Jag är författare och kommer från Venezuela.

Mitt efternamn som jag fått av min far är Socorro, som betyder ”hjälp”.

Mitt land har förstörts av en diktatur som lagt våra institutioner i ruiner, kört ekonomin i botten och berövat oss våra fri- och rättigheter. På Venezuelas gator går tusentals människor omkring och rotar i soporna för att hitta något att äta.

Men jag är inte här för att be om hjälp, varken för egen del eller för mitt älskade, torterade lands skull. Jag har kommit till Haag för att hjälpa er. Ja, jag har kommit hit för att påminna er om att friheter inte är några isolerade öar som flyter omkring oberoende av varandra. De är alla sammanlänkade och förankrade i samhällskroppen vars blod och vitalitet de delar.

Utan politisk frihet finns ingen ekonomisk frihet, och utan fri företagsamhet finns inga medier, inga jobb för journalister, ingen pluralism åt allmänheten. Och sedan alla dessa friheter väl slagits i spillror är inte heller någon yttrandefrihet möjlig.

Det finns inga medborgerliga rättigheter i Venezuela. Ingen fri företagsamhet och ingen yttrandefrihet. Inte desto mindre fortsätter venezuelanska journalister att avslöja missbruk och brott begångna av en diktatur som kidnappat vårt land inför ögonen på omvärlden, som inte tagit till några effektiva åtgärder för att få ett slut på vår humanitära tragedi och de mord som regimen skamlöst begår.

Venezuelanska journalister ställer tyranniet och dess medsvurna i Venezuela och i utlandet till svars, inte för att lagarna och de förödda institutionerna ger oss den rätten utan för att vi har växt upp och fostrats i Venezuelas demokrati som under mer än fyra decennier stått fram som en av de främsta i Latinamerika. Friheten lever i våra själar likt en fyrbåk som håller lågan vid liv och låter den lysa i det djupaste mörkret.

Jag använder mig av yttrandefriheten som Venezuelas regering oavbrutet kränker. Jag höjer rösten eftersom jag har fått lära mig hemma av mina föräldrar, och av mina lärare i skolan och på Zulias universitet om vikten av engagemang för rättvisa, sanning och skönhet. Jag är född och uppvuxen i Venezuelas demokrati som jag vill tacka av hela mitt hjärta. Det ord finns inte, ej heller tanke, mål eller dröm, som inte planterats i mitt medvetande och i min själ av Venezuelas demokratiska tradition. Någon annan horisont har jag inte.

Jag har kommit hit för att berätta att allt det ni tar för givet kan tas ifrån er på ett ögonblick. Jag har kommit hit för att påminna er om att vår frihet upphör, inte där andras frihet tar vid, som det brukar heta, utan där andras frihet hotas. Jag har kommit hit för att föreslå er att ni vårdar och värdesätter er demokrati och era friheter, för de krafter som vill åt dem är reella och glupska.

Att tilldelas organisationen Oxfam Novibs och PENs yttrandefrihetspris är en otrolig ära som jag härmed vill tacka för å våra oförtröttliga och modiga venezuelanska journalisters vägnar. Jag tar emot detta pris som representant för mitt skrå, som jag är väldigt stolt över att tillhöra. Prissumman kommer jag att donera till min gamla gymnasieskola, San Pabloskolan som drivs av Mariabröderna i min hemstad Machiques, nära colombianska gränsen. Jag vill på detta sätt dra mitt strå till stacken så att även dagens barn i Venezuela ska få möjligheten till utbildning i frihet och engagemang för vårt land.

Tack.

____________
Milagros Socorro (Machiques, 1960) är journalist och författare. Hon är ordförande i PEN Venezuela.