Sångerna försvinner en efter en
Alireza Behnam, född 1973 i Teheran, är en av de mest tongivande unga poeterna i Iran just nu. Han har sedan 1991 publicerat fyra diktsamlingar och översatt en rad böcker till persiska. Här presenteras han för första gången på svenska med en nyskriven dikt.
Från locken i ditt hår till de tudelade kurvorna
blir staden fullständig under dina ögon
Det finns ingen väg
Myrorna sänder strålkastarljus med en smutsig hastighet, siffrorna passerar förbi
där nere dröjer det fula och höga tornet
och håret ovanför dina ögon är fortfarande sammanfogade kurvor
Vi framträder i tre sammanhängande avsnitt
Det finns en berättelse
En sångare sjunger förbjudna sånger, upproriska rader mot geografins förtyck, med sammanstörtade rim. En vit banderoll vid utkanten av torget spyr upp en rad formlösa och upprörda ögon i en tjock grön färg, som oavbrutet snurrar runt banderollen och fastnar i den. Vi snubblar över benen på ögonens ägare.
Det finns en berättelse
Raden av ord försvinner utan förord inför ditt hårs glaspyramid, förbjuden de sammanfogade kurvorna
förbjuden av papperets vithet på andra sidan pyramiden
Här är staden fortfarande vacker
och de eviga vattnen har inte krusats särskilt mycket
Det finns en berättelse
Sångerna försvinner en efter en, tidningarna från kioskerna, klädesplaggen, skorna,
dagdrömmarna försvinner ur datorerna
Stå bakom en halvöppen persienn med nationens tält[1]
nationens skyltfönster med reklam för vita svampar och den självklara rättigheten
att stå under ett moln som inte har något regn
Berättelsen
meddelas oss
i tre sammanhängande avsnitt
och alltjämt locken av ditt hår
och dina ögon med de tudelade kurvorna
I en gränd bakom motorvägen
blir vi blöta
Folkmassans uppförande
Svälj dina färger
över det fula och höga tornet
som sjunkit ner i Teherans dammiga luft
duka upp tallrikarna
över denna folkmassa
Ur tornets synvinkel
ter sig folkmassans beteende
förnuftigare på denna gata
och att handla inför nou ruz är i alla fall inte så dumt
Under denna vertikal
har man täckt över två sidor av triangeln
och den fjärde sidan bär sig friare åt
Släpp den flickans ögon som inte längre finns
tallrikarna har börjat sjunga
det finns ingen triangel
det finns inget torn
inga ögon sticker ut ur sina hålor
det finns inget folkvimmel
ingen färg som täcker händerna
det finns inget ljud
det finns bara rök kvar som täckt en liten del av gatan
ovanför tornet.
[1] En ordlek som syftar på att ordet ”čādor” betyder både ”tält” och den svart slöja som är officiellt påbjuden för kvinnor i Iran.
