Vad talar vi om när vi talar om litteratur från Hongkong? Geografiskt sett rör det sig om litterära verk sprungna ur en före detta brittisk koloni i södra delen av Kina, nämligen Hongkong. Men när vi tar en närmare titt på dem som har ägnat sig åt att skriva på denna halvö blir allt lika komplicerat som Hongkongs egen historia.

Litteraturen från Hongkong utgörs av olika strömningar inom den litterära historien skildrad av dem som råkar ha något att säga till om när det gäller att skapa denna historia. En strömning utgår från de kinesiska författare och intellektuella som kom till Hongkong under två omvälvande och politiskt turbulenta perioder i Kina. Den första migrationsvågen anlände före och under andra världskriget. Några av dem undervisade i skolor och institutioner som hjälpte dem att sprida sin litterära estetik. Några av dem arbetade för tidningar och förlag som introducerade samtida litterära trender från väst, och de bidrog samtidigt till att skapa plattformar för inhemska författare. Den andra vågen kom under och efter utropandet av folkrepubliken Kina, och bland dem fanns flera lärare och författare, som till exempel Liu Yi-chang, som med sina verk har influerat senare författargenerationer i Hongkong. Många av dessa författare och intellektuella från norr ville plantera sina kulturella frön i Hongkong, men betraktade Hongkong som ett slags språngbräde i hopp om att kunna återvända till Kina en dag. De har trots detta haft stor påverkan på litteraturen i Hongkong. På 1970-talet började en grupp inhemska författare, med bland andra Leung Ping Kwan (Ye Si), att ifrågasätta Hongkong-författarnas identitet och vad som definierade litteraturen från Hongkong. Detta gav upphov till en diskussion om ”provinsialism” i litteraturen från Hongkong som ligger närmare den Hong-Kong-litteratur vi talar om i dag.

Å andra sidan har Hongkong alltid varit en stad fylld av immigranter och resenärer där människor från hela världen har kommit och gått. De har skrivit memoarer, reseskildringar och ibland skönlitteratur med Hongkong som bakgrund. Dessa verk av författare utifrån har utgjort huvuddelen av den litteratur från Hongkong som skrivits på engelska. Och eftersom engelska har varit det främsta språket inom utbildningssystemet och i många skolor under det brittiska styret, har antalet inhemska författare som valt att skriva på engelska ökat under årens lopp. Denna del av Hongkongs litteratur är emellertid helt skild från den kinesiska.

Den språkliga och kulturella mångfald som präglar Hongkongs litteratur har ofta undergrävts, till och med av inhemska författare, för att inte tala om av myndigheterna. Så vad exakt är det i Hongkongs litteratur som myndigheterna kan vara rädda för? Den geografiska närheten och det frekventa utbytet av människor över gränsen innebär att varje form av social och politisk oro kan spilla över till Kina. Under Paraplyrörelsen 2014 uttryckte ett hundratal personer i Kina öppet sitt stöd för dissidenterna i Hongkong och blev arresterade och förhörda. Åtminstone fyra av dem åtalades och fängslades på grund av att de hade uttryckt detta stöd i sociala medier. Det behöver knappast sägas att myndigheterna slår ner på allt som upplevs som ett hot mot makten. Eftersom Hongkong är den friaste staden i Kina med ett väletablerat nätverk av internationella tidningar och förlag, betraktas staden också som en farlig plats som kan alstra revolutionärer och dissidenter som den kinesiska regeringen måste vara på sin vakt mot.

Under parollen ”Ett land, två system” åtnjuter Hongkong ett visst mått av yttrande- och åsiktsfrihet, och censuren är inte lika hård som i Kina. Det är fortfarande sant att man kan publicera vad som helst i Hongkong. Det är fortfarande relativt lätt att skaffa ett ISBN-nummer för en bok. Men censurfrågan blir mer komplicerad om man ser till den ekonomiska verkligheten inom bokindustrin. Ända sedan 1980-talet har den kinesiska regeringen mycket medvetet ökat sitt inflytande inom förlagsvärlden. För närvarande behärskar den kinesiska statsägda förlagsjätten Sino United Publishing, som arbetar enligt principen tre-i-en (distribution, förlag, försäljning), 70 % av marknaden och är den största förlagsgruppen i Hongkong. De kan fylla sina egna bokhandlar med sina egna publikationer och välja bort det de inte vill sälja. Detta har inte bara stor påverkan på vad Hongkong-borna läser. Än mer oroväckande är att böcker om politiskt känsliga ämnen, som protesterna på Himmelska Fridens torg, tibetanernas identitet och kultur, nobelprisvinnaren Liu Xiaobo och paraplyrörelsen, alla är bannlysta från deras bokhyllor. Även om många oberoende bokhandlar fortfarande kan skylta med och sälja dessa böcker, så begränsas deras spridning högst avsevärt. På så sätt kan myndigheterna utan att behöva censurera oönskade böcker innan de publicerats enkelt se till att de tystas i det logistiska nätet innan de når sina läsare.

På senare år har problemet med självcensur börjat sprida sig bland boktryckarna. Böcker med politiskt känsliga ämnen får allt svårare att bli tryckta i Hongkong, och än svårare i Kina. Många tryckerier som gör affärer med Kina eller har en del av sin produktion förlagd i Kina tvekar att trycka böcker med känsliga ämnen. Och tryckerier i Kina vill inte åta sig projekt från oberoende förlag i Hongkong eftersom de inte vill riskera att stöta sig med myndigheterna, som då kan stänga deras verksamhet helt. Det som tidigare var många förläggares sätt att kunna hålla kostnaderna nere genom att trycka böckerna i Kina, är inte längre möjligt, vilket lägger ytterligare börda på förläggare som redan kämpar med dagens svåra förhållanden i förlagsbranschen.

