Mohamed Yusuf föddes i staden Dohan i den etiopiska Somali-regionen. Staden ligger femtio mil från regionhuvudstaden, Jijiga. Han är idag 26 år. Han är det sjunde barnet i en syskonskara på åtta barn, av vilka fem är flickor. 2007 skulle han börja på gymnasiet i Jijiga, men händelser utanför hans kontroll satte stopp för det. Vid denna tid anordnade den sittande regeringen en stor gala för att fira sextonårsdagen av Derg-regimens fall. Olyckligtvis utsattes galan för en väpnad attack av Ogadens nationella befrielsefront (ONLF). Direkt efter granatattacken hamnade Mohamed i händerna på ”häxjägarna” – de som sökte syndabockar för attentatet. Han fördes sedan till vad som bland regionens invånare går under namnet ”helvetesfängelset”. Där utsattes han för upprepad fysisk tortyr, och som om inte detta var nog fick han tillbringa fyra månader i isoleringscell, dygnet runt fängslad med handklovar och fotbojor. Men detta var bara början av en absurd tid. Efter en tid dömde en distriktsdomstol honom till döden – för att ha försett NLF-rebeller med cigaretter. Sin dödsdom fick han reda på genom den nationella radion och genom Voice of America Somali.

Efter domen delade han handklovar med en cellkamrat dygnet runt i två månader och fick bara en enjera, (ett tunnbröd) om dagen att äta. När han tänker på hur han led under dessa dagar och nätter blir hans röst tjock av gråt. För tillfället sitter han på nionde avdelningen i Zeway-fängelset, tillsammans med elva andra somalitalande fångar. Han undrar vad som ska hända härnäst. Nedbruten av den inhumana, djävulska behandling som staten har utsatt honom för under de senaste sju åren går hans tankar nu till domen som snart ska verkställas. Tillsammans med de 34 andra dödsdömda fångarna i fängelset lever han i en mardröm.

Situationen är inte unik för Mohamed. Hans öde delas av sju andra olyckliga män som anklagats för samma sak. Ironiskt nog visste de sju andra männen – Mohamed Ibrahim, Areb Sewane Dule Bante, Hassen Mohamed Osman, Hassen Mohamed Ali, Muketar Mohamed Abdulahie, Keder Shkure Musa och Kamil Abdulnaser – inte vem Mohamed var innan de träffade honom i fängelset. De har berättat för mig att de flyttades från ”helvetesfängelset” till Zeway-fängelset av den nuvarande guvernören, Ato Abdi, en man vars grymhet saknar motstycke i regionen. Ingen av männen har någonsin getts en riktig rättegång och inga bevis har lagts fram för domstolen. I likhet med Mohamed fick de sju fångarna reda på att de dömts till döden av några andra fångar som händelsevis hört om det på den statskontrollerade etiopiska radion.

Såvitt jag vet har en distriktsdomstol, enligt landets federala struktur, inte rätt att avkunna dödsdomar. Men även om man bortser från detta faktum så har åklagaren inte framlagt några som helst vägande bevis. Utöver dessa åtalade finns det tretton somalitalande personer i Zeway-fängelset vilka avtjänar livstidsstraff. Den bittra sanningen är att dessa skenrättegångar, genom vilka unga, begåvade medborgare tvingas i döden, är nog skäl för att en gång för alla befria oss från denna motbjudande regim.

Första åtalet:
Somali-regionens regering. Överåklagarämbetet och åklagarmyndigheten i Jijiga.
Offentlig åklagare inkommer med skrivelse nr. 90/2000
Kärande: Offentlig åklagare
Svarande: Hassan Mohammed Osman
Ålder: 21 år
Yrke/titel:
Adress: Jijiga, Keble 06
Brott: Den svarande anklagas för brott mot paragraf 240/3/ och 251/d/ i 2005 års brottsbalk.
Detaljer rörande brottet: Sedan september 2006 har den svarande varit en aktiv medlem av ONLF som är en terrorgrupp i Etiopien. Han hade kontakt med gruppen i staden och vid fronten och försåg dem med olika saker, bland annat skor och kläder.

