Nordkorea
Kanske det mest hemlighetsfulla landet i världen. Mycket lite om tillgången till internet är känt i Kim Jong Uns land. Även om ett nytt 3G-nät är tillgängligt för utländska besökare så är internet förbjudet för majoriteten av befolkningen. Detta verkar dock inte oroa dem som faktiskt, utan att veta bättre, glatt nöjer sig med den begränsade friheten på landets intranät, Kwangmyong, vilket mest verkar användas för att skicka födelsedagsmeddelanden.

Ett begränsat antal forskarstudenter och professorer vid Pyongyangs tekniska universitet har tillgång till internet (från ett speciellt datalabb) men av rädsla för omvärlden väljer många att inte använda det. Förvänta dig inte att se Kim Jong Un på Facebook inom en nära framtid.

Iran
I Iran däremot använder politiska ledare sociala medier flitigt – trots att tillgången till både Facebook och Twitter är väldigt begränsad i landet. Till och med president Hassan Rouhani har ett Twitterkonto, även om han inte skriver sina egna tweets, tillgång till dessa konton kan man dock bara få genom en anonym proxy.

Facebook förbjöds i landet efter valet 2009 då man befarade att oppositionen organiserade sig genom hemsidan.
Det kan dock vara på väg att bli bättre då Irans kulturminister, Ali Jannati, nyligen påpekade att sociala nätverk bör göras tillgängliga för vanliga iranier.

Kina
”The Great Firewall of China”, är ett censur- och övervakningsprojekt som drivs av den kinesiska regeringen och kan räknas som ett av de största problemen. Utanför den finner vi sidor som Facebook.

Det sociala nätverket blockerades först efter Ürümqi-upploppen i juli 2009 efter att regeringen märkte att aktivister från oppositionsgruppen Xinjiang använde Facebook för att kommunicera och planera. Sedan dess har Kinas styrande kommunistparti aggressivt kontrollerat internet och de tar regelbundet bort poster och blockerar hemsidor efter behag.

Tekniskt sett lyftes förbudet mot Facebook i september 2013. Men bara i den 45 kvadratmeter stora frihandelszonen i Shanghai och bara för att utländska besökare skulle känna sig mer som hemma. I resten av Kina får man vänta och se om förbudet någonsin lyfts.

Kuba
Facebook är inte officiellt förbjudet i Kuba, men det är inte lätt att få tillgång till. Endast politiker, vissa journalister och läkarstudenter har laglig rätt att använda internet hemma. För alla andra är det enda sättet att ansluta sig till omvärlden via internet genom internetcaféer. Detta kanske inte låter så farligt, men när taxan för en timmes obegränsad internettillgång kostar mellan 6 och 10 amerikanska dollar och medellönen är runt 20 dollar blir priset för att gå online orimligt högt. Höga kostnader betyder heller inte snabb uppkoppling och hemsidor kan ta flera minuter att ladda. Du får definitivt inte värde för pengarna i detta karibiska land.

Bangladesh
Postandet av en teckning på Facebook medförde att hemsidan förbjöds i hela Bangladesh 2010. Satiriska bilder av profeten Muhammed och några av landets ledare fick följden att en man häktades och anklagades för "spridning av förtal och förolämpning av landets ledare". Förbudet pågick en hel vecka medan bilderna togs bort. Sedan dess har regeringen, ledd av Awamiförbundet, övervakat Facebook och andra sociala nätverk och letat efter hädiska bilder.

Egypten
När egyptierna protesterade på gatorna 2011 för att försöka störta president Hosni Mubarak stängde regeringen ner tillgången till en rad sociala nätverk. Samtidigt som demonstranterna inte kunde använda sidor som Facebook för att planera aktioner, begränsades tillgången till sidor registrerade i Egypten för besökare från utlandet. Twitter, YouTube, Hotmail, Google och en ”proxy-tjänst”, som kunde ha gett egyptierna en väg runt förbudet, verkade blockeras inifrån landet. Förbudet varade i flera dagar.

Syrien
Syrien tog itu med den arabiska våren på ett annat sätt. Facebook hade blockerats i landet sedan 2007 som en del i en aktion mot politisk aktivism, då regeringen befarade att Israel försökte infiltrera syrianska sociala nätverk. Otroligt nog lyfte President Bashar al-Assad det fem år långa förbudet 2011 i ett uppenbart försök att hindra oroligheterna i Egypten och Tunisien från att sprida sig till Syrien.

Under förbudstiden kunde dock befolkningen använda Facebook och andra sociala nätverk genom proxyservrar.

Mauritius
Att skapa fejkade kändisprofiler är något av en hobby för somliga. När regeringen upptäckte en Facebooksida som utgav sig för att tillhöra premiärminister Navin Ramgoolam 2007 stängdes Facebook ner för hela Mauritius. Förbudet varade inte länge och full tillgång till sidan återställdes följande dag. Nu för tiden verkar det som att Dr Ramgoolam har en egen (riktig) sida på Facebook.

Pakistan
Ytterligare ett fall av teckningar publicerade på Facebook som får en regering att stänga ner tillgången till sidan. Denna gång var det Pakistans regering som förbjöd sidan 2010 efter att en Facebook-sida som skapats för en tävling där man skulle skicka in bilder på profeten Muhammed uppmärksammats. Alla avbilder av profeten är förbjudna enligt vissa tolkningar av Islam.

Förbudet hävdes två veckor senare men Pakistan lovade att fortsätta blockera individuella sidor som innehåller hädiskt material.

Vietnam
Under en vecka i november 2009 kunde inte vietnamesiska Facebook-användare logga in på sidan, vilket följdes av flera veckor av störningar i tillgängligheten. Rapporter pekar på att regeringen beordrat tekniker att blockera sidan och ett dokument med den officiella ordern läckte ut på nätet (dock styrktes aldrig dess autenticitet). Regeringen nekade till anklagelser om att man blockerat Facebook, även om tillgängligheten fortfarande är dålig.

Det kan även tilläggas att det blev svårt att logga in på andra sociala nätverk som liknar Facebook. Förordning 72, som trädde i kraft i september 2013 förbjuder användare från att posta länkar till nyhetsartiklar eller andra nyhetsrelaterade hemsidor på sociala nätverk.

Den här artikeln publicerades första gången på indexoncensorship.org den 4 februari 2014.