I början av maj fick jag svar från min gode vän Kah Gay, förläggare på Ethos Books i Singapore, på ett massutskick jag hade mejlat ett par veckor tidigare. Själva meddelandet var sammanställt av Publishers for Palestine (P4P) och uppmanade förläggare att bojkotta bokmässan i Frankfurt för att sätta tryck på Israel och de som stöttar dem, inklusive Tyskland och USA, så att de ska följa internationella lagar och sluta med Israels folkmord i Gaza. Som aktiva medlemmar i P4P i sydöstra Asien blev Gantala Press ombedda att skicka mejlet till förläggare i området.

Av de ungefär femtio personer som fick mejlet var KG den enda som svarade. Han skrev:

”Ethos Books kommer att ställa oss bakom Publishers for Palestine tillsammans med Gantala. Vi fick just en inbjudan till att medverka i den singaporianska delegationen på bokmässan i Frankfurt, men vi kommer inte att tacka ja.”

En vinst!

Publishers for Palestine samlar förläggare, författare och bokskapare från hela världen som förenas i solidaritet med palestiniernas frihetskamp. Den progressiva sammanslutningen International Alliance of Independent Publishers (IAIP) sökte nya medlemmar och hittade oss efter att vi hade undertecknat det uttalande som P4P gjorde strax efter den 7 oktober 2023. I september 2024 talade jag om oberoende utgivning i Asien på Babelica, en digital bokmässa i IAIP:s regi, tillsammans med KG och andra förläggare. IAIP uppmuntrade även Gantala Press att gå med i sammanslutningen och att ansöka om att delta i Literal PRO Radical Book Faire i Barcelona i maj 2025, där jag talade om utgivning och Palestina tillsammans med P4P, Palestinian Library, Liberatory Book Fair och Safarjal Books.

P4P uppmanar till att bojkotta bokmässan i Frankfurt från och med 2025, när Filippinerna råkar vara hedersgäster, och fram till seger. Det är en strategisk del av palestinska aktivisters krav på införandet av BDS (Bojkott, desinvesteringar och sanktioner) mot institutioner som är delaktiga i apartheid, långvarig militär ockupation, förföljelse och folkmord. Kravet hänvisar till den lyckade globala bojkotten mot Sydafrika som hjälpte sydafrikaner att få stopp på den apartheid som varade från 1948 (samma år som Nakba) och fram till 1994. Tvärtemot vad de flesta tror är inte uppmaningen till bojkott av bokmässan i Frankfurt en slumpmässig och grundlös politisk handling tagen ur tomma luften.

Men bara en handfull små filippinska förlag och oberoende författare bojkottar mässan. Senator Loren Legarda, ”huvudansvarig” bakom uppgiften att vara hedersgäster, meddelade att Filippinerna inte kommer att dra tillbaka deltagandet i bokmässan och ”Vi kommer att närvara just eftersom vi tror på litteraturens makt som en sanningskraft, och den får inte tystas under tider av orättvisa”. Etablerade filippinska författare anser att bojkotten är lönlös och ”kontraproduktiv”. En författare skrev att ”Israels barbari” ändå inte kan ”avhjälpas för att vi drar tillbaka vårt deltagande från ett av världens största (om inte mest omfattande) tankeutbyte genom böcker”. En annan författare skrev på Facebook att ”det skulle vara synd att kasta bort” chansen att få internationellt erkännande ”för något som bara skulle vara en symbolisk gest”.

I de samtal som Gantala Press och andra små förlag har anordnat om ämnet, understryker vi alltid den kapitalistiska sidan av bokmässan som får den filippinska importvänliga och exportberoende ekonomin att blomstra. Legarna sa ”att vårt land firas på världens största bokmässa ser vi som ett bevis på de oändliga ansträngningar som satsas för att främja vår litterära och kreativa anda.” Då Filippinerna var hedersgäster fick flera utländska förlag bidrag för att översätta filippinska verk (de flesta av dem skrivna på engelska) till främmande språk, däremot finns inga bidrag för lokala förläggare att översätta utländska verk till filippinska. En undersökning som gjordes av National Book Development Board visar att filippiner hellre läser böcker på sitt hemspråk än på engelska eller något annat främmande språk. Så varför all ansträngning och alla pengar för att som Legarda säger ”dela med sig berättelserna om det filippinska folket till världen” när våra egna läsare törstar efter fler böcker att läsa på ett språk som de förstår?

Utöver förlagsvärlden ställer vi oss även kritiska till att Filippinerna är en av de största vapenköparna från Israel i Asien. Dessa vapen används i regeringens militära operationer mot motståndsrörelsen som har dödat tusentals aktivist- och bondeledare samt fördrivit ursprungsbefolkning, bönder och fiskare från deras land för att kommersiella satsningar ska kunna omvandla mark och vattendrag till dammar, energiprojekt, bostadskomplex, köpcentrum och annat. Israels största sponsor, USA, har precis avslutat en mängd miljöförstörande militärövningar med israeliskt tillverkade missilsystem och stridsvagnar i Filippinerna som en del av målet att provocera fram krig med Kina.

Gantala Press fjärde år, efter att förlaget grundades 2015, fick vi förmånen att delta på bokmässan i Frankfurt genom ett ”program för små förlag från länder med en bokbransch under utveckling”. Jag träffade förläggare från Latinamerika, Afrika och Asien. Vi hade workshoppar om bokomslag och hur man förhandlar kontrakt, och vi deltog i flera panelsamtal. Som en naiv ung förläggare förstod jag först då att Frankfurt främst är en branschmässa, där förläggare förhandlar rättigheter och översättningsavtal och andra affärsangelägenheter, fast inte riktigt är en bokmässa för allmänheten. Jag hade helt enkelt trott att mässan var en möjlighet att sälja våra böcker till filippiner i Europa och åkte dit med det målet i tankarna. Men jag lyckades bara sälja en vegetarisk kokbok till en filippinier som hade åkt till mässan med sin partner; en diktsamling till en ung tyska som följt med sin mamma; min väns barnbok till en tysk arbetarpappa som inte hade tillräckligt med pengar på sig, så jag gav honom boken till halva priset; och en antologi av filippinska migrantarbetare till en trevlig marockansk kvinna som hade en filippinsk barnflicka. Inga avtal eller kontrakt skrevs – jag hade ju inte ansträngt mig för att planera in några möten med förläggare, och hade just fått reda på att det skulle ha gjorts flera månader tidigare.

Det var först ett par dagar senare som jag lyckades sälja böckerna jag hade tagit med till Tyskland, på Hopscotch Reading Room i Berlin, där jag talade om feministisk utgivning och höll i en workshop där jag handledde en liten grupp européer och filippiner i hur man gör fanzines. Hopscotch säljer böcker om avkolonisering från det Globala syd. Vi har bevarat ett gott förhållande till dem och kommer att byta böcker för att sälja i våra respektive länder. Filippinska kontakter anordnade samtalet och workshoppen på Hopscotch och en Instagramföljare erbjöd att jag fick sova hemma hos henne när jag åkte till Berlin. Än i dag är hon en av våra största supporters.

Min erfarenhet i Frankfurt 2019 och det engagemang vi har i Palestinafrågan i dag har fått mig att inse att förläggare faktiskt inte behöver delta på bokmässan för att dela våra berättelser med världen. Tilted Axis Press, ett oberoende förlag i Storbritannien, gav oss i uppdrag att sammanställa en antologi med filippinska texter i översättning. Vi fick inte kontakt i Frankfurt, utan genom en vän som följde dem på Twitter. Nu är de vår samarbetspartner i ett bokprojekt om mat, klimaträttvisa och självständighet. Dessutom lyckades vi ge ut Alexandra Kollontajs bolsjevikiska roman på filippinska eftersom både bokens och den engelska översättningens upphovsrätter redan hade upphört och inga rättigheter behövde köpas. Vid Literal PRO träffade jag förläggare som sa att förhandlingen mellan oberoende och progressiva förlag skiljer sig från de förhandlingar som sker i Frankfurt. En del författare från oberoende förlag skulle säkert instämma, och säger att de skulle lämna språkrättigheter gratis eller för en symbolisk summa. Det som spelar någon roll är att böckerna når så många läsare som möjligt. Detta är anledningen till att vi kan ge ut en bok om Palestina och feminism i Filippinerna.

