För 32 år sedan
första gången med i marschen
längs samma väg som nu
alla helgons afton, dzjady
den gången satt jag i barnvagn
nu sprang jag undan och gömde mig
bland femvåningshusen
jag vrickade foten
i ett misslyckat hopp
över staketet till daghemmet
stapplade fram till en bänk
hoppet sprang förbi
i människoskepnad

om bara någon hade satt mig
i en barnvagn som för 32 år sedan
och tagit mig härifrån.

*

– hela natten slog man folk på gården
hela natten slog man folk på gården

hundarna skällde
hundarna skällde
hörde ni?

– lugna dig
det var bara som du tyckte
det var bara som du tyckte
inte slog man någon
inte slog man någon
för du kan inte höra
batongens slag mot kroppen

ljudlöst slår
batongen mot kroppen

*

Rättegång via väktarens krossade iphone

sätt dig här i cellen
titta batteriet laddar ur
vi påskyndar rättegången
motstånd lönar sig inte
det är i ditt eget intresse
för när batteriet laddat ur
kan du inte höra domen
du får inte veta hur länge
vi tänker hålla dig här
du kommer att ligga och undra
hur länge du ännu
är tvungen att lukta på skit

nu pratar jag om verklig skit
skit som består av
avföring från din cellkamrat i nedre slafen
avföring från din cellkamrat i övre slafen
mitt emot
din egen avföring
och han som flyttade in igår
har ännu inte skitit en enda gång

alltså är skiten där vi sitter
fortfarande inte komplett
det gör inget nykomlingen vänjer sig
och buketten blir fulländad

– då börjar vi
varför gick ni hemifrån?

*

– ge mig en
huvudvärkstablett

jag vill inte
ha ett huvud
jag är trött på
att bära det

huvudet har ögon
giftgasen ni kallar ljus
och inte släcker vid läggdags
sipprar in i dem

jag vill inte
ha ett huvud

huvudet har en mun
som jag ska täppa till
med gummiaktig stinkande gyttja
som ni hävdar är bröd

jag vill inte
ha ett huvud

huvudet har öron
i dem ryter ni
”hndrn p rggn”

”nsktt mt vggn”
”frt!”

ge mig en tablett
hur så nej?

– finns inte, för vi tog
alla huvudvärkstabletter
själva.

så håll kftn fr fn!

*

– vem ringde?

– elvan
chefen
ge mig en cigg, du
du, får man ta en promenad
du, har du eld
elvan
du, vad är klockan
du, får man röka
jag är försiktig
släpper du ut oss för en promenad
jag vill duscha

stegen knarrar i korridoren
nyckeln knastrar i låset
medan dörrarna öppnas
hoppar hela kammaroktetten upp
och tar plats på golvet

Vakten – skolpojken som av misstag
gick in i fel klass står
på andra sidan gallret och tittar:

– alltså f-n

ett enda felsteg i en cell
och jag straffar hela häktet

*

en hund skäller därute
vov-vov– tjuter en man genom fönsterspringan
i själva verket i hela cellen

– det är en rottweiler
jag satt här för sju år sedan

och han bodde här på samma gård
gammal som gatan
arbetar inte längre, pensionerad
men ser du, man har inte avlivat honom
jag pratar med honom

vov-vov!

och jag förstår
att det inte handlar om barmhärtighet
han avtjänar livstid
under häkteshimlen

min handfull dygn
förtjänar bara ett skratt
förtjänar inte
ens ett
gläfs

Några kommentarer: Dzjady (”förfäderna”) är den belarusiska motsvarigheten till Alla helgons dag, en dag ägnad minnet av förfäderna. Den första större demonstrationen i Belarus’ nya historia ägde rum denna dag 1988, då människorna gick ut till Kuropaty utanför Minsk – en minnesplats över de tiotusentals belarusier som arkebuserades här under den Stora terrorn i slutet av trettiotalet. Också en av höstens sedvanliga protestmarscher gick dit. – På belarusiska heter huvudvärkstablett ’tablett mot huvudet’, en dubbeltydighet som dikten spelar på. – Fraserna ”hndrn p ryggn” osv ska utläsas ”händerna på ryggen”, ”ansiktet mot väggen”, ”fort!” och ”käften för fan”; stavningen utan vokaler är ett försök att återge fångvakternas sätt att spotta fram orden. Samtliga dessa fraser är dessutom på ryska i det belarusiska originalet, eftersom ryska är det språk som talas i fängelserna. – ”Chefen” är vad erfarna fängelsekunder kallar poliser och plitar.