Ett år efter talibanernas återkomst och maktövertagande står det klart att yttrandefrihet och journalistik inte längre är på agendan i Afghanistan. Journalister försöker rädda sina liv genom att fly landet. Villkoren för journalister är helt annorlunda jämfört med vad den var för ett drygt år sedan, under republiken. Denna artikel är en kort redogörelse av situationen för media och journalister i Afghanistan, före och efter att talibanerna tagit makten. Som journalist vill jag försöka presentera förändringarna med statistik och hänvisa till dokument.

Under två årtionden hade Afghanistan upplevt en både kvantitativ och kvalitativ ökning av fria medier. Detta uppfattades som en av de viktigaste indikatorerna på att man befann sig på rätt väg, och frågan blev sålunda en av de centrala i fredssamtalen från 2018. Efter samtalen mellan talibanerna och USA:s särskilda representant fortsatte diskussionen i såväl politiska sammanhang som i media, med talibanerna på ena sidan och regeringen på den andra, om hur man skulle kunna slå vakt om vad som åstadkommits de senaste två decennierna.

Medier i allmänhet och undersökande journalister i synnerhet spelade en viktig roll i att lyfta fram ansvaret hos regeringens företrädare. Journalister var ihärdiga vittnen, de blottlade korruption och pekade ut korrumperade anställda bland myndigheterna. De lyfte på korruptionens slöja och blev i många fall till en folkets och samhällets röst. Dessa journalister granskade på nära håll fredsprocessen och deltog aktivt i diskussioner kring det afghanska folkets anspråk och angelägenheter.

I motsats till vad fredssamtalen artikulerat förändrades situationen i landet. 15 augusti 2021 bröt det politiska systemet samman och liksom när republiken ersattes av talibanernas styre flydde landets president. Som en följd av denna kollaps av en modern, demokratisk ordning fann sig medias företrädare och journalister nu under talibanernas vapenhot. Dagen efter sitt maktövertagande drev talibanerna igenom en ny uppsättning regler för media och journalistik. Deras militärer började spöa upp, tortera och frihetsberöva journalister.

Medias och journalisters juridiska status
Afghanistans konstitution, antagen 2003, garanterade yttrandefrihet och fria medier i landet. Paragraf 34 lyder: “Yttrandefriheten är skyddad. Enligt vad grundlagen anger har varje afghan, man som kvinna, rätt att i tal, skrift, bild eller på andra sätt uttrycka sina åsikter.” I denna paragraf fastslås även att varje afghansk medborgare har rätt att publicera åsikter ”utan att först bekantgöra det för regeringsinstanser.”

Massmedialagen, antagen i augusti 2008, syftade till att ”säkerställa rätten till tanke- och yttrandefrihet [och att utgöra ett] regelverk för massmedias verksamhet” i landet. Paragraf 4 av denna lag garanterade tanke- och yttrandefrihet mot privata intrång, restriktioner och censur.

”Rätten till information, till att publicera kritiska redogörelser och åsikter” var likaledes skyddade av massmedialagen. Utverkandet av journalistlicenser, för att kunna utöva yrket enligt lagen, ålåg Informations- och kulturministeriet. Den Offentliga mediakommissionen utredde klagomål på massmedia och löste uppkomna legala tvister, rapporterade kriminella förseelser från massmedia och övervakade dess finanser.

Dessa lagar fordrar att journalister följer afghanska regelverk; klausuler, riktlinjer och problem kopplade till media och journalistik är tydligt definierade. Dessa lagar begränsar också möjligheterna för regeringstjänstemän att lägga sig i medias verksamhet, och utsäger klart och tydligt myndigheternas ansvar vid överträdelser och brott relaterade till media.

Likväl avskaffades dessa lagar i praktiken med talibanernas ankomst. Trots att det av talibanernas inrättade Informations- och kulturministeriet hävdar att massmedialagen ännu gäller har olika departement och tjänstemän i praktiken lagt ut särskilda normer för media och journalister.

Som en följd av stadgandet av dessa normer motverkas media och journalister. Genom sina ansträngningar att kontrollera den fria pressen och dess aktörer visar talibanerna att de inte accepterar något juridiskt ramverk för media.

