Hbtq och yttrandefrihet
Sarah Clarke från Internationella PEN om det globala hotet mot hbtq-personer och hur det utgör en växande del av PENs arbete. Läs mer om hur författare i skilda delar av världen tystas, attackeras och trakasseras på grund av sin sexuella läggning eller identitet.
Sarah Clarke arbetar för Internationella PEN som internationell policy- och påverkansansvarig. Clark leder PEN:s påverkansarbete kring yttrandefrihet gentemot regeringar i enskilda länder, FN samt människorättsorganisationer.
Den 27 mars 2016 blev författaren och kulturkritikern Dmitry Tsilikin knivmördad i sin lägenhet i S:t Petersburg. Några dagar senare erkände en nynazistisk student dådet och påstod att han hade kommit i kontakt med Dmitry på nätet och dödat honom som ett korståg "mot en viss social grupp", vilket måste ha syftat på homo-, bi- och transsexuella personer (hbtq).
Mindre än en månad senare, mer än 6 000 kilometer bort, i Dhaka i Bangladesh, fick några män utklädda till expressbud tillträde till Xulhaz Mannans hem. Mannan som var chefredaktör för Bangladeshs första och enda hbtq-tidskrift, Roopbaan, dödades med macheteknivar liksom vännen och hbtq-aktivisten Mahbub Rabbi Tonoy. Ansar-al-Islam, en grupp kopplad till Al-Qaida, tog på sig ansvaret för morden som man motiverade med att Mannan genom att öppet deklarera sin homosexualitet några veckor tidigare och därmed "komma ut" på nätet själv skrivit under sin dödsdom betingad av Sharia. Några dagar senare kom följande utlåtande från Bangladeshs inrikesminister Asaduzzaman Khan Kamal: “Vårt samhälle godkänner inga rörelser som främjar onaturlig sexualitet."
Två brutala mord i två vitt skilda samhällen, förenade i en gemensam strävan: att tysta författaren och skrämma dem som vågar existera och uttrycka sin sexuella identitet.
Våld mot hbtq-författare och konstnärer och attacker mot deras yttrandefrihet är en angelägen fråga för PEN och utgör en växande del av vår forskning, lobbying och arbete med att skydda utsatta personer.
Rätten att uttrycka sig fritt för alla som tillhör minoriteter i fråga om könsidentitet och sexuell läggning måste respekteras universellt såsom en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna, enligt den 19:e paragrafen i den Universella Deklarationen om Mänskliga Rättigheter. Samtidigt som hbtq-rörelsen runt om i världen nått stora framgångar när det gäller att sakta men säkert få bort lagar som kriminaliserar sexuella relationer med någon av samma kön – nu senast i Belize och på Seychellerna – förekommer djupt oroande mönster av censur och förtryck i många stater och tenderar rent av att växa. I november 2017 är homosexualitet alltjämt kriminaliserad i mer än sjuttio länder runt om i världen – över hälften av jordens landyta. I minst åtta länder kan den fortfarande bestraffas med döden.
Många av de mest repressiva lagarna inom straff- och civilrätt som omfattar sexuell läggning och könsidentitet fokuserar särskilt på yttrandefriheten. Detta erkändes av PEN som rent formellt tog ställning i hbtq-frågan och yttrandefriheten genom en historisk resolution på PEN:s 80:e internationella kongress, i Bishkek i Kirgizistan 2014.
Lagar och policys som kriminaliserar könsidentitet, inte minst att uttrycka den, och sexuella relationer med samma kön, leder ofelbart till våld och diskriminering och i förlängningen till ytterligare kränkningar av mänskliga rättigheter, som hatbrott, dödshot och tortyr. Amerikanska PEN:s rapport Silenced Voices, Threatened Lives granskar ingående följderna av Nigerias "antigaylag" från 2014 som bland sina många drakoniska straffsatser förordar fängelse i tio år för den som "direkt eller indirekt gör offentlig sak av sin amorösa relation med någon av samma kön". Forskningsrapporten dokumenterade att så fort lagen röstats igenom rapporterades det vitt och brett i media om en snabbt ökad våldsspiral, som även omfattade lynchmobber och utpressning mot hbtq-personer. Befintlig lagstiftning hade redan tidigare kriminaliserat sexuella relationer mellan personer av samma kön. Den nya lagen innebar dock att man på många sätt legaliserade övergrepp mot hbtq-personer. I realiteten förkunnade lagen att det rådde fri jakt på dessa.
