Ekonomiprofessorn och människorättsaktivisten Ilham Tohtis 25-åriga dotter, Jewher Ilham, har inte sett sin pappa sedan 2013. Hon vet inte om han lever, men minns när de åt ramen tillsammans på flygplatsen i Peking strax innan planet skulle lyfta. Hon skulle följa med sin honom till USA eftersom Tohti erbjudits en forskartjänst på Indiana University.

– Vi åkte hemifrån mitt i natten så att polisen inte skulle följa efter oss. Pappa stoppades på flygplatsen. Jag ville inte åka utan honom och protesterade. Han puttade bokstavligen iväg mig och sa – åk nu. Jag kunde inte sluta gråta, jag ville stanna med min familj, säger Jewher Ilham på telefon från Washington DC.

När Ilham Tohti greps i februari 2013, visste han inte att hans gripande var en del av något större. Han var en av de populäraste föreläsarna på Pekings etniska universitet, i Peking och arbetade för att stärka uigurernas ställning – en etnisk muslimsk minoritet i Kinas västra region Xinjiang, där de utgör ungefär 45 procent av befolkningen.

Han verkade för att uigurerna skulle integreras och bli en del av det kinesiska samhället genom att kräva att Kina skulle tillåta uigurerna att använda sitt eget språk, och få större regional autonomi. Ilham Tohti kritiserade även repressiva statliga åtgärder.

Hösten 2019 tilldelades Ilham Tohti Sachrovpriset av Europaparlamentet. Likt andra Sacharovpristagare är Tohti en människorättsaktivist som fängslats för sitt arbete för mänskliga rättigheter. Enligt motiveringen tilldelades Tohti priset för att förbättra den ömsesidiga förståelsen mellan uighurer och majoritetsbefolkningen han-kineser i Kina”.

Innan han greps var Tohti en ledande uigurisk intellektuell, mest känd för grundandet av plattformen Uyghurbiz, där uigurer uppmuntrades att kommunicera på kinesiska och skapade en unik mötesplats mellan två folkgrupper som lever åtskilda i samma land.
– Pappa skapade en egen sajt på en amerikansk server för att människor skulle kunna ta del av andra sanningar, och utmana sin världsbild. Trots att den kinesiska regeringen försökte släcka ned webbplatsen upprepade gånger, symboliserar den pappas bidrag till yttrandefriheten, som en fristad för hans tankar, säger hon

I Kina, där sociala nätverk som Twitter och Facebook är förbjudna, ville Ilham Tohti även bidra med att ge kinesiska medborgare verktyg för att få tillgång till världen, berättar Jewher Ilham.

Den uiguriska befolkningen har på senare år utsatts för ett förtryck utan motstycke av den kinesiska regimen på grund av sin etniska identitet och religion. Sedan april 2017 har mer än en miljon uigurer blivit godtyckligt fängslade i interneringsläger, så kallade omskolningsläger, där de tvingas avsäga sig sin etniska identitet och religiösa övertygelse och svära trohet mot den kinesiska regimen.

Det lilla förhörsrummet och passkontrollen på flygplatsen i Peking, där Jewher Ilham såg sin pappa för sista gången, delade hennes värld i två delar. Hon minns gränsen som en skiljelinje mellan sitt nya liv i USA och det gamla livet som hon lämnade bakom sig. Då var det inte självklart att hon skulle åka till USA på egen hand. Hon kunde bara några enstaka ord på engelska, berättar hon. Efter ankomsten till USA försökte gränspolisen skicka tillbaka Jewher till Kina. Hon korsade sina handleder i ett försök att signalera att hennes pappa greps innan han hon gick på planet.

