Fristadsstafetten – Mazen Maarouf
Fristadsstafetten har nått Island. Poeten Mazen Maarouf, som har levt hela sitt liv som en palestinsk flykting i Libanon, tvingades under 2011 att lämna landet på grund av sina regimkritiska texter. Maarouf är en stark förespråkare av pacifism och hans åsikter mot regimer som utövar våld skapade en ohållbar situation för honom i Libanon. I dag är han fristadsförfattare i Reykjavik.
Irritation
Jag singlar upp mitt hjärta
Och försöker ensam att gissa:
Krona
Klave
Min ögonlock duger inte till att vara en kant i en balkong
Och den här fågeln som sitter på dörrhandtaget
Som är gjort av ett gammalt revben
Är oviktig
På sidan där hoppets bok är uppslagen finns berättelsen
Finns jag med öppna handflator och spretande fingrarna
Som vore de spetsiga nålar
För att jag ska kunna klamra mig fast på bladet
Varje gång en tumme närmar sig bladet för att vända det
Ser jag tummens skugga
Och inbillar jag mig att bladet är ett äpple som faller ur ärmen av en häxa här ovan,
Att äpplet ska falla på mitt huvud och stänka berättelsen med blod
.................................................................................................................
En nobel mafioso
Jag vandrar runt
I livets stupränna
Och bär med mig minnet som en begagnad säck av jute
Ur vilken änglar jag har samlat, droppar ner
Efter mig lämnar jag mina läppar som ved
I en kopp av metall
Till en ålderstigen kvinna
För att bli en sparv av halm
Som drömmer om en fisk
Men lastbilen
Som fraktar tårar
Glider nerför mina kinder
Gång på gång
Utan bromsar
Kackerlackan som jag har gett två dagars frist
Ligger för döden sedan några timmar
På rygg med huvudet vänt mot himlen
Kanske vill den viska något till änglarna
Jag ska bära den framför mig
Vacker
Lika stor som jag
Och sedan knyter jag den bakom lastbilen
Och skickar med den en kyss
Till dess älskade
Innan jag återvänder
Som en segerrik mafioso
Och drömmer
Om en fisk
.................................................................................................................
Klorofyll
Träbitarna som man känslokallt gjorde
Flygplansvingar och fönster av
Hyser själar av hundratals sparvar
Träbitarna var en gång delar av träd
Som sparvarna klamrade sig fast vid
Medan de betraktade sina ungars skinn
Och tänkte på årets blad, deras sena tillblivelse
Bladen som skyddade mot vinden …
Fönstren vet att de har fjädrar under ytan
Att fjädrarna kommer en dag att smita ut
Ur sina fyrkanter
Och flyga högt
Medan de skakar av sig
Arbetarnas svett
De kommer att flyga
Förbi barn som väntar på skolbussen
Stolta över att de i själva verket
Var ett gäng av sparvar
ICORN
The International Cities of Refuge Network (ICORN) är ett internationellt nätverk av fristäder för författare, dramatiker, journalister och andra professionella skribenter som lever under hot i sina hemländer. Upprinnelsen till fristadssystemet var den fatwa som 1989 riktades mot Salman Rushdie. Det finns i dag omkring 40 fristäder globalt varav fem i Sverige: Stockholm, Uppsala, Växjö, Göteborg och Malmö.