På långt håll
2015 dömdes den iranska poeten och aktivisten Fatemeh Ekhtesari till 99 piskrapp och 11,5 års fängelse för brott mot den islamiska regimen, osedlighet och blasfemi på grund av sina dikter. 2016 lyckades hon fly ut ur landet. I dag lever hon i exil i Norge. Genom internet och sociala medier fortsätter hon att utgöra en viktig röst för folket i Iran. I den här dikten skriver hon om demonstrationerna i Iran i november 2019 – om att befinna sig i exil när ens hemland är i uppror, internet stängs ner och det uppstår total tystnad.
En futtig liten lykta flimrar på långt håll
ett skröpligt sken i den besudlade luften
liksom flugor mer än någonsin, försökte jag
lönlöst klamra mig fast vid rutan
Nyheternas blodiga linjer på en datorskärm
nyheternas blodiga linjer på teveskärmen
vad mer kan hon göra än att bläddra bland nyheterna
kvinnan som begravts på andra sidan av gränsen?
En kvinna som är fylld med drömmar om återkomst
som I väntan på Godot, stirrar på datorskärmen
hennes modersmål uppsvullen i halsen
Becketts händer kväver henne
Hennes mun tystnar ej för frihetens rop
mina läppar, trasiga av alla utelämnade ord
dina läppar, blodiga av batongslag
hoppressad är din sorg i min kropp
Jag drunknar! Hur kan den drunknade sova?
på sängfoten knyter jag fast min oroliga fot
som exilerade andar är jag på en öde ö
och min flyktkarta har någon svalt
Ljuset som var solens hopp i dessa nätter
är nära att slockna
vad mer kan hon göra än att bläddra bland nyheterna?
kvinnan som är fast?
