Ugandas internetlagar kan inte tysta Stella Nyanzi
Kan man hamna i fängelse för att ha publicerat en dikt på sin Facebook-sida? Svaret är ja i Uganda. I augusti 2019 dömdes den ugandiska författaren och kvinnorättsaktivisten Stella Nyanzi till 18 månaders fängelse för ”internettrakasserier” för just detta. Hennes brott? I sin satiriska dikt kritiserar hon Ugandas president Yoweri Museveni och hans politik. ”Mitt språk kommer bara att bli vassare ju mer regeringen fortsätter att förtrycka oss”, var Nyanzis respons till domen. Vi publicerar två av hennes dikter här på PEN/Opp.
Publicerat på Facebook 28 januari 2018
Museveni matako nyo! Ebyo byeyayogedde e Masindi yabadde ayogera lutako.
Alltså, allvarligt talat, rövar dallrar och vickar medan benen går, har du hört några andra kroppsdelar klaga på det? När rövar producerar skit medan hjärnan tänker, är det någon som blir chockad för det? När rövar fiser, blir vi förvånade då?
Det är det rövar gör. De dallrar, vickar, skiter och fiser. Museveni är bara en röv han också. I stället för att bli chockade över vad matakon sa i Masindi borde ugandierna vara chockade över att vi tillåter att den där röven fortsätter att styra vårt land. Matako butako.
*
Publicerat på Facebook 5 mars 2015
Jag vill älska med presidenten och viska kvinnliga ord i hans presidentöra. Att avsky Yoweri för att han har styrt Uganda alltför länge för att det ska vara bra för folkets mentala hälsa är inte till någon större nytta för det här landet. Så det är bättre om jag ändrar inställning och i stället älskar honom på vuxet vis; för i sin krafts dagar har den trötte presidenten glömt hur det är att ta emot äkta, gratis kärlek utan några som helst förbehåll. Jag har inget att vinna på att älska passionerat med den ålderstigne envåldshärskaren. Jag är varken ute efter en ministerpost eller en investeringsmöjlighet, varken karriär eller kapital. Har håret på hans bröst redan grånat?
Jag försöker älska med mzee, men hans tankar är långt borta, för han smider planer för hur han ska vinna på nytt i valet 2016. Hans danspinne sover djupt. Jag försöker röra vid hans manstuttar och kittla de gamla bröstvårtorna med händerna, men han är klädd i en tättsittande skottsäker väst ända tills Uganda är tillräckligt riskfritt för honom. Jag försöker kittla honom i armhålorna, men han håller dokumentet med det kommande budgetutkastet hårt under ena armhålan. Jag ger upp tanken på förspel med hans bål och försöker tungkyssa Hans Excellens. Han knuffar undan mig, gör en ful grimas genom att skrynkla ihop läpparna och säger sedan till mig att munnen bara är till för att äta med. Jag lutar mig tillbaka, blundar och blottar inbjudande min vackra barm i hopp om att han ska sträcka ut handen och röra vid mig. Ingenting händer …
Jag slår långsamt upp ögonen och tittar på presidenten. I andra handen har mzee en minipistol som han aldrig släpper taget om … inte ens när han slutade med uniform och började klä sig i blommiga skjortor. Saxsprintar utlöser aldrig sina vapen. Jag vill älska långsamt och passionerat med Musanvu, men han är så van vid att dra vårt land, systemet och de offentliga institutionerna vid näsan att han bara minns hur man snabbt drar över någon för att själv få utlösning. I stället spelar jag på hans stackars oälskade trumpet, så att han skälver och vrålar ut tungotal blandat med gåtor och talesätt på kinyakitara. Och till och med på orgasmens extatiska höjdpunkt klamrar sig Museveni fast vid landets budget, sin pistol och tanken på att vara enda presidentkandidat från partiet som ställer upp i valet 2016.
Han slänger åt mig en tjock bunt med nya sedlar medan han drar upp sina kamouflagemönstrade kalsonger och stegar bort mot badrummet. Ack ja, det är kanske för sent att lära presidenten något om ömsesidig kärlek.