Nigerias antigaylag är bara ett exempel bland många på global anti-hbtqlagstiftning som på senare år introducerats, i synnerhet i afrikanska stater nedanför Sahara och i före detta sovjetstater. Dessa lagar karakteriseras ofta som populistiska mått och steg för att ge stöd åt politiker och tillhandahålla en lämplig syndabock för att distrahera väljarkåren från att vända sitt missnöje mot andra inrikes angelägenheter. Lagarna skulle ursprungligen kunna ses som cyniska men har en direkt dödlig påverkan på hbtq-grupper. I till exempel Uganda ledde införandet av de nya antigaylagarna till en tiofaldig ökning av attacker mot hbtq-personer, med inslag av tortyr, arresteringar, vräkningar och självmord.
I de fall där våld blir följden hindrar samma lagar de drabbade från att föra talan mot det och kräva rättvisa. Straffrihet är utbredd för dem som utsätter hbtq-författare och aktivister för våld, vilket gör att våldet görs permanent. Ett exempel är Eric Lembembe, VD för den kamerunska AIDS-stiftelsen (CAMFAIDS) och hbtq-aktivist som skrivit flera kapitel i den 2013 utgivna boken From Wrongs to Gay Rights. Om han hade levt i dag skulle han ha varit endast 37 år gammal. Hans kropp hittades i juli 2013; han hade blivit ihjälslagen. Mordet var kulmen på en rad attacker mot kontor hörande till olika organisationer för mänskliga rättigheter, inklusive dem som propagerar för att dessa ska gälla fullt ut även för hbtq-personer. Mordutredningen har i skrivande stund inte kommit någon som helst vart. De kamerunska myndigheternas fullkomliga oförmåga att stävja det homofobiska våldet skickar budskapet att det är fritt fram att ostraffat fortsätta attackerna.
Ett nytt lagligt uttrycksmedel som kommit till ökad användning är att antingen jämställa information om olika könsidentitet och sexuell läggning med pornografi eller att stämpla den som anstötlig för barn och/eller skadlig för samhället i stort. I Ryssland tas en lag som förbjuder spridningen av information om så kallade "otraditionella sexuella relationer", ofta kallad för "Lagen om gaypropaganda", flitigt i bruk av myndigheterna. Lagen förbjuder spridningen av sådan information som normaliserar relationer med någon ur samma kön eller beskriver dem för minderåriga som acceptabla och av samma värde som heterosexuella relationer. Sedan lagen antogs har våldsincidenter mot hbtq-aktivister ökat kraftigt.
I April 2017 rapporterade den ledande självständiga ryska tidningen Novaya Gazeta, att den tjetjenska polisen bortfört över hundra homosexuella män, hållit dem inspärrade i sex olika arrestlokaler och torterat dem. Tre män dödades. Andra skickades hem till sin familj som underrättades av polisen om att de var gay, en utomordentligt farlig åtgärd i ett så konservativt land. I åtminstone ett fall ledde det till att den avslöjade personen dödades av sin egen familj.
Ramzan Kadyrov som i dag, med benäget stöd från Kreml, styr i Tjetjenien har vid upprepade tillfällen förnekat rapporterna om rensning, med argumentet att det inte förekommer homosexuella i Tjetjenien. I en intervju förtydligade han att om det hade funnits några som var gay i regionen så skulle de ha avlägsnats, "för att rena vårt blod".
Avslöjandet av detta hbtq-motiverade våld ledde till hot mot journalisterna som låg bakom. Den eminente grävande journalisten Elena Milashina som var först om att avslöja historien förklarade att hon temporärt måste lämna Ryssland eftersom hon hade fått ta emot dödshot.
