att ha sagt så.

Vad hände?

Fortgick det?

Det fortgick inte. Det gick inte.

Dagens despotism, förtryck, illgärningar och laglöshet kan inte heller fortgå.

Förtryckarregimer är som tändstickor. De kan inte bränna ner allt annat till aska utan att själva antändas av lågan och brinna upp.

För det finns viktiga kopplingar mellan ekonomi och rättsväsen.

När du ökar förtrycket och stryper rättsväsendet förlorar landet sin trovärdighet. I länder där lagen satts ur spel och all trovärdighet saknas, upphör såväl inrikes som utrikes företag att investera. Den ekonomiska nedgången sätter fart. Inflation och arbetslöshet skenar iväg.

Föräldrar har inte råd att sätta fram så mycket som en köttbulle till sina barn, inga bananer blir det heller. Barnens tysta längtan vid fruktstånden och utanför restaurangernas och konditoriernas skyltfönster känns plågsam och får de vuxna att skämmas. Till slut står de inte ut längre med sina barns hungriga blickar och slutar rösta på de politiker som ligger bakom. Detta är exakt vad vårt land nu går igenom. Alltmedan de fortsätter att kasta sådana som vi i fängelse låter de det gå röta i rättskipningen och skjuter ekonomin i sank.

Europarådet har återigen satt Turkiet under "övervakning", för första gången sedan 2004. De behandlar Turkiet på samma sätt som de behandlade landet under militärkuppernas epok, eftersom de nuvarande politiska ledarna har lagt sig till med samma despotism som den tidens militära kuppmakare. För Turkiet kommer kostnaderna för att distansera sig från en europeisk värdegrund att förvandlas till ett ekonomiskt helvete. Arbetslöshet, prishöjningar, desperation och svält kommer att breda ut sig.

Tror ni att regeringen kommer att kunna sitta kvar under sådana förhållanden?

Ni ska få se att den inte gör det, det är en omöjlighet.

Regeringen kan inte rädda sig själv genom att kasta oss i fängelse och författa åtal fulla av lögner.

När regeringen stack Turkiet i brand satte den också eld på sig själv.

Varje dag förkolnar den, bit för bit, av sin egen eld.

Vi varnade dem många gånger för att leka med elden, påpekade riskerna för att inte bara landet utan även de själva skulle förgås i lågorna. Vi varnar dem fortfarande.

De har svarat med att skicka över sina åklagare och poliser för att kasta oss i fängelse.

Är begäran att makthavarna ska återupprätta lag och rätt och upphöra med despotismen något som kännetecknar kuppmakare?

Vad vi ser är rätt och slätt den pinsamma hjälplösheten hos en regering som inte längre tål någon som helst kritik.

När de satte eld på sitt land blev de själva så illa brända att deras kroppar nu är täckta av vätskande sår.

Så fort minsta lilla kritik nuddar vid deras hud gör det så fasansfullt ont att de inte kan besvara den utan skickar över sina åklagare och poliser i stället.

Vårt äventyr idag kan kokas ner till denna hjälplöshet.

Inte de fängslades hjälplöshet, utan hjälplösheten hos dem som burade in dem.

[…]

Åklagaren anklagar oss för att i TV ha "hotat och använt förolämpningslik retorik mot president Erdoğan och regeringsledamöter".

Ni får ursäkta ordalydelsen. Åklagaren har lite problem med sitt modersmål. Är det inte enastående rörande att han tror oss om att ha makt att hota Erdoğan och regeringen?

Dessa män har fördrivit oss från hus och hem och kastat oss i fängelse och så säger åklagaren: "de har hotat Erdoğan.”

Hur hotar jag Erdoğan?

Genom att säga, “där är lagen”?

Genom att säga, “du kommer att förlora valet om du fortsätter så här”?

Vari ligger hotet?

Om de verkligen tror att jag sitter inne med makt nog att kunna hota dem, om de är så rädda för mig, så måste jag medge att jag inte är särskilt road. Och jag tror inte att någon annan därute är så värst road heller.

Jag var också mycket förtjust i uttrycket "förolämpningslik retorik".

Herr åklagare, vad menas egentligen med "förolämpningslik"?

Var i lagen hittar vi detta begrepp?

Om jag förolämpat någon skulle han ha använt sig av ordet "förolämpning" och det finns en särskild paragraf för sådant i strafflagen. Det har ingenting med "kuppmakeri" att göra.

Men, han använder inte ordet "förolämpning". Det är uppenbarligen så att även han funnit att jag inte förolämpar någon.

Betyder då “förolämpningslik” skarp kritik?

Att vara kritisk är inget brott.

Så vad betyder ordet “förolämpningslik”?