Hon var ensam. I hennes jackficka låg ett visitkort till akademikern Elliot Sperling, som var en god vän till Ilham Tohti. Före sin död 2017 var Sperling en av världens ledande historiker, med fokus på Tibet och Kina. Han hjälpte henne stanna i landet, exakt hur det gick till vill hon inte gå in på av säkerhetsskäl, berättar hon. Efter ett och ett halvt år i USA sökte hon en universitetsutbildning och tog examen i Statsvetenskap och Centralasiatiska- och eurasiska studier förra sommaren.

Tidigare var Jewher Ilham försiktig med att uttala sig om uigurernas utsatthet, säger hon. Numera använder hon alla sätt för att uppmärksamma Kinas förtryck av uigurer. Vändpunkten kom för lite mer än två år sedan. Efter att nyheten om interneringslägren briserade insåg Jewher att hennes pappas gripande varken handlade om hennes bakgrund eller om hennes kunskap.

– Jag trodde att jag bara kunde uttala mig om min pappas situation. Trots min bakgrund växte jag inte upp i uigurernas region, utan i Peking. Jag är min pappas dotter och kunde driva hans kamp, men jag tyckte inte att jag var rätt representant för uigurerna.

Hon ansåg att hon saknade rätten att företräda andra uigurer. Att kunskapen inte räckte till, eftersom hon var uppväxt i Peking. Denna dubbelhet präglar hennes aktivism, och stärker den, menar hon. Samtidigt kommer kampen med ett högt pris.
– Jag saknade den rätten. Jag var rädd för att aktivismen kunna innebära negativa konsekvenser för min familj. De är kvar i Kina och riskerar att utsättas för repressalier av regeringen. Jag är orolig för min familj, säger Jewher Ilham.

Ilham Tohti har genom sin forskning arbetat för att stärka relationerna mellan uigurerna och han-kineser i Kina.
– Pappa gav regeringen rådet att bygga fler sjukhus och skolor, anställa fler lärare som kunde arbeta i uigurernas region. Vi behöver fler lärare för att stärka språket.

Ilham Tohti sitter fängslad på livstid sedan 2014, anklagad för att sprida separatism och uppmana till våldsamma aktiviteter i syfte att splittra den kinesiska staten. Åklagare vid rättegången 2014 påstod att han bedrev separatistisk verksamhet, inklusive främjande av oberoende för Xinjiang via sin webbplattform. Den syftade till att stärka kunskapen om sociala frågor både hos uigurer och kineser, säger Jehwer Ilham.

– Anklagelserna om extremism var lite ironiska eftersom min far är en av få uigurer som aldrig hade intentionen att splittra landet. Han kritiserade den kinesiska regeringens politik, men han var ingen separatist. Kina försöker misskreditera honom. Kinesiska medborgare kommer inte att fråga efter bevis. Anklagelserna är så pass grova att alla hatar honom utan att ifrågasätta varför han har fängslats. De kommer undan med att göra honom till en fiende för statens interna angelägenheter, betonar Jewher Ilham.

Hon beskriver sin far som en moderat röst bland uigurerna. Han försökte utöka förståelsen mellan han-kineser och uigurerna, för att uigurerna skulle kunna behålla sin kultur, och sitt språk.
– Han ville att språket skulle vara levande, åt båda hållen. Att vi uigurer skulle kunna tala kinesiska utan att förlora vårt språk. Nu bränner de koranen, skolor stängs ner och våra böcker får inte publiceras. Varför? Pappa försökte stoppa utvecklingen vi ser nu.

Sedan 2017 vet Jewher ingenting om var hennes pappa befinner sig, säger hon.
–Jag uppmanar regeringen att återställa min familjs besöksrättigheter, vi vill veta om han fortfarande lever och hur pappa mår.

Hon säger att hon betraktar situationen med tillförsikt, och säger att hon är en positiv person.
– Jag försöker behålla samma hopp som när han greps för sex år sedan. Varje dag hoppas jag att han ska bli frigiven.