Andra åtalet:
Somali-regionens regering. Överåklagarämbetet och åklagarmyndigheten i Jijiga.
Högsta domstolen i Jijiga-distriktet.
Offentlig åklagare inkommer med skrivelse nr. 90/2000
Kärande: Offentlig åklagare
Svarande: Mohamed Shek Ibram
Ålder: 28
Yrke/titel: Inga
Adress: Jijiga, Keble 05
Brott:
1) Den svarande anklagas för brott mot paragraf 241 och 251/d/ i 2005 års brottsbalk.
Detaljer rörande brottet: Sedan 2005 (månad och datum oklara) har den svarande varit en aktiv medlem av terrorgruppen ONLF. Han deltog i gruppen och begick avsiktligt författningsvidriga handlingar syftande till att avsöndra regionen från den federala staten och därmed undergräva federationen. I Jijiga försåg han också – tillsammans med en annan, ännu inte gripen person – denna terrorgrupp med olika saker, bland annat polisuniformer, medicin och kläder.
2) Han anklagas även för brott mot paragraf 3/b/ i 2005 års brottsbalk.
Sedan 2004 har den svarande förfalskat uppgifter från den regionala utbildningsmyndigheten, utbildningsmyndigheten i Kebre Dehar, MSF och andra. Han har också utfärdat falska dokument med namnen på dessa institutioner och för detta syfte förfalskat myndigheternas underskrifter.

Vilka bär ansvaret?
När våra bortglömda bröder tillfrågades om vilka som låg bakom dessa ondsinta gärningar svävade de inte på målet. Den huvudskyldige till detta blodsdåd är, enligt dem, överste Monie Mengesha, som för ett par år sedan var chef för det regionala departementet för antiterrorism och numera bedriver illegal människosmuggling i Addis Abeba. Skyldiga är också Ato Biniyam, chef för den regionala säkerhetsapparaten, sergeant Zegeve som styr den federala polisen i regionen samt kommissarie Ato Welde Arawie, chef för den regionala polisen. Därutöver nämnde de en mängd andra personer vilkas offentliga befattningar var svårare att fastställa: sergeant Wedeme, sergeant Belete och Ato Tasere, för att bara nämna några.

Som om fysisk tortyr inte vore tillräckligt fick offren höra dessa grymma förövare säga saker som “vi ska döma er alla till döden” och andra obegripligheter. När de bestörta ogadenska ungdomarna ifrågasatte sanningen i detta avvisades de bryskt med orden “det är vi som är domstolen, det är vi som är domarna!”

Denna hjärtskärande historia bekräftar bara alltför väl att vårt parodiska domstolsväsende och våra skamlösa domare på ett skändligt sätt misslyckats med att upprätthålla lagen och att de gett upp hela sitt professionella kall och sin integritet på begäran av en brutal regim.

”Helvetesfängelset”
De flesta av fångarna passerade genom det så kallade “helvetesfängelset”. När fängelset byggdes ansåg de regionala myndigheterna att fyra hundra intagna “lämpligen” skulle kunna inhysas där, men idag härbärgerar det över fyra tusen fångar. Det stora antalet fångar gör situationen svåruthärdlig, särskilt nattetid. Varje fånge får nätt och jämt en timmas nattsömn i detta helvetiska läger. Skälet är enkelt: eftersom sovkorridorerna är för trånga för att alla ska kunna vistas där samtidigt får fångarna turas om att sova. Om någon undslipper från detta fängelse med livet i behåll så är det ett rent under. Besök av familjen är en önskedröm. Av en händelse kom jag att tala med en ung man som bara ätit en enda enjera om dagen i fem års tid. Då jag träffade honom, i slutet av 2011, hade fängelset drabbats av en dödlig epidemi som skördade fjorton liv om dagen – om dagen! Under dessa ohyggliga förhållanden gick fängelsevakterna runt och väckte de dödssjuka fångarna och tvingade dem att ropa med sina försvagade röster:
”Länge leve Meles Zenawie!”
”Länge leve Abdi!”
”Länge leve Etiopien!”
”Död åt ONLF!”