En sektion av det talibanska styret som samlar uppgifter om medias rapportering och journalisters verksamhet är underrättelsetjänsten. Reportrar Utan Gränser menar att Jawad Sargar, talibansk befattningshavare i det 53:e Direktoratet, har kontaktat medier och journalister och sagt dem att ”inte publicera den och den sortens nyheter mer och låt inte den och den personen komma till tals”, och till och med vid några tillfällen hotat att om de inte lyder så ”kommer vi slita tungorna ur era strupar.”

Den 22 november 2021 utfärdade det talibanska Ministeriet för Främjande av Godhet och Förhindrandet av Styggelse en uppmaning till medierna att inte publicera något som stred mot sharialagarna, afghanska principer och värderingar, och till kvinnliga journalister att hålla sig till den islamska traditionen att bära hijab. Två månader tidigare kungjorde chefen för det talibanska mediacentret elva paragrafer riktade till media; här betonades trohet mot islamiska värderingar, opartiskhet och den journalistiska professionen. Dessa riktlinjer, menade Reportrar Utan Gränser, innebar inte ett hot mot den fria journalistiken i Afghanistan, de riskerade också att ”öppna dörrarna för censur och förföljelse av journalister.”

I ett nyligt dekret fastslog talibanernas ledare, Mullah Hibatullah Akhundzada att det ”inte är tillåtet att kritisera det talibanska styrets tjänstemän.” Enligt islam, menar han, ”är det inte tillåtet att komma med falska anklagelser mot representanter för denna grupp eller att utan verklighetsförankring kritisera dem”, och vidare att ”de islamska riktlinjerna”, sharialagarna, är alla medborgares skyldighet och såväl de talibanska styrkorna som medierna måste följa dem.

Svårigheten att komma åt information
Rätten till information/nyheter finns uttryckt i olika afganska lagar. Med hänvisning till konstitutionens paragraf 50 antog Afghanistans Nationalförsamling den 20 oktober 2014 ”Lagen om åtkomst till information”. Den 3 mars 2018 undertecknades samma lag en andra gång, med några tillägg. Lagen anvisade hur medborgare och journalister må ha access till information från såväl regeringsrelaterade som icke-statliga källor. Enligt lag var varje sektion av förvaltningen skyldig att ha en “informationsexpert”, ansvarig för att ta emot förfrågningar om information och därpå tillgodose förfrågan inom den tidsgräns som lagen stipulerar.

Vid slutet av budgetåret 2020 kunde Kommissionen för informationstillgänglighet redovisa att från och med kommissionens instiftande den 30 december 2018 och fram till januari 2021, hade sammanlagt 66 informations- och nyhetsbyråer startats i Kabul, och mer än 950 i provinserna.

Dessa fungerade som informationskällor för ministerier, oberoende direktorat och kommissioner, Nationalförsamlingen, Högsta Domstolen, och i provinserna. Med antagandet av denna lag och medvetenheten om dess betydelse hos medborgarna och i synnerhet journalister, har behovskurvan över information från statliga myndigheter sjunkit de senaste fyra åren. Enligt statistik från Kommissionen för informationstillgänglighet har mer än sex tusen förfrågningar om information registrerats från 134 olika departement mellan åren 2019 och 2022.

Å ena sidan utgjorde Lagen om åtkomst till information ett fundament för undersökande journalistik i Afghanistan. Å den andra krävde den av myndigheter och regeringstjänstemän att tillhandahålla information.

Denna lag gjorde det inte bara lättare för journalister att skaffa information, den var också ett steg för att bekämpa korruption. Med talibanernas ankomst har informationstillgänglighet blivit ett av de största problemen för journalistik i Afghanistan. Den talibanska staten har en handfull mediekanaler och talesmän, men dessa tillhandahåller inte den information journalisterna eftersöker. Denna omständighet har medfört att såväl journalister som andra medborgare är okunniga om regeringstjänstemännens göranden och låtanden. Talibanerna lägger sig i vad som publiceras, och de tillhandahåller bara information som passar dem.

