Så vitt jag vet var tidskriften NÛDEM den modernaste, mest innehållsrika och mest etablerade av de kurdiska tidskrifter som utgavs i exil. Eftersom NÛDEM inte var partipolitiskt bunden gjorde den ingen skillnad mellan olika kurdiska författare, kulturarbetare och lingvister, och därför spelade den en stor roll för att främja tolerans, samarbete och utveckling av det kurdiska språket och litteraturen. Olika typer av texter publicerades och på så sätt kunde vi bekanta oss med våra författare från Kurdistans alla delar och med kurder i diasporan.

En annan viktig sak är att vi tack vare NÛDEM lärde känna författare från andra delar av Kurdistan, och därigenom närmade vi oss varandra kulturellt och tankemässigt. På det sättet fick inkräktarnas språk en minskad inverkan på författarna. Dag för dag befriades vårt undermedvetna från inflytandet av de invaderande språken. Texterna lyste upp av kurdiskan och fick alltmer kurdiska färger. NÛDEM skapade en enhet bland de kurdiska författarna med avseende på språk, teman, stilar o s v. Dessutom kunde författarna genom NÛDEM nå alla områden där det bodde kurder. Detta bidrog till att både inskärpa och att vidga författarnas horisont. När en författare inte får eller kan publicera sina skrifter, kommer hen gradvis att dra sig tillbaka från skrivandet. NÛDEM spelade också en viktig roll för standardiseringen av det kurdiska språket, och via NÛDEM fick vi större insikt i kurdiska dialekter.

Kort sagt kan jag säga att i vårt moderna nätverk blev NÛDEM en plattform och en portal för skribenter. Jag blev glad att se en ny författare i varje nytt nummer av NÛDEM.

Strax före militärens maktövertagande i Turkiet 1980 publicerades en tidskrift på kurdiska. Bara två nummer han utkomma, sedan tog militären makten och tidskriften förbjöds.

Åren före juntan 1980 var bara ett fåtal personer engagerade i det kurdiska språket i Turkiet, men de sysslade mest med politik och hade därför knappast tillräckligt med tid att engagera sig i litteratur och skrivande. På den tiden fanns tyvärr inga böcker på kurdiska – de skulle i så fall varit ovärderliga.

Det fanns under denna tid ingen kommunikation mellan författarna i de fyra delarna av Kurdistan och de var inte bekanta med varandra. I institutioner och föreningar arbetade kurder för sina nationella rättigheter, men inte på kurdiska, utan på ockupanternas språk och med deras sätt att tänka. Efter 80-talets junta och fram till 1990-talet fanns det nästan inga kurdiskspråkiga publikationer, på grund av översåtarnas tyranni och förbud, och det bara ett fåtal personer ägnade sig åt kulturen och det litterära språket.

Vilken fantastisk dag det var när jag fick NÛDEM i mina händer! Jag kommer aldrig att glömma den dagen. Utan att tacka vännen som gav mig tidskriften kastade jag mig över den som ett hungrande spädbarn mot sin moders bröst. Min vän berättade senare att han gripit om min arm flera gånger utan att jag märkt det. Sedan tog jag med mig tidskriften hem. När jag återvände till min hemstad i Kurdistan från min exil vid Svarta havet lånade jag ut NÛDEM till en pålitlig vän som kunde läsa och skriva på kurdiska. Men tyvärr fick jag aldrig tillbaka den. En natt när militären gjorde razzia hemma hos honom blev han tvungen att förstöra tidskriften för att inte hamna i arrest. Hur mycket än jag ville kunde jag inte få tag i ett nytt nummer av NÛDEM förrän 1998.

Det går inte att beskriva den styrka NÛDEM gav mig. I åratal hade jag längtat efter att få läsa ord på kurdiska, och nu fanns här en guldgruva, som särskilt ägnade sig åt litteratur och språk. Har det funnits ett lyckligare ögonblick än detta? NÛDEM gav mig kort sagt hopp för framtiden och stärkte banden till det kurdiska språket och den kurdiska litteraturen.

NÛDEM överskred gränser och byggde broar mellan kurdiska författare och litterära människor över hela världen. Genom NÛDEM blev vi befriade från påverkan av de språk som tvingats på oss. Våra sinnen och vårt medvetande enades kring det kurdiska språket och kring vår litteratur. Vi fick kontakt med verk av författare som levt före oss, vi fick information om kurdiska författares liv och verk från andra delar av Kurdistan och i diasporan.

NÛDEM gjorde inte någon skillnad mellan olika författare, utan lät många olika slags texter dra nytta av varandra och nå ut med sina dofter och smaker till det kurdiska nätverkets läsare.

Sammanfattningsvis vill jag säga att NÛDEM har blivit en portal för vår moderna litteratur, och jag hoppas att hundratals författare och historiker träder in genom denna port och med stolthet intar sin plats i världslitteraturen.

NÛDEM, 2001