Det regnar
och blåser
men vi ska inte besegras
snö blir det aldrig
men ofta tryckande sommarhetta
vi håller stånd med våra kroppar
demokrati vårt enda krav

vreden dold i springorna mellan våra fingrar
stilla leenden
oroliga för frontlinjen
har de pengar till mat?
vi dricker mycket vatten
stänger ute själviska tankar
läser kommentarer online
lyssnar på reportage
försöker förstå
sjunker i tankar
i Victoria Park
piskade av vinden
om någon österut är sjuk
räck upp handen och gör det känt
om någon västerut är slut
gör plats att sitta bredvid
om någon söderut darrar
säg åt den: var inte rädd
om någon norrut ropar glåpord
säg: det är meningslöst, sluta
fäll tårar i telefonen
de unga på gatan skingrar sig och springer
alla kallar dem ”det tappra motståndet”
de viker sig inte för våld eller hot
de riskerar sina liv
jag skulle bli
den sortens hongkongbo

[den 19 aug 2019, dagen efter att 1,7 miljoner människor samlades]

Av: Matthew Cheng
Mötet i Victoria Park den 18 augusti
(efter Kenji Miyazawas ”Be Not Defeated by the Rain”)

–––––––––––––––––––––––

Önskningar

Polisens revolver
har sex kulor
polisen har fem fingrar
använder ett till att trycka av
revolvern och kulorna
har inga önskningar

Demonstranten har ingen revolver
har inga kulor
hans vänstra och högra hand
har fem fingrar vardera
fem önskningar dolda i den högra handen
fem krav i den knutna vänstra

Skatan, duvan och sparven
under den bara himlen

varken sår eller skördar
samlas inte i lador
fåglar har blott en önskan
att slå med vingarna i vinden
en dag utan tårgas
att flyga högt och skruva sig
med fri utsikt över en orörd himmel

[den 12 dec 2019, ett halvår efter protestmötet i Hongkong den 12 juni]

Av: Matthew Cheng

–––––––––––––––––––––––

Till ungdomen i Hongkong

1

Jag undrar om Xi Jinping
vaknar mitt i natten och
tänker på Hongkong

eller om han känner lika lite
som elefanten i sin fot
när den trampar på rosors törnen.

De två aktivister som greps
liknar min son och min dotter
hans taggiga frisyr och hennes långa svarta hår.

Den japanska regeringen ska säkert
”fortsätta övervaka situationen noggrant.”
Ett annat lands frihet skulle inte ge så många röster.

Den förra suzeränen
är alltför upptagen med sin egen skilsmässa
för att bry sig om något sådant som demokrati.

Till skillnad från Nanjing 1938
eller Prag 1968
är Hongkong 2019 här och nu
och fläckar allas våra händer med färskt blod.
Att överge dem är liktydigt med
att svika våra egna söners och döttrars framtid.

Vad kan vi göra
förutom att be?
Poesi är så frustrerande!

2

Under andra omständigheter
hade det varit en sorts spektakel.
Det hade rent av kunnat vara vackert
att gatorna, templen och människorna
färgades blå.

Om man inte känt till situationen
hade det känts kusligt
att se alla dessa människor i ansiktsmask.
De kunde tas för fega stackare
eller totalitarister på marsch.

Men de var faktiskt ingetdera
och det vet varje människa (och björn) i världen.

Det där blåa
är färgen av frihetens blod.
De där maskerna
är frihetens fort.

De där som gråter i den täta dimman
är de modigaste människorna
i den vackraste staden på jorden.

Och sanningen är: de kämpar nu för oss.

Av: Yasuhiro Yotsumoto

–––––––––––––––––––––––

Tal och tystnad – Hongkong 2020

Tidigare idag skanderade du: ”Fem krav, inte mindre!”
men nu skriver du en dikt i ensamhet.
Dina rop idag försvann upp i himlens djup
tillsammans med miljoner andras,

men diktens viskning dröjer sig kvar.
Insvept i ditt inres brännande hetta
gungar den i vågpartiklarna från din okända framtid.
Den trevar längs banjanrötterna som dansar vilt under trottoarerna,
söker efter sprickor i tryckta ord,
planerar för medvetandets revolution som genererar just denna verklighet.
Den kräver frihet från tyranniet i ett språk besatt av rationalitet.

(Det är samma viskning
som lägger mjuk magi i öronen
på den lilla flickan som gråter av en mardröm)

Dagens rop driver dig till handling, men
nattens poesi för dig tillbaka till de dödas kärlek.
På stranden till vattnet i vilket en svart sten flyter
finner du tystnadens röst.

Av: Yasuhiro Yosumoto

–––––––––––––––––––––––