Förläggare behöver inte heller delta i Frankfurt för att tjäna pengar så länge målet är att klara sig och inte göra någon stor vinst. Vi är glada över att kunna meddela att trots att vi inte har åkt till Frankfurt, förutom den där första och enda gången 2019, har våra böcker sålt, om än långsamt, både lokalt och utomlands (vi skickar inte utanför Filippinerna eftersom fraktkostnaderna är oöverkomliga så filippiner köper våra böcker med hjälp av resande vänner och släktingar). Vad gäller produktion och hållbarhet hjälper vänner till genom att erbjuda bokdesigntjänster till en lägre kostnad, och författare bidrar själva med tryck-, marknadsförings- och distributionskostnader.

Faktum är att det är dyrt för ett litet förlag som Gantala att delta i Frankfurt. Vi måste skicka gratisexemplar till organisatörerna eftersom de inte köper in böckerna för att presentera dem vid den Filippinska paviljongen, som inte är där för att sälja utan bara visa upp titlarna. Mycket dyrbar tid krävs för att fylla i de omfattande blanketterna till katalogen. Dessutom måste de förläggare som är intresserade av att delta i Frankfurt registreras av regeringen, vilket betyder att de behöver lägga ytterligare ett par tusen pesos på tillstånd och intyg. Skapare som gör böcker och fanzines hemma och själva trycker upp dem uppmuntras inte direkt till att komma.

Vår internationella utgivning kom inte genom Frankfurt, utan vårt eget växande nätverk som ett litet och engagerat förlag. Vi träffade Ethos Books på en oberoende bokmässa i Thailand som anordnades av Tilted Axis Press och Soi Squand och nu återförsäljer Ethos en av våra böcker i Singapore. Vi tryckte P4P:s fanzine ”Poetry for Palestine” i Filippinerna och donerade intäkterna till filippinska palestinier från Gaza. Vi fick chansen att berätta om oberoende utgivning i Filippinerna vid Georgetown Literary Festival 2023, eftersom en vietnamesisk vän hade satt oss i kontakt med organisatören.

Särskilt de senaste åren då vi har arbetat mycket med kvinnor från marginaliserade grupper – bönder, arbetare, ursprungsbefolkning – och avgjort vem vår publik är och vad våra böcker är till för, har jag tänkt alltmer på vad det innebär att vara ett litet förlag, och att förbli litet, i en bokindustri där alla vägar leder till Frankfurt. Vid vårt panelsamtal på Babelica diskuterade vi vad det är att vara oberoende. KG sa att oberoende förlag är tydliga med vad de är oberoende ifrån, oavsett om det är regeringen, trycket från kapitalismen eller de dominerande värderingarna. Med andra ord behöver vi skapa en delningsekonomi som kan hjälpa oss att fortsätta vårt arbete medan vi kämpar med de begränsningar det innebär att vara oberoende. Till exempel underströk han hur oberoende förläggare måste vägra mata de stora förlagen med information, genom AI, som de stora förlagen sedan utnyttjar.

KG:s svar på mitt mejl var som en oas i den öken av hopplöshet och förtvivlan som omger kulturarbetare organiserade i Palestinafrågan. Det är ett enkelt men tydligt exempel på när resurser faktiskt delas och kollektivet, inte bara en handfull individer, drar nytta av dem. I det här fallet innebär det tron på vår sak och åtagandet att vara lojal i frågan trots alla utmaningar och en dominans av falska berättelser. Jag inser alltmer att förbli ett litet förlag och stå emot den kapitalistiska kraften faktiskt är starka vapen i detta krig av berättelser och tankar, där fienden försöker sudda ut en hel kultur och skapa en värld där de och deras imperialistiska anhängare härskar. I förlagsbranschen, som i vilken industri som helst, kan imperialister kanske hitta allierade, medan de små och oberoende kulturarbetarna, som de palestinska kämparna, hittar kamrater.//