Dikter av Farhad Shakely
Poeten Farhad Shakely är född 1951 i provinsen Kirkuk, i södra Kurdistan. Shakely var aktiv motståndare till Saddam Husseins regim. Han anslöt sig till kurdiska befrielserörelsen som Peshmarga 1974-75. År 1975 lämnade han Irak för att senare hamna i Sverige.
Hans poesi har tolkats till ett flertal språk, bland andra arabiska, persiska, engelska och italienska. Shakely har givit ut ett 30-tal böcker, bland dem finns åtta diktsamlingar och 4 böcker om kurdisk litteratur- och idéhistoria. På svenska finns En pärla i drömmens grumliga damm i översättning av Lars Bäckström. Diktsamlingen Avlägsenhetens strängar har översatts av vännen och poeten Bo Gustavsson som också ligger bakom översättningen av dikterna Detta språk och Sänd ett glödande kol en natt för att se i drömmen som vi publicerar. Det som kännetecknar Shakelys poesi är hans speciella språk vars särdrag lätt känns igen för den som läser honom på kurdiska.
DETTA SPRÅK
Detta språk
rymmer inte din kärlek.
Dess bokstäver,
dess ord
och meningar
är berövade utflödet av din gränslösa skönhet.
Ingen melodi flyger upp från en enda bokstavs strängar!
Längtans fågel landar inte på ordens högsta gren;
meningarna är bara knoppar,
de blir inte löv eller blommor.
Detta språk
renar varken kärleken eller vreden.
Inte heller torkar det av en själ i regnet
eller avtäcker en hemlighet.
Aldrig någonsin har jag sett detta språk skrika;
jag har aldrig hört det vråla en dag.
När jag vill uttrycka ett hjärtats sorg,
tillåter detta språk mig inte
att bygga en grav för fantasin.
När jag vill bevara en hemlighet i mitt hjärta,
vanärar det mig i städer och länder.
Detta språk vet inte vad gråt innebär; nej, det gör det inte!
Det vet inte hur man gråter!
Det vet inte hur man lever!
Det vet inte hur man dör!
SÄND ETT GLÖDANDE KOL EN NATT FÖR ATT SE I DRÖMMEN
Hur kan detta mitt hjärta
undgå att bli en ordbok av lågor
då en enda bokstav i ditt namn glänser?
eller undgå att bli alfabetets aska
och språkets oroliga hav?
Jag ser med fruktan och bävan
in i tomheten i denna värld
som är en skog av hemligheter från början till slut;
jag letar efter ett löv som kan avslöja hjärtats gröna historia.
Jag ser mig omkring, men märker inte minsta sken
som kan visa mig gränserna mellan mörker och ljus,
som kan tända denna slocknade lampa med en gnista.
Jag ser dig i ett glödande kol
där du är hetta, glöd och låga.
Under vinterstormen är du ett vitt ord
och i skogarna och djungeln
en grön melodi.
Jag hänger min själ likt en smutsig och sliten trasