Ut ur labyrinten

Inte längre vid korsningen.
Ingen tudelad vägvisare.
Vi är redan inne i labyrinten.

Vi vet att vägen är besvärlig
men vi är fast beslutna att fortsätta
och att likt gnagare som känner en lukt av ost
styra rakt mot målet.
Eftersom vi aldrig upplevt fred
förlitar vi oss på vittringen av blod.
Hellre än att följa vägens kurvor
sneddar vi rakt in i återvändsgränden.
Men vägen söker sig sig mot blodets hav.
Inte längre vid vägkorsningen.
Vi är i labyrinten.

Blommor må falla
men våren är ohotad
längs vägarna skriker vi:
Respektera våra röster.
Vår kurs har hejdats
våra röster amputerats.
Ingen vägvisare här.
Vi är fångade i labyrinten.

Strida eller fly?
Gå i fängelse?
Eller till graven?
Vi kan bara välja rätten att inte slåss.
Någon greps i går kväll
i morse mottog familjen
hans döda kropp.
Hur kan vi fortgå att låta oss skrämmas?
Många vacklande bland oss har valt
det väpnade motståndets väg.
Inte längre vid korsningen.
Vi är i labyrinten.

Öga för öga
skulle förblinda hela världen
men bland blinda intellektuella
kan ett öga i labyrintens vägg
förgöra dig.
Många ögon fixerar denna förvirrande väg.
I varje snår ett vakande öga.
Ingen vägvisare.
Vi är i den labyrintiska byggnaden.
Vi måste likväl nå vårat mål.
Även om vi förhindrats att välja väg
kan vi forcera den enda, sammanhängande väggen.
Tillsammans kan vi organisera labyrinten
till en plats för framtiden
för gemensamma syften och värderingar.
Vi måste bara bli medvetna om
vad denna labyrint är, och
hur vi skall kunna vända den ut-och-in.
Låt oss ta oss ut ur labyrinten
tillsammans.