Fristadsstafetten – Sedigheh Vasmaghi
I april fick Uppsala en ny fristadsförfattare: den iranska juristen och poeten Sedigheh Vasmaghi. Efter presidentvalet 2009 i Iran deltog hon öppet i proteströrelsen genom att publicera dikter och artiklar där hon tog ställning mot all fundamentalism. Trakasserierna och hoten mot henne ökade och till slut tvingades hon lämna landet, efter det att en arresteringsorder hade utfärdats. För PEN/Opp har hon skrivit tre dikter.
Visst har jag sett en måne spira
Vem har sett gröna blad växa på en galges bjälke
nytt liv grönska i ett fnöske till trästolpe?
Den avrättades huvud tar jag till mitt vittne att sig
gulnade stolpar till grönskande plataner förvandla kan
Vem har sett i mörka natten växa en sol
en stjärna, en måne ur en förtorkad galgstolpe?
Den avrättades huvud tar jag till mitt vittne
att det hända kan, oja!
Visst har jag sett en måne spira
en sol, en stjärna skjuta skott
var än en martyrs blod utgjutits
ur den hårda stenen en tulpan utskjuta
Visst har jag sett monstret brottas ner
som glaskross bryta sönder
falla under tystnadens fötter
det hjärtlösa monstret vissna och falna
Visst har jag mitt i vintern sett violer
sträcka sitt huvud upp ur snömassan
och viska till grönskans vänner att våren
snart skönjas kan ur vägdammen!
………………………………………………………………………………………
Tänk så mycket frihet jag har
Tystnad, exil eller fängelse
Tänk att jag är fri att av dessa
tre vägar välja vilken jag vill!
Tänk så mycket frihet jag har!
Och ju äldre jag blir
desto girigare verkar jag bli
när det gäller frihet!
Många vägskäl ligger framför mig!
Vilken väg ska jag välja
för att uppnå mitt hjärtas begär?
Var finns ni, min längtans föremål?
Vad är ni för några, min längtans föremål?
Tystnadens svarta murar
exilens höga och hårda klippor
fängelsets järngaller
skiljer mig från er!
Men alla dessa avstånd
kommer jag att övervinna!
Med en drivkraft högre än murar
en vilja fastare än klippor
och ett mod som
tvingar fängelsets galler
att böja sig
Ja!
Jag ska övervinna dessa hinder!
Att tiga? Hur skulle jag kunna tiga
när de i mig begravda orden
poppar upp oavbrutet?
Ty så är det med ord:
var de än grävs ner grönskar de!
I innanmätet av tystnadens murar
i hjärtat på exilens klippor
i kärnan av fängelsets galler
De kan till och med grönska
i fångvaktarnas skallar
och i förhörsledarnas förstenade bröst!
Jag kommer att övervinna alla dessa avstånd
för att nå fram till mina önskemål
Jag kommer att se till att
alla dessa avstånd grönskar
Jag vet vad mina önskemål står för
och att de förtjänar
vilken uppoffring som helst
………………………………………………………………………………………
När stjärnorna slocknar
När stjärnorna slocknar
är soluppgången nära!
Känn morgonens ljuvliga doft
känn hur livet doftar
som morgonens rykande färska bröd.
Lyssna! Hör
hur morgonens steg kommer närmare
hur sparvarna långsamt börjar kvittra
hur luften av svalornas vingslag smått vibrerar.
Än går nattdyrkarna omkring
och fortsätter sprida fasa
utan att något vilja märka!
Att natten nämligen oåterkalleligen
lämnar plats åt morgonens lärka.
Nattdyrkarna vill inte veta det här:
att när stjärnorna slocknar
soluppgången så nära, så nära är!
ICORN
The International Cities of Refuge Network (ICORN) är ett internationellt nätverk av fristäder för författare, dramatiker, journalister och andra professionella skribenter som lever under hot i sina hemländer. Upprinnelsen till fristadssystemet var den fatwa som 1989 riktades mot Salman Rushdie. Det finns i dag omkring 40 fristäder globalt varav sex i Sverige: Stockholm, Uppsala, Göteborg, Malmö, Växjö och Sigtuna.