Det verkar som om åklagarens medvetande blivit alltmer förvirrat av alla ansträngningar att tota ihop något åtalbart.

Sedan säger han: “De påstår att regeringen agerar lagvidrigt."

Vi rapporteras säga att den här regeringen handlar mot lagen.

Ja, det är exakt vad jag säger.

Är det ett brott att kritisera en regering för att den gör saker som är olagliga? Är det ett brott att varna den genom att säga: "Gör inte så där"?

Är det "kuppmakeri"?

Ska vi inte varna regeringen?

Åklagaren säger: “Varna inte, kritisera inte, prata inte.”

Åklagaren har ingen rätt att säga så.

Min kritik av regeringens olagliga förehavanden är ingenting som åklagaren ska lägga sig i.

Hans uppgift är att hålla utkik efter regeringens olagliga förehavanden, undersöka dem och att göra rättssak av dem om han finner fog för det. Å, om han hade det modet...

Han är inte ute efter några olagliga förehavanden, han är ute efter dem som kritiserar dessa förehavanden. Ett barn av sin tid och en typisk AKP-åklagare!

Han säger: “De säger att den här regeringens dagar vid makten är räknade.”

Ja, det är exakt vad jag säger.

Jag tror även att de kommer att förlora det första presidentvalet.

Det är inte ett brott att den politiska makten övergår i någon annans händer. Däremot skulle påståendet att vad som än händer kommer det alltid att finnas en regering vara problematiskt.

Regeringar kommer och går.

Det är det politik går ut på. Det är det som är demokrati.

[…]

Nu kommer vi till den bästa delen.

Vi påstås ha sagt att AKP-regeringen skulle förlora makten i Turkiet och "därför som ett led i denna retorik ha deklarerat att en kupp var förestående."

Man har gjort antagandet att det måste ha varit omöjligt för oss att ha kännedom om kuppförsöket utan att vara mentalt och operativt i förbund med terrororganisationen. Vårt mål ska ha varit legitimeringen av kuppförsöket.

Och med dessa ord tar åklagaren av sig masken och visar sitt rätta ansikte.

Efter sida upp och sida ner med tomma ord och osammanhängande svada tar den här åklagaren äntligen bladet från munnen i paragrafen jag just läste upp för er.

Men vad är det för mening av mig som han visar upp som bevis på vår förmodade förkännedom om att en kupp skulle äga rum den 15:e juli och att vi och kuppmakarna utgjorde "en enhet i såväl tanke som handling"?

Att jag uppges ha sagt att "AKP-regeringens dagar vid makten är räknade".

Det är exakt min uppfattning.

På vilket sätt utgör det ett bevis på att vi utgör "en enhet i handling" med kuppmakarna att vi har sagt att ett politiskt parti kommer att förlora makten?

Jag frågade innan, jag frågar igen:

Vad anser åklagaren? Att AKP aldrig kommer att förlora makten?

Vad grundar han det på?

Ekonomin har förvandlats till ett helvete, turismen kollapsat, bristen på förtroende för rättsväsendet har nått nya rekordnoteringar. På vad grundar han då sitt antagande att denna politiska regering aldrig kommer att förlora makten i vårt land?

Enligt denne åklagare kan AKP inte röstas bort från makten. Varför skulle det inte kunna det? Eftersom han anklagar oss för att vara kuppmakare borde han först förklara detta. På vilken information grundar han sitt påstående att AKP aldrig kommer att förlora makten?

På vilken information grundar han sitt antagande att alla som säger att AKP kommer att förlora makten är kuppmakare?

Har AKP:s ledare sagt att "de aldrig skulle bli bortröstade" och fått åklagaren att tro på det? Eller vad är det frågan om? Kan någon förklara för mig vad som ligger bakom den här åklagarens meningslösa och ogrundade antaganden?

Lyssna nu, jag upprepar det ännu en gång. Det är inte ett brott att säga att en politisk regering kommer att fråntas makten. Att påstå att den inte kommer att göra det är brottsligt.

[…]

Herr åklagare, det finns ingen yttrandefrihet i vårt land.

Till och med att jag är ställd inför rätta i den här domstolen utgör i sig ett tillräckligt bevis på att det inte finns någon tankefrihet.

Över 160 journalister av alla politiska schatteringar – vänster, kurder, liberaler, kemalister, nationalister, konservativa – sitter i dag i fängelse.

Vad kan alla dessa med så vitt skilda ståndpunkter ha gemensamt?

Att de är i opposition mot AKP.

Detta enkla faktum visar var yttrandefriheten och rättsväsendet befinner sig i vårt land i dag.

Hela världen ser det.

Åklagaren som påstår att vi har tankefrihet i Turkiet har även inkluderat tre av mina krönikor i åtalet för att kunna anklaga mig för att vara kuppmakare.

Det finns tankefrihet, men tidningskrönikor döms som samhällsomstörtande.

Visst är den underbar, denna version av tankefrihet!

I en krönika med rubriken “Absolut rädsla,” skrev jag attt Erdoğan bröt mot konstitutionen och satte sig över en rad olika lagar. Att han var en diktator som lagt den legislativa, den exekutiva och den juridiska makten under sig och att han närmade sig slutet på sin politiska karriär.

Så här skrev jag: “Jag tror att vi nu ser sista akten i en usel pjäs. Vi har betalat ett högt pris för detta men det är i alla fall en stilla tröst att veta att det snart är slut."

Jag håller med mig själv fullkomligt.

Erdoğan har brutit mot konstitutionen genom att förklara sig vara de facto president [med samma makt som ett presidentiellt statsskick] och genom att deklarera att han inte erkänner konstitutionsrådets legitimitet.

Han har även orerat om att samla all makt på en hand. En politiker som samlar all makt på en hand kallas för en diktator.

[…]

Min krönika sägs ha sammanfallit med en viss Osman Özsoys “hot” mot Erdoğan. Det var inte lätt att få rätsida på vad åklagaren på sin förvirrade turkiska försöker säga, men jag antar att det är vad han menar.

Jag vet inte vem Osman Özsoy är.

Jag har ingen aning om huruvida han har hotat Erdoğan eller inte.

Men hur kan jag bli anklagad för vad någon annan har sagt?

Vår åklagare fladdrar iväg som en förrymd pappersdrake. Han antar att någon har sagt något och stoppar in det i ett åtal mot mig.

Genom att stödja sig på ord som påstås ha sagts av någon som jag aldrig har hört talas om, försöker han bevisa att jag är skyldig.

Jag hotar inte Erdoğan, jag varnar honom. Jag ber honom att inte eftersträva inbördeskrig.

Jag har inte ändrat mig på den punkten.

Inbördeskrig är fruktansvärt.

Är det ett brott att säga det?

Min tredje krönika har rubriken “Montezuma”.

Jag rapporteras ha sagt att Erdoğan tagits som gisslan av nationalisterna som vill ha militärt överförmynderskap för att återfå sin forna ställning.

Ja, jag uttryckte mig så.

Jag säger samma sak i dag.

Nationalisterna har själva sagt att de har skapat Erdoğans policy gentemot Ryssland och Syrien och fungerat som förmedlande länk.

Att peka på dessa omständigheter, vad har det med kuppmakarna att göra?

Åklagaren drar gång på gång samma slutsats.

Han säger: “Att kritisera Erdoğan är att ligga bakom kuppen.”

På vilket jag svarar: “Nej”.

Att kritisera en politiker är inte kuppmakeri. Erdoğan är en politiker – en politiker som har begått på tok för många misstag under de senaste fem åren.

Det är klart att han blir kritiserad då.

Som ett resultat av denna felaktiga politik håller landet på att kollapsa inför era egna ögon.

Vad skulle vi kritisera om inte detta?

Åklagaren agerar inte som en åklagare.

Han agerar som en talesman för censur. Han missbrukar sin ställning genom att ta på sig rollen som torped åt en politiker och genom att hota urskillningslöst.

Detta är en summering av åtalet och alla lögner det omfattar.

Detta är svaren jag kommer att ge på de osanna anklagelserna i åtalet.

Det enda syftet med detta på lögner grundade åtal, som misslyckas med att presentera så mycket som en gnutta bevis, är att skrämma och tysta folket.

Inte i en enda av världens mogna demokratier kan människor kastas i fängelse och ställas inför rätta på så lösa grunder.

Det är en skam för det här landet och dess rättsväsen att vi har kastats i fängelse enbart för våra tankars och vår kritiks skull.

Jag har inget förtroende för dagens rättsliga system – ett system som fängslar människor fullkomligt godtyckligt och väcker lögnaktiga åtal mot dem.

Därför har jag inte heller någon anhållan att framföra.

Era beslut angår mig inte.

I en av sina romaner skriver John Fowles att all världens domare får sin dom av sina egna domstolsbeslut.

Det är sant.

Alla domare bedöms utifrån de beslut de fattar.

Även ni kommer att få er dom utifrån vilka beslut ni fattar.

Hur ni än önskar bli bedömd, vilken dom ni än önskar att omvärlden ska fälla, hur ni än önskar bli ihågkommen, döm utifrån det.

För det är ni som kommer att dömas.

Tack för ert tålamod och för att ni tog er tid.