Det som håller henne vaken om nätterna är oron för familjen som bor kvar i Kina.
– Jag är orolig för min familj, men jag insåg att jag måste bidra till att uppmärksamma uigurernas situation, oavsett vilket land jag kommer ifrån eller min bakgrund. Det internationella samfundet måste fortsätta pressa Kina.

Hon planerade inte att stanna i USA. Nu är Jewher Ilham är 25 år och har tagit ett sabbatsår från studierna i USA för att arbeta med uigurernas mänskliga rättigheter på heltid. Nästa år vill hon studera internationella relationer.

Som ung kvinna i USA har livet förändrats markant.
– Jag tänker själv och behöver inte upprepa regeringens sanningar, jag behöver inte låta som en lärobok. Jag är inte bunden till något svar, det finns så många olika svar. Inte bara för mig, utan även för andra. Jag har lärt mig att omfamna andra människors åsikter. Om du inte låter som en lärobok i Kina så tror människor att du är galen.

Men vägen till det självständiga tänkandet var inte spikrak. Hon har blivit utsatt för hatkampanjer på internet och har hotats upprepade gånger sedan hon blev aktiv mot förtrycket av uigurerna.
– Jag kallas hora av människor som inte vet någonting om min pappa. Det handlar inte ens om propaganda, utan om rent hat, förklarar Jewher.

I en ny läcka från Kina avslöjas ytterligare detaljer i hemliga dokument som består av 137 sidor listar över 3 000 personers levnadsvanor. Hur människor klär sig, och huruvida de ber är noga dokumenterat. På listorna framgår det vad personerna misstänks för och varför de eventuellt kommer skickas till ett interneringsläger, eller ett omskolningsläger.
– Läckan gav mig rysningar eftersom dokumentet ytterligare bevisar vad uigurerna redan har vittnat om! Jag är inte alls förvånad eftersom vi redan känner till informationen. Uigurernas familjemedlemmar har personligen upplevt det läckan visar, säger hon.

Läckan visar dessutom att uigurerna arresteras och låses in på fångläger på mycket svagare grunder än vad Kina tidigare påstått. Kina fortsätter att hävda att syftet med frihetsberövandet av uigurerna endast är att motarbeta islamistisk terrorism. I dokumentet finns också information om vilka personerna har kontakt med och om deras familjemedlemmar.

Ilham Tohtis fall berör internationella och människorättsliga aspekter, som hur moderata islamiska värderingar kan främjas i en miljö av statsstyrt religiöst förtryck, vilka insatser som görs för att öppna upp för dialog mellan en muslimsk minoritet och en icke-muslimsk majoritetsbefolkning, samt hur en auktoritär stat kan förhålla sig till oliktänkande.

Internationellt har reaktionerna på interneringslägren för uigurerna lett till ett ramaskri. Kina kritiseras hårt för behandling av den muslimska uigurbefolkningen.

Själv saknar Jewher Ilham strategier för sin aktivism. För henne tillhör sociala medier vardagens väsentligheter, och hon ser vikten av nyhetsvärde. Därför kommer Jewher bland annat att fokusera på spridningen av Coronaviruset under året, säger hon. Viruset bör uppmärksammas i ljuset av Kinas förtryck mot uigurerna, samt i regionen där omskolningslägren finns, säger hon.
– Fler än en miljon människor är inlåsta i lägren. När en person smittas kan det spridas snabbt inom loppet av några få dagar.

Det var ingen självklarhet för henne från början. Nu har kampen mot Kinas förtryck av den uiguriska minoriteten blivit lika självklar som att dricka vatten, konstaterar Jehwer Ilham.
– Jag känner inte att det är en börda. Kampen för uigurerna borde vara lika självklar som att äta och dricka vatten. Vi är alla människor och behöver ta hand om varandra.

Hennes drivkraft handlar också om att människor i Kina har tappat förtroendet för sina makthavare.
– Om en fredlig röst som min pappa kan gripas, vad finns det då för utrymme för andra? undrar Jewher Ilham retoriskt.