Flykt, hot, tortyr
Våld mot journalister och medier har alltid funnits i Afghanistan, men med den 15 augusti 2021 inträdde en förändring. Före talibanstyret dödades eller sårades journalister för det mesta i terrordåd och andra riktade attacker. Trots att medias roll var ömtålig förekom inga hot mot journalister, i alla fall inte från regeringen och dess företrädare – dessa fruktade istället kritik och avslöjande rapporter från medierna. När talibanerna tog makten ville många reportrar fly Afghanistan. Hundratals journalister lämnade landet, och de som blivit kvar och som avskyr den talibanska staten försöker hitta sätt att ta sig därifrån; de lever i en konstant oro för att tvingas inställa sig eller arresteras.

Tvärtemot vad höga talibanska talesmän påstått, att yttrandefriheten respekterats, började våld användas mot journalister efter att talibanerna tagit kontroll över Kabul. Den 8 september arresterade två journalister på Atleat Rooz [ungefär Dagens nyheter] som rapporterade om demonstrerande kvinnor. Dessa journalister blev sedan brutalt misshandlade på polisstationen. Enligt the Committe to Protect Journalists arresterade talibanerna den 7 och 8 september åtminstone fjorton journalister som rapporterade om antitalibanska protester. De släpptes emellertid därpå.

Under de senaste månaderna har talibanernas underrättelsetjänst dubblerat sin verksamhet med att gripa och tortera journalister. Enligt den senaste rapporten från Reportrar Utan Gränser har åtminstone åttio journalister och andra mediearbetare arresterats sedan den 15 augusti 2021. Många av dessa greps av den talibanska underrättelsetjänsten. Tre andra journalister sitter fängslade, anklagade för att ha ”agerat mot landets säkerhet” och en person har dömts till ett års militärfängelse.

Enligt uppgifter från Ministeriet för Information och Kultur registrerades under de två decennier som föregick talibanstyret 3,578 medieföretag. Av dessa var 972 ljud- och bildbaserade, 937 av dem var kulturella institutioner och 1660 företag ägnade sig åt tryckta medier, såsom dagstidningar, tidskrifter, böcker etcetera. Det är inte klargjort hur många av dessa företag som stängdes ner innan regeringen störtades, men siffrorna säger en hel del om den anmärkningsvärda ökningen av medier i Afghanistan.

Emellertid, med talibanerna stoppades en mängd medieaktiviteter, med hänvisning till finansiella och säkerhetsrelaterade problem. I december 2021 hade mer än 40% av alla medieföretag stängt ner och 80% av alla kvinnliga journalister och andra medieanställda arbetslösa. Uppgifter vid samma tid från Reportrar Utan Gränser och Fria Afghanska Journalisters Sammanslutning visar att ”sammanlagt 231 medieföretag har upphört och att 6,400 journalister har förlorat sina arbeten, sedan den 15 augusti 2021.” Uppgifter från Afghanska Journalisters Federation, vilka granskats av Kommittén för Skyddandet av Journalister, ger vid handen att cirka 4090 manliga journalister och 979 kvinnliga var aktiva i Afghanistan före regeringens fall.

För att tala om nuläget, så har Reportrar Utan Gränser rapporterat att 59,39% av medieföretagen och 59,86% av alla journalister försvunnit från ”landets mediasektor.” Samma organisation meddelar att det i elva provinser helt saknas kvinnliga journalister och att tre av fyra professionella inom media har förlorat sina jobb. I en rapport kan vi läsa att det i landet fram till den 15 augusti 2021 fanns 547 medieföretag, men att 219 av dessa sedermera inte är verksamma. Innan talibanerna tog över fanns 11,857 journalister och andra mediearbetare; nu finns bara 4,759 kvar. Kvinnliga journalister blev de första offren i dessa maktförskjutningar. Cirka 19,76% av dem har förlorat sina jobb.

Ett år efter Republikens sammanbrott är framtidsutsikterna för medieverksamhet i Afghanistan inte bara dyster och upprivande utan rent hopplös. Talibansk underrättelsetjänst har kringskurit och ingjutit skräck i journalisters arbetsfält. I media finns inte längre någon professionell musik, ingen underhållning, inga politiskt orienterade program, och kvinnliga nyhetsankare uppträder framför kameran med täckta ansikten.

Översättning: Erik Bergqvist