Ingen som arbetar för säkerhetsstyrkorna i Tjetjenien har arresterats eller dömts för dessa hbtq-motiverade brott och ingen adekvat utredning har tillsatts av den ryska federationen.
Istället har Ryssland aktivt exporterat lagen bakom sanktioneringen av denna "queerhets" till andra stater inom dess inflytandesfär. Lagförslag som är direkt kalkerade på den ryska lagen har lagts fram i Moldavien och Kirgizistan 2016 men har ännu inte blivit antagna.
Lagar och rutiner av det här slaget tvingar fram självcensur hos författare och konstnärer som måste gömma sina verk och i vissa fall lämna landet. Som en följd därav fortsätter hbtq-författare att söka skydd utomlands, vilket visar att förföljelserna i deras hemländer alltjämt pågår. På senare år har PEN noterat ett ökat antal ansökningar till det internationella nätverket för Fristäder (ICORN) från författare och konstnärer som är utsatta för förföljelse i sitt hemland på grund av att de varit öppna med sin sexuella läggning. Dessa författare och konstnärer berikar storligen de fristäder där de fått residens men man får samtidigt inte glömma att resultatet av det våld och den diskriminering de utsatts för inte bara drabbar dem som individer utan även slår mot mångfalden i hemlandets kultur.
Som framgår tydligt av PEN:s eget forskningsarbete som bygger på vårt nätverk av författare, bloggare och manusförfattare leder det utbredda våldet och hoten, som det inte finns något som helst eller bara ytterst ringa statligt skydd mot, till självcensur. År 2015 lanserade PEN därför pen-outwrite.org, en plattform för olika uttrycksformer – litterära texter, film, intervjuer och argumenterande texter med fokus på hbtq-frågor, där röster från hela världen kan göra sig hörda.
Vi i PEN har jämte en rad andra organisationer på nationell eller internationell nivå intensifierat vårt lobbyarbete. Varje framgång i kampen för att avkriminalisera relationer mellan personer av samma kön, varje ny lag som stärker skyddet mot diskriminering av hbtq-grupper samt varje rättsligt erkännande av relationer mellan personer av samma kön utgör grund för firande och uppmuntran i den fortsatta kampen. Oavbruten lobbying i FN av hundratals organisationer, PEN inräknad, ledde i juni 2016 till etablerandet av byrån för oberoende expertis på sexuell läggning och könsidentitet (SOGI), som innebar ett kraftigt utökat skydd och ett främjande av de mänskliga rättigheterna för dem deras mandat omfattar.
Att rättvisa på nationell nivå i Kamerun skulle kunna skipas vad gäller mordet på Eric Lemembe förefaller alltjämt illusoriskt men hbtq-aktivister lyckades i alla fall i maj 2014 utverka att en resolution mot våld föranlett av sexuell läggning och könsidentitet, med en uppmaning till alla afrikanska stater att "säkerställa en korrekt utredning och vederbörliga åtgärder för att fälla de skyldiga", utfärdades av den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. Vi måste fortsätta att driva alla de här fallen på alla regeringsnivåer i kampen mot straffrihet.
För de närmast kommande åren är det PEN:s föresats att utvidga arbetet med att övervaka och rapportera om våld och censur kopplat till hbtq och yttrandefrihet. Vi kommer att fortsätta kampen mot straffrihet för dessa brott och bedriva lobbyverksamhet för att få bort lagar som kriminaliserar yttrandefrihet inom kontexten sexuell läggning och könsidentitet och att bredda plattformarna för hbtq-författare och -röster.
De enorma mått och steg som tagits för att stärka rättigheter, synlighet och uttrycksmöjligheter för hbtq-grupper är värda att firas. Samtidigt fortsätter våld och djupt rotad diskriminering att hota yttrandefriheten i kultursfären. Kampen för full yttrandefrihet för hbtq-grupper måste föras kraftfullt och orubbligt.
