När vi startade PEN/Opp 2011 var ambitionen att skapa ett forum där människor kan berätta vad som sker, i den överallt uppflammande kampen för yttrandefrihet. Med PEN/Opp ville vi ta tillbaka det demokratiska försprånget och fungera som en förmedlande länk mellan läsare, skribenter och medier ute i världen genom att publicera texter av författare och journalister som hindras att publicera sig i sina hemländer. Vi har publicerat texter från femtiofem länder och har i dag – tack vare att vi publicerar texterna på originalspråk, såväl som engelska och svenska – läsare från cirka hundrafemtio länder. Vi har genom åren tillgängliggjort texter som censurerats, beslagtagits, upprört makthavare, smugglats ut ur fängelser eller som inte ens varit påtänkta på grund av självcensur.

Ambitionen att skapa en plattform som fungerar som ett andningshål för skribenter som utsätts för förtryck, förföljelser och hot är i dag uppnådd.

Hur har vi gjort det?

Som en del av PENs världsomspännande organisation som knyter samman 149 PEN-center i över 100 länder, kommer vi dagligen i kontakt med författare som engagerar sig för det skrivna ordet och yttrandefriheten. Häri ligger PEN/Opp fundament. Utan vårt nätverk hade vi aldrig kunnat utföra det här arbetet.

Och det är just så det här numret, som du har framför dig, har kommit till. I början av året blev jag kontaktad av PEN Hongkongs vice ordförande (numera ordförande), författaren och poeten Tammy Ho Lai-Ming, som föreslog att vi skulle göra ett nummer om Hongkong. ”Det är mycket som står på spel här”, uttryckte hon.

Hongkong, ett av världens absoluta centrum för internationell handel. Länge har staden setts som Kinas fönster mot världen – en liberal fristad för författare, journalister och intellektuella. Enligt det avtal som slöts mellan Kina och Storbritannien 1984 skulle Hongkong få behålla sin ”Basic law”, den grundlag som garanterar pressfrihet, yttrandefrihet och mötesfrihet i femtio år enligt formen ”ett land – två system”. Det var löftet till människorna i Hongkong när kolonin ”återlämnades” till Kina.

”Ett land – två system.”

Texterna i det här numret vittnar om en helt annan verklighet. Hoten mot de mänskliga fri- och rättigheterna växer i staden för varje dag. I skrivande stund är hundratusentals människor ute på Hongkongs gator i det som beskrivs som den största demonstrationen på trettio år. Protesterna handlar om ett lagförslag som skulle möjliggöra att brottsmisstänkta personer kan utlämnas till Kina för rättegång och på så sätt stärka Pekings makt över området. På Reportrar utan gränsers Pressfrihetsindex har Hongkong gått från plats 18 av 180 länder i världen år 2003 till plats 73 i år. På sexton år har regionen tappat femtiofem placeringar. Pressfriheten har stramats åt. Bokbranschen är i dag nästintill obefintlig. Och en tilltagande självcensur råder.

”Den dystopiska framtid för Hongkong som en gång betraktades som fiktion har nu blivit verklighet”, skriver författaren och f.d. ordförande i PEN Hongkong Jason Y. Ng i sin text och beskriver Hongkong som en kvasi-demokrati. Förläggaren Louise Law frågar sig vad exakt i Hongkongs litteratur som myndigheterna kan vara rädda för? Poeten Cao Shuying skriver i sin dikt: ”natten kommer, sju miljoner människor bildat lag och sparkar dröm”.

I det här numret av PEN/Opp har vi samlat modiga röster från Hongkong vars texter tillsammans utgör en stark och angelägen motståndshandling mot utvecklingen i området. Ett arbete som helt och hållet kommit till tack vare PENs nätverk och i det här fallet vår gästredaktör Tammy Lai-Ming Ho. När hon tillträdde som ordförande för PEN Hongkong i mars sa hon i sitt installationstal: ”Jag känner att vi skapar konst och litteratur i en tid av ’osäkerhet’ nu. Den här känslan av osäkerhet och oro blir alltmer utbredd bland författare och artister”.

Det är av största vikt att omvärlden förstår och tar deras oro och känsla av osäkerhet på allvar. Att ta del av texterna som presenteras här, är en början på det arbetet.