En dikt av Linnea Lind-Jonsson
Linnea Lind-Jonsson från Skrivande 20, en liten grupp elever som går i årskurs 2 på Film & Musikgymnasiets skrivarprofil har skrivit en dikt om ord som uttalas i diktjagets mest privata sfär, den som är mellan två älskande. Ord som inte försvinner hur mycket diktjaget än försöker att gå vidare. Orden är inte uttalade i dikten men deras verkan är mycket uppenbar.
Återigen står jag framför spegeln
betraktar det jag ser
Det är en reflektion som syns
En reflektion som dina ord har skapat
Det är inte längre jag som syns
Allt jag ser är hur jag blöder
tack vare dina ord
Allt jag hör är hur du skriker dessa ord
Svalt dina ord så länge nu
Jag fortsätter att svälja dem
även om tårarna rinner ner längs mina kinder
och trots att syret knappt når mina lungor
så står jag fortfarande här framför spegeln
Ensam
Du är inte längre här hos mig
Nu finns det andra här, men det är aldrig samma
Det är alltid någon ny som ska ersätta dig
Men han stannar aldrig länge
Det varar för en kväll
för nu är det hans kläder som ligger på mitt golv och det är hans händer som rör min kropp
Trots att jag är med andra nu så är det ändå du som går runt i min kropp
Jag ser mig ännu en gång i spegeln och man ser tydligt hur dina ord är inbrända på min kropp
En strykande rörelse över min hud som nu är full av osynliga ärr
Men ändå så låter jag någon annans händer beröra mig
Medan han kysser varje millimeter av min hud
så är det nästan som om jag glömmer dig och dina ord
Det är bara han och jag i nattens mörka timmar
Precis som att du får mig att glömma hur ont verkligheten gör
så utnyttjar du mig också
även om dina kyssar skulle kunna få mig och tro något annat
Under nattens stjärnhimmel så känner vi smaken av lust
och vi låter lusten ta över
för just nu så spelar inget annat någon roll
Vi båda vill bara få dränka oss i smaken av varandra
När solens första strålar kommer så är han redan borta
men som vanligt ser jag att ditt ansikte är tillbaka i spegeln
Det dröjer inte länge innan jag hör hur du skriker alla dessa ord igen
Precis som alla andra gånger så börjar tårarna att rinna
Jag ställer dig denna fråga
“När ska du låta mig gå?