Hana Al-Khamri är en jemenit uppväxt i Saudiarabien, där hon arbetade som journalist i fem år på en lokaltidning i ett kontor som segregerades från manliga kollegor. Al-Khamri har en bakgrund i journalistik och freds- och konfliktstudier. I dag är hon en författare och kommentator om kvinnors rättigheter och den politiska utvecklingen i Jemen och Saudiarabien. Al-Khamri håller på att skriva sin debutbok om kvinnliga journalister i Saudiarabien som kommer att publiceras nästa år. Dessutom är hon grundare av den jemenitiska salongen, en plattform för att diskutera Jemens politiska och kulturella angelägenheter i Sverige.

För tre år sedan ploppade prinsen Mohammed Bin Salman upp på den arabiska halvön och nu härjar han på jorden genom att skapa konflikter, skära halsen av det fria ordet, stena yttrandefriheten och fylla fängelserna med meningsmotståndare. Han spelar otaliga roller samtidigt: Han är en militär, politisk, ekonomisk och polisiär hjärna. Han är även underhållningens och välgörenhetens ledare. Han har fått alla tilltänkta medaljer som delas ut i landet och har låtit några gå till sina bröder. Han omger sig med en ny oförbehållsamt hängiven oligarki.

En kväll viskade undersåtarna på kaféer att den unge prinsen hade dränerat folket på resurser i ett katastrofalt och förödande krig och skapat väpnade konflikter i grannländerna. Att han egentligen inte bryr sig ett dugg om sitt folk som drabbats av stigande priser och feta hyror och svällande el- och vattenräkningar. Medborgarna börjar betala för all service. De viskade att den vanliga människan betalar halva sin lön för åtstramningspolitiken och att gästarbetarna har blivit offerlamm som får ta konsekvenserna av regimens misstag. De tvingas betala stora summor för att få stanna i de två heliga moskéernas rike.

Människor tvingas betala orättfärdiga skatter medan denne yngling slösar bort folkets miljarder på sagolika slott, konstverk och lyxyachter.

En undersåte viskar: Denne yngling saknar erfarenheter av att regera. Hans nyckfulla och enväldiga beslut kommer bara att leda till katastrof. Men vad har vi för val annat än att applådera, emigrera eller bli fängslade och i värsta fall bli halshuggna.

En vacker dag anlände ett tvivelaktigt konsultföretag som ger råd till regeringar och kungar. Detta företag åker världen runt och säljer illusioner och påstår att det är bara de visa och de kloka som kan förstå sig på deras storsinta planer och tankar. Ynglingen hör talas om dem och beordrar sitt hov att bjuda in dem. Mötet blir av. Omedelbart öser han över dem stora summor pengar. Företaget lovar den nya enväldiga regimen storartade visioner som alla andra kommer att bli avundsjuka på. Konsulterna understryker att det enbart är de visa och de kunniga som har förmåga att se resultatet av de planer som företaget ämnar föreslå. De som inte kan se fördelarna med deras tankar hör till den mindre intelligenta skaran av människor.

Ynglingen tänkte ordentligt och såg en chans att sätta sina rådgivares och medarbetares förmåga på prov. Därefter gav han konsultföretaget obegränsade resurser och beordrade sina medarbetare att inte störa företagets arbete tills de var klara med utformningen av visionerna.

Efter ett tag skickade den unge prinsen sin minister för att kolla hur det gick med arbetet med framtidsvisionerna. Ministern var rädd att misslyckas med att se de storslagna planerna. Konsulterna förklarade de fantastiska förändringarna i landets ekonomi, som hade drabbats av sjunkande oljepriser långt innan de nya visionerna började tillämpas. Ministern såg egentligen inga förändringar i ekonomin och förstod inte heller vad visionerna gick ut på, men han påstod inför prinsen att visionerna var mycket vackra. Han sa att de innehöll mäktigt sköna nyliberala bilder.

Människorna applåderade, tidningarna skrev att de aldrig sett en så vacker ekonomi som denna och att den unge prinsen var en fantastisk och revolutionär, en reformator som ville bota folket från oljemissbruk.

Den unge prinsen lät sig intervjuas av internationell media och avbildades iklädd sina nya visioner. Folket applåderade och såg fram emot att få veta mer om dem. En stor karneval arrangerades för att visa upp de nya visionerna. Hans höghets fotografier hängdes upp i staden. Undersåtarna jublade, mest av rädsla och inte av förtjusning. Men så fort den unge prinsen nådde stadens hjärta ropade en röst ”Men visionen är naken!”. En annan ropade: ”Varför fick vi inte vara med och skapa visionerna?” Efter en stund såg undersåtarna att visionerna enbart bestod av tjusiga ord och saknade innehåll och varaktiga lösningar. Antalet fattiga människor ökade samtidigt som de rika blev rikare. De såg att det inte fanns någon kontroll över den unge prinsens beslut. De såg att medelklassen hade lämnats åt den nyckfulla marknaden och monopolet. De såg att det inte fanns ett civilsamhälle som skyddade individen och att regimen gjorde om det ekonomiska systemet utan motsvarande politiska och demokratiska förändringar.

En modig ekonomisk expert och författare höjde sin röst och kritiserade visionerna och pekade på de fel och oklarheter den innehöll. Han varnade för utförsäljning av landets naturresurser. Prinsen arresterade honom. Många andra kritiserade den enväldiga regimen och dess konflikter med grannländerna, de arresterades också, en del tvingades fly.

När visionerna misslyckades med att åstadkomma väsentliga förändringar, upptäckte prinsen att hans rådgivare hade ljugit för honom angående de magiska krafter som visionerna skulle ha. Han insåg att hans kusiner dolde en ondsint agenda. Han arresterade dem, satte dem i lyxfängelser och tvingade dem att betala dyrt för att de tagit sig friheten att underlätta sin ekonomiska börda. Han krävde dem på total och oförbehållsam lojalitet.

För att dämpa folkets ilska öppnade han landet för cirkusar, biografer, wrestling och konserter. Han delade ut smulor och återinförde bonusar och små privilegier till statstjänstemän och militärer. Samtidigt ledde han kampanjer för att tysta de kritiska rösterna. Pennorna drunknade i tystnad och fyllde landets fängelser, medan världen hyllade den unge tyrannen för att han har tillåtit kvinnorna att köra bil samtidigt som han tog ifrån dem rätten att tala. Han skänkte kvinnorna halsband och bättre karriär samtidigt som han höll sin mamma i husarrest så hon inte skulle göra uppror mot honom.

Världen är upptagen med den unge elegante prinsens dekret medan det fria ordet gömmer sig av rädsla, det fria ordet som stenas och piskas. Det finns ingen tröst för kvinnor som han håller under sin politiska mantel så de inte skulle höras. Det finns ingen tröst för de verkliga reformatorerna som tvingats till tystnad inne i fängelser ... den nakna kungens.