Vad händer om förläggare trycker böcker i Hongkong och distribuerar dem i Kina? Alla böcker som distribueras i Kina måste censureras och registreras i deras system, vilket skapar hinder för många Hongkong-förläggare. Dessutom har det ledande företaget för online-försäljning, SF Express, redan vägrat att leverera böcker från Hongkong till Kina. Detta har ställt förläggarna inför ett mycket oönskat och arbetskrävande val: att personligen föra in böcker i handbagage och i mycket små volymer.

Förutom svårigheterna med att hitta kanaler för tryckning, distribution och försäljning har ett nytt hot mot litteraturen i Hongkong seglat upp. Redan 2003 föreslog den kinesiska regeringen inrättandet av en ekonomisk zon i Pärlflodsdeltat bestående av nio städer i södra Kina och två speciella administrativa regioner, Hongkong och Macao. Nu har denna zon etablerats under namnet Greater Bay Area och är tänkt att bli ett ekonomiskt och kommersiellt centrum i likhet med San Francisco Bay Area och liknande områden i världen. På senare tid har myndigheterna i Hongkong visat ett större intresse för att integrera Hongkong i Greater Bay Area än tidigare. Inom kultursektorn har man till exempel gett ekonomiska bidrag för att uppmuntra teatergrupper att turnera i Greater Bay Area, och nya stora teaterhus som Xiqu centre har uppförts för att locka turister från de nio städerna.

Men integrationen i Greater Bay Area är mer än en finansiell och stadsplanemässig strategi för Hongkong. I november 2017 hölls det första litteraturforumet för Guangdong-Hongkong-Macao-Greater Bay Area av Shenzhens kommunala propagandasektion och Shenzhens förbund för litteratur och konst. Representanter från utbildningsinstitutioner och litterära grupper från Beijing, Shanghai, Macao och Hongkong var inbjudna för att diskutera de nya kreativa möjligheter som utvecklingen erbjöd. I april 2018 hölls en litterär workshop av en grupp författare med syfte att underlätta utbytet mellan författarna i Greater Bay Area. I januari 2019 startade Guangdong Higher Education Publishing House ett initiativ för att stödja publiceringen av litterära verk från Greater Bay Area. De har som målsättning att publicera 10 verk per år av författare under 45. Samtidigt som detta kan låta som goda nyheter för den kämpande förlagsindustrin, och i synnerhet för skönlitteraturen, så vet man inte vilka som kommer att ha makten att påverka litteraturen i Hongkong och kunna utesluta allt som inte passar i det nya ramverket. Fler strategiska initiativ av samma slag kan väntas inom de närmaste åren, tills Hongkongs litteratur har blivit fullt ”integrerat” som ett segment i litteraturen från Greater Bay Area.

Så vad talar vi då om när vi talar om litteratur från Greater Bay Area? Det är i själva verket en fråga som är farligare än den kan tyckas. Den låter ana ett försök till likriktning av litteraturen i de nio städerna i södra Kina och i Macao och Hongkong, som i historiskt och kulturellt avseende uppvisar fler olikheter än likheter. Den låter också ana en önskan om att litteraturen i de nio städerna och i Hongkong och Macao ska utvecklas i samma riktning och bilda en organisk helhet med allt fler och täta förekommande utbyten. Alla som diskuterar Hongkongs litteratur måste därför vara uppmärksamma på de skillnader som den uppvisar jämfört med litteraturen i Greater Bay Area, för att inte tala om med den kinesiska litteraturen. Alla som stöder den nya utvecklingen måste fundera på vad den kan komma att betyda för Hongkongs egen litteratur.

Så vad är egentligen litteratur från Hongkong och hur ser framtiden ut? I egenskap av en förläggare som driver en litterär tidskrift på traditionell kinesiska hyser jag en stark oro för att nästa generation eller generationen efter den inte kommer att kunna läsa eller tala på samma sätt som jag.

Från 2014 till 2018 har myndigheterna i Hongkong uppmuntrat grundskolorna att undervisa i kinesiska på mandarin i stället för på Hongkong-bornas modersmål kantonesiska. Även om det bara har varit en försöksperiod och vissa skolor har återgått till kantonesiska på senare år, har ett stort antal skolor fortsatt med den nya inriktningen, vilket kommer att förändra Hongkongs litterära landskap, eftersom det språk Hongkongs författare huvudsakligen skrivit på har varit påverkat av kantonesiska, vilket har skänkt Hongkongs litteratur dess särprägel. Dessutom lade myndigheterna 2016 fram ett förslag om att man skulle börja använda förenklade kinesiska tecken i språkundervisningen. Detta har lett till oro bland kommentatorer på internet som fruktar att traditionell kinesiska, kärnan i vårt skriftspråk, ska komma att utplånas i framtiden. Man kan vänta sig att myndigheterna i Hongkong kommer att ta ännu djärvare steg i riktning mot att förändra undervisningen i det kinesiska språket. Det kommer att påverka såväl författarna och läsarna som litteraturen i Hongkong i framtiden.