Kommentarer om ett land i krig
Mordförsök, dödshot och kidnappningar är vanliga inslag i dagens Colombia – ett land känt för sina politiska rättegångar. För närvarande avtjänar 7 000 politiska fångar långa straff i fängelser. Den colombianska poeten, kulturarbetaren och studenten Angye Gaona kan snart åter bli en av dem. Hon greps i januari 2011 på väg tillbaka från en resa till Venezuela. Hon står nu åtalad för ”konspiration, narkotikahandel och uppror” mot regeringen.
”Vi lever, men vi bränner våra händer på harporna”
César Dávila Andrade
Ett berg i lågor
Vårt röda ljus
röjer ett rangligt träd
vittne till blodbadet
Under sekler
har himlen satts i brand;
vi har sett den brinna alltsedan barnsben.
Jag fick höra om döden när jag var sju år. Det var 1987 och på teve meddelades att Jaime Pardo Leal hade mördats. Jag älskade denne godhjärtade person för han verkade alltid glad och hade en öppen blick. Det var något mycket ovanligt. Dessutom omgavs han alltid av flaggor i citrongult, min älsklingsfärg. En tid senare skulle jag få veta att mannen, en verkligt speciell man, var presidentkandidat för UP (Unión Patriótica), ett parti som fick drygt tretusen av sina medlemmar mördade, de valdes ut en efter en och dödades.
***
Tidernas damm
som länge pressats
genom sinnena
intar de dämpade rösterna.
Det lyckas täcka allt;
ingen ser,
ingen hyser medkänsla.
Det ständigt återkommande dammet
tros täcka,
tränga in i,
tämja alla tungor.
De bröt de första orden, sägs det
och de gjorde det,
men ingen
minns det
och alla äter det.
Till och med på vanlig spelfilm har man visat att kapitalets strategi är att skoningslöst lägga beslag på områden rika på tillgångar. Det finns regioner i landet där inte ens en hedersam begravning varit möjlig. Colombias problem är att landet är rikt. Guld finns överallt, och utlänningar lyckas fortfarande hitta det med hjälp från några colombianer. Under de senaste regeringarna har landets invånare förhandlat med främlingar om marken, om fyndigheterna i den och om vattnet. Allt som eventuellt finns på markytan måste elimineras eller flyttas bort. Men folket vägrar.
***
Den som vågar stiga in i grottan
offrar sig i den eld
som kärleken kommer från.
Den som går in i stenen
får lära känna drömmens era
med stjärnvalvets Björn.
En björn av eld
letar på nätterna efter
världens honung.
Den goda födan,
den hållbara,
ska inte vara för några enstaka få.
Björnens ram är mjuk.
Runtom den finns en stor grön familj.
I det här landet där få har utbildning kan man i blicken hos lantborna tydligt se en sanning: de vet. De gamla som fortfarande finns i livet har inte glömt den väg som leder till självaktning. Och de kommer heller inte att glömma den. Under tiden lever man vidare i det förfall som finns i varje del av tillvaron. Utan ett existensminimum är miljoner människor utlämnade åt hunger, prostitution och andlig utarmning. I väntan på döden svingar de gamla sina imaginära svärd och de ändlösa krigens gevär, de rensar luften och håller fast vid sin övertygelse.
***
Ett ord utan hud
utan händer
tvingat till tystnad
ett dött ord
ordet framfört utanför språket
försvunnet i starkt ljus
ordet kastat
i en brunn av tystnad
är det enda som berättar
ett lands historia
Utan att förvanska statistiken går det inte att ge straffrihet. Man täcker över det kriminella och ruttna med en slöja som är sammansatt av fragment från hela statsapparaten. Ja, från hela. Det är få som medger hur djupt terrorn påverkar oss i vårt dagliga liv, språk och seder. Ännu färre är de som inser i hur hög grad diktaturen dominerar vår tillvaro. Nästan ingen klarar av att öppet peka ut förtryckarnas ansikten och namn. Förvirring, kaos och kraftlöshet ökar och breder ut sig som en del av straffrihetens nät. Rättvisans tid är avlägsen, mycket avlägsen.
Fotnot: Jaime Pardo Leal, 1941–1987, colombiansk advokat och politiker, stod bakom grundandet av Unión Patriótica (U.P.), som i valet 1986 fick 320 000 röster. Mordet på Pardo Leal 1987 ingick i vad som skulle kunna kallas ett folkmord som pågick under ett par årtionden på medlemmarna i UP.
_______________________________________________________________________
Angye Gaona greps den 13 januari 2011 och släpptes mot borgen den 21 maj 2011 – tre dagar längre än vad det är tillåtet att hålla en person arresterad utan åtal. Vid denna tidpunkt hade anklagelserna mot Gaona ännu inte formaliserats och åklagarsidan hade inte presenterat några bevis mot henne. Gaona förnekar anklagelserna och hävdar att fallet mot henne är fabricierat och grundar sig i hennes vänstersympatier. Hon säger att hon inte förhördes enda gång under de tre månaderna i fängelset.
Gaonas anhängare menar att den verkliga orsaken till gripandet av henne är hennes frispråkighet och arbete med att starta en fackförening i området där hon bor.