Jag gav mitt liv till hoppet
– Ahmed Fouad Qaoud

Ett nyligt nummer av tidskriften Magazine 28* har väckt omgivningens intresse: här presenteras ett antal samtida palestinska författare med verk i olika genrer. Det är ett rikt urval individuella röster, som samtidigt vänder sig till ett kollektiv.

Dessa unga författares språk har växt fram ur en blandning av eller kollision mellan självreflektion och obesvarade frågor. Här finns ett sökande efter mening i ett språk på förhand dömt till de motsatta polernas kraftfält: kärlek – hat, bejakande – förnekelse, liv – död, aktivitet – passivitet, minne – glömska, motståndskraft/uthållighet– uppgivelse/flykt, hopp – förtvivlan.

Idén om hopp manar till begrundan över dess innebörd och konnotationer, dess närvaro i människors vardag, minne, traditioner och föreställningsvärld. ”Hur förkrossande vore inte livet utan hoppets frist”, skrev al-Tughra’i. Den välkände arabiske poeten betraktade hoppet som ett sätt att förstora bronkerna och kunna andas bättre. Mahmoud Darwish adderade: ”Vi gör vad fångar gör, vad arbetslösa gör: Vi när hoppet.” För den firade palestinske poeten är hoppet något som kan vårdas och stärkas, det är också något man kan jaga eller be om. Den syriske dramatikern Saadallah Wannous betraktade hoppet som ett ofrånkomligt öde eller en formel för att förstå livets skiftande vägar.

Hoppets olika innebörder och bibetydelser, och de sammanhang där det är verksamt, väcker önskan att fördjupa sig i ämnet, som ju i grund och botten alltid hänger samman med frågan om framtiden. Denna önskan ledde till ett samarbete med PEN/Opp, efter diskussioner med dess chefredaktör Kholod Saghir. Ett antal författare, verksamma i olika genrer, fick i uppdrag att resonera kring hoppets problematik, dess uttryck och det sätt på vilket det behandlas i såväl fiktion som icke-fiktion. Skribenterna uppmanades också att utforska hur hoppet påverkar människor i deras vardag och liv i allmänhet, och i synnerhet hur det påverkar författare från Palestina.

De medverkande i detta nummer betraktar ämnet i många olika belysningar. Här återfinns poesi av Nidal al-Faawi, Hala Shrouf, Anis Ghanima, Muhammed al-Zaqzouq, Hamed Ashour, Hind Joudeh och Amir Hamad, samt en samling brev skrivna av Mahmoud al-Shaer. Vidare diskuteras diktverk av unga palestinier med utgångspunkt i Asmaa al-Ghouls ”Ungdomens skärvor: Unga författare från Gaza om död och förtvivlan”. I numret undersöks även hoppets många innebörder i Palestina, det litterära språket, vardagens erfarenheter sedda genom Ihab al-Gharabawis kända målningar med palestinska motiv och Donia al-Amal Ismails målning ”Hoppet är en del av den ammunition som finns kvar”.

Därtill innehåller utgåvan en text av Fatima al-Gamal, ”Bron mellan poesi och barnlitteratur – Hoppet är förtvivlans Jungfru”, om hoppets roll i palestinska barnböcker, samt en artikel av Hashem Hallis, ”Ofrånkomliga dualismer”, om konstnären Fathy Ghabins verk.

Vi hoppas att dessa bidrag förmår återställa något av det hopp som i vår samtida värld krymper för var dag som går.

^{* 28 är en arabiskspråkig, litterär och kulturell tidskrift som behandlar skiftande teman. Tidskriften redigeras av en grupp unga palestinska författare från såväl Gaza som från utlandet. Dess namn, 28, representerar antalet bokstäver i det arabiska alfabetet, och dess syfte är att erbjuda en plattform för unga skribenter och att uppmuntra deras kreativa ambitioner. Här finns möjlighet att uttrycka sig fritt, utan censur. Tidskriften vill uppmuntra unga konstnärer och författare att främja frihetliga och demokratiska värderingar och att genom publicering, både i tryckt och digitalform, knyta an till sina palestinska och arabiska kretsar. Vid sidan av sina utgivna nummer stödjer tidskriften olika verksamheter, såsom litterära kvällar, paneldiskussioner och konstutställningar, konserter av olika slag och filmvisning. Dessa aktiviteter organiseras av 28-teamet i lokaler i anslutning till redaktionen, med det lokala civilsamhällets institutioner som samarbetspartners. Tidskriftens existens har visat sig särskilt nödvändig sedan Gazaremsan 2007 sattes i politisk och kulturell blockad, och dess strävan är alltjämt att erbjuda en estrad för palestinska författare där de kan interagera med sin omgivning och bidra till den kulturella dialogen.}