Jag skriver till den jag älskar
"Uppmanar mig själv, skriv, hjärtat är ditt oavsett ditt modersmål eller tyrannens språk. Hastigt förvandlas jag till en modig älskare, precis, jag ska skriva till min kära."
Dlovan Kassab föddes 1972 i Duhok, Irak. Hans modersmål är kurdiska men han kommunicerar på svenska, engelska, kurdiska och arabiska.
Sedan 1998 bor han i Sverige och Uppsala.
Jag skriver till den jag älskar, jag vill uttrycka den varma känsla som skapade ett monument i min kropp från och med det allra första ögonblicket som jag blev medveten om min förälskelse. Jag vill inte skriva en bok, bara ett brev. Jag brottas med orden, brevet borde inte vara långt. Efter detta avgörande beslut om att mitt kärleksbrev inte ska vara långt, börjar jag med skriva men slutar för tvärt, på vilket språk borde jag skriva? Beslutet är inte mitt, språket som jag skriver på är inte mitt modersmål. Återigen accepterar jag faktumet att språket som jag behärskar är ett påtvingat språk som odlats i min hjärna och min kropp från barndomen, den stora härskarens språk och enda Gudens.
Synar en vision av kärlek och en stor längtan tar över mig, nu, ja, precis nu ska jag skriva. Men min älskade kan inte mitt språk och inte heller härskarens. Ännu ett beslut måste fattas, att hitta ett gemensamt språk. Jag finner ett språk tillhörande en gammal ockupant. Försöker inte grubbla mer i och med att det enda jag önskar är att min älskade ska få veta om min kärleks vidd och längtan.
Jag omfamnar denna gamla ockupants språk, går vidare till den en gång store tyrannens språk och sedan skriver jag om min kärlek och min oerhörda längtan. Jag ska inte skriva en bok och inte heller ett långt brev, ingen skam, även om brevet skulle bli kort.
Övertalar mig själv att mitt hjärta är mitt och mina känslor är mina och enbart jag kan veta något om min längtan och denna kärlek som tagit över mina sinnen. Uppmanar mig själv, skriv, hjärtat är ditt oavsett ditt modersmål eller tyrannens språk. Hastigt förvandlas jag till en modig älskare, precis, jag ska skriva till min kära.
Snabbt tar jag upp min smarta telefon, och letar idiotiskt efter min älskades adress och sedan snabbt som blixten skickar jag mitt brev. Fattar ännu ett beslut, överger orden, och letar efter en symbol, en emoji, väljer ett hjärta, en flörtande gubbe, en blomma och en kyss. Precis innan jag kommer på ännu en genialisk idé för att utrycka min längtan, kommer svaret. Svaret är betydligt kortare än mitt brev, svaret består av ett hjärta och en glad gubbe. Till slut kramar jag min käraste med en kropp som har rivits av regimer lite varstans och ett huvud som fyllts med språk från varstans. Ty hjärtan är vårt och längtan tillhör oss.
Leve hjärtan och länge leve emoji.
