Siffror och människor
Aslı Erdoğan räknas till den turkiska samtidslitteraturens främsta och mest kontroversiella namn. Hon väjer sällan för de tabubelagda ämnena. Trots upprepade förföljelser och trakasserier, fortsätter hon att skriva om kurdernas rättigheter, det armeniska folkmordet, våld mot kvinnor eller tortyren i turkiska fängelser. I dag lever hon i exil. I den här texten ställer hon sig frågan: vad är ”normalitet” i dagens Turkiet?
”Den här kylan går inte att mäta med en termometer. Det är en kyla som strömmar ut från en massgrav där människor vägrat att förvandlas till mull, bli till tystnad och därmed medskyldiga till själva brottet. Tjugo, trettio år efter sin död vrålar människoben här fortfarande ut sin smärta … Min hustru arresterades nitton gånger, den tjugonde gången återvände hon aldrig hem … Kan det vara min flicka, hon där med kranium utan levande hud? Eller är hon fortfarande vid liv …?”
I Turkiet har man nu hittat 113 massgravar, med sammanlagt 1 538 döda. Jag vet inte om man i dessa siffror från 2011 räknat med den massgrav som hittades i Dargeçit (I de kurdiska delarna i östra Turkiet). I februari 2012 fann man där kvarlevor av människor i ett gruvschakt. Nersotade ben, skallar … Rester av människor som dödats under tortyr, som bränts och slängts ner i schaktet som sedan täckts med stenar.
”Kylan hade även spridits från den iskalla gevärspipa som riktades mot ett vettskrämt barns tinning en av dessa morgnar i samband med massarresteringarna, alltså då man slog till mot hundratals hem, arbetsplatser, tidningar och fackföreningar i landet.”
De senaste massarresteringarna har utförts samtidigt och ägt rum i 16 olika regioner på 103 olika platser. Siffran på hittills kända arresterade var 130.
Några av de ställen där polisen slog till var Länsstyrelsen byggnad i Diyarbakir och ett stort antal kommunbyggnader, miljömyndigheten och dess lokalkontor, Mesopotamiens kulturcentrum, Dincle Firats kulturcentrum, Människorättsorganisationen IHD:s avdelning i Diyarbakir, Offentliganställdas förbund och Aram Tigrans musikhögskola.
Från nyhetssändningarna en dag i februari: ”Två av fem folkvalda borgmästare har avskedats … 25 av 29 parlamentsledamöter från Kiziltepe har arresterats tillsammans med 6 lantarbetare.
Operationerna mot KCK (Kurdistans samhällsunion) fortsatte i går, häromdagen arresterades 149 aktivister, i går ytterligare 31. (I Ankara greps 18 fackföreningsledare från KESK (De offentliganställdas förbund), SES (Vårdfacket) och Tüm Bel Sen (Kommunanställdas förbund) i samband med att polisen slog till där. I Van greps sex personer, av dessa var fem minderåriga.” (15 februari 2012).
”Var och varannan dag pressas tio, tjugo, fyrtio eller femtio nya människor in i fängelset. Och en dag när snön faller och elkaminen inte fungerar kommer ordern: ’Klä av er’. Då kommer man för första gången att få känna på kylan.”
Enligt uppgift från polisen arresterades 62 personer under helgen (13 februari).
I början av veckan arresteras ytterligare 21 personer. Bland dessa finns 9 kvinnliga fackföreningsledare (18 februari).
Arresteringarna fortsatte i går och i förrgår i både Batman, Van, Mardin och Mersin. Under två dagar arresterades sammanlagt 21 personer. I Batman arresterades 10 och Mersin 35 personer (20 februari).
”Kylan från ord som utan att träffa ett enda människohjärta blivit till is … En kyla framkallad av nakna siffror.”
1 069 personer uppges sammanlagts ha arresterats under januari och februari månad. 106 journalister i Turkiet befinner sig för närvarande i fängelse. De flesta av dessa arbetar på DIHA, Azadiya Welat och Özgür Güdem. Uppemot 30 tidningsdistributörer har även gripits.
För Ferhat Çiftçi, Nuh Taş ve Sibel Mustafaoğlu som alla arbetar som journalisterna på Azadiya Welat begärs 22 år i fängelse. För chefredaktören på tidningen Özgür Halk hela 47 år. För de första tre journalisterna som arresterades i enlighet med de nya terroristlagarna, redaktionssekreterare Sedat Şenoğlu från tidningen Atilim, journalisten Bayram Namaz och redaktionssekreteraren på Radio Özgür Füsun Erdoğan, begärs vardera sex års fängelse.
Kvarlevorna med kläder som hittades i schaktet i Dargeçit kunde senare identifieras av deras närmaste. Åldern på dem som torterats till döds: Davut 13, Seyhan 14, Nedim 16, Mehmet Emin 19, Abdurraham 20 och Hikmet 24 år. (I dag skulle han ha fyllt 30 år). Hami som arresterades tillsammans med sin äldre bror och utsattes för elektrisk tortyr, samtidigt som han trycktes ner under vattnet, var enligt vissa uppgifter bara 11 år, enligt andra 9. Seyhans kropp var alldeles blålila efter att ha hängts upp i så kallad ”palestinsk galge”.
Jag hade velat skriva en avslutande mening, men jag har inga krafter kvar. Jag klarar varken av att börja eller sluta. Siffrorna i den här texten får tala för sig själv.
Nummer – elva eller nio! Människor …