Öppet brev till Federala förbundsrepubliken Etiopiens premiärminister, Dr. Abiy Ahmed

Käre Dr. Abiy,
Jag skriver detta öppna brev eftersom jag är bekymrad över vårt lands öde. Jag skriver detta öppna brev eftersom det är min plikt och mitt ansvar som medborgare att skriva vad jag anser är rätt och riktigt angående vårt lands framtid. Jag skriver detta öppna brev eftersom jag har valt att delta snarare än att stå bredvid och sprida skvaller.

Till att börja med skulle jag vilja gratulera Er om och om igen för de undantagslösa framgångarna i alla Era strävanden, först och främst för frisläppandet av tusentals politiska fångar och journalister, för att Ni har lagt ner de åtal som väckts mot utlandsbaserade informationskanaler samt för att Ni hävt blockaden mot 264 webbsidor, varav vissa hävdats vara knutna till terrorism. Ni låter fria medier blomstra i Etiopien, vilket vittnar om både förtroende och långsiktighet. Omvärlden imponeras av oss, fullt medvetna om vilka uppoffringar som ligger bakom de framgångar ni och ert team har åstadkommit.

Etiopien rankades som 150:e av 180 nationer i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2018. Tack vare Ert direkta ingripande har Etiopien ryckt upp till 110:e plats 2019! Dessutom sitter för första gången på många år inga journalister fängslade i Etiopien. Det rör sig om ett tydligt paradigmskifte för regeringen. Vi är alla stolta över vad Ni har åstadkommit och kan för första gången på decennier känna optimism vad gäller vårt lands framtid.

Att det är ett våghalsigt företag att styra ett land med en så stor outbildad och missgynnad befolkning säger sig självt. Men Er enastående vidsynthet och positiva energi genererar nytt hopp om tillvaron för alla i vårt land.

En av Etiopiens stora utmaningar som vi nu kan se vad gäller yttrandefriheten är uppluckrandet av gränserna mellan aktivism och journalistik. Olika medieföretags ägare och journalister är aktivt involverade i politik och i social mobilisering.

Som professionell medieexpert kan jag inte finna att den här utvecklingen har stöd av någon som helst teori eller praktik. Journalistikens uppdrag är klart och entydigt; att informera, bilda och underhålla läsarna utan biavsikter, opartiskt och på ett balanserat, självständigt sätt. Medieföretagen förväntas förse sina läsare med all nödvändig information för att de ska kunna fatta beslut kring sina liv, sina intressen, sitt land och sin regering. Journalister som dikterar beslut och mobiliserar läsargrupper är i mina ögon inte längre journalister.

Tack vare Er och Ert team kan vem som helst i Etiopien i dag organisera ett politiskt parti eller föra personvalskampanjer utan fruktan för trakasserier. I stället för att sitta på två stolar är det därför bättre att lämna journalistbanan och bli politiker om det är det man önskar. Detta gäller inte minst i ett land som Etiopien där massmedias fixstjärnor påverkar en naiv och vilsen publik i en aldrig tidigare skådad omfattning. Skillnaderna mellan journalistik och aktivism måste definieras och stipuleras klart och tydligt. Den yttrandefrihet som tusentals unga invånare i vårt land betalat för med svett och blod, får inte fläckas ner av en handfull mäktiga individer som genom att blanda journalistik med aktivism håller sig med en dubbel agenda.

Käre Dr Abiy, det åligger Er regering att säkerställa att inte aktivism och journalistik börjar dagtinga med demokratin och förpassa landet tillbaka till kaos. Jag uppmanar Er regering att ta fram en ny lag som snabbt begränsar hopblandningen av politisk aktivism (att mobilisera publiken) med journalistik och som på längre sikt introducerar ett kompetenshöjande program för hantering av media och information.

Jag tackar Er,
Solomon Hailemariam,
Ordförande för etiopiska PEN