Vi ville ta på oss långkjolar
gå i högklackade skor
och föra tillbaka skönheten till gatan
Men plötsligt förvandlades vi till träd
som ingenting kunde hindra från att springa

Skönheten var tillbaka på gatan
med tusen ärr i ansiktet

***

Det som är kvar
är våra fötters smärtsamma avtryck på stranden
den halvhjärtade kärleken vi bar på
och ljudet av de förvirrade kulorna
som bara slet sönder våra kamraters strupar
Vi lämnade inte något land
för något annat lands skull
inget hav för något annat havs skull
och det som slår i våra bröstkorgar
ringer fortfarande exakt vid midnatt
Vi tänder fortfarande en cigarett exakt vid midnatt
och spöken från
tidigare kärlekar
förlorade frihetsdagar
och en ljusare framtid
uppenbarar sig i cigarettens röda sken
för att sedan gå upp i rök igen
Vi stirrar igen på det halvförstörda taket
och låtsas vara ensamma
Bredvid vår säng slipar någon sin kniv varje kväll
och gör fårorna i vårt ansikte stilfullt djupare
Han röker med oss
och dör med oss vid varje gryning
Det är för sent att dö nu
jag önskar att vi hade dött unga
Ring mitt hjärta exakt vid midnatt
påminn mig om att vi lever
påminn mig om att världen roterar moturs
och det som inte återkommer
är döden som flydde ur våra famnar i tjugoårsåldern