Hus
I Rudi Sulimans dikt återkallas minnen från ett hus, de som en gång levde där och det som hände under kriget. Förlusten handlar inte bara om en plats, utan om hemmet som bärare av historia, trygghet och tillhörighet.
Väck vår barndom klockan sju
och laga frukosten
en kvart innan mamma vaknar
Trösta en dörr som har förlorat sitt lås
klappa den på axeln
öppna den mot solen
Men gråt inte över fjärran stenar
utan gör vindsrummet till ett bylte av våra hemligheter
O, vårt hem
Ya baytana
O, hem
Det finns ord i mitt hjärta
och melodi i ditt
så låt oss sjunga om vår pakt
som ingen storm kan skaka
O, vårt hem
Ya baytana
Låt mig höra ett nynnande
De som växte upp med dig, var inte hård
mot deras hjärtan, de sov mellan dina revben
kände kärlek
gladdes
sörjde
Det var bara dina väggar
som kunde fånga deras högljudda skratt
Deras viskningar
var en melodi som flöt in i din egen
Ya baytana
Håll ut, överge oss inte!
Hur kan vi gräva i denna jord
en grav stor nog
att rymma alla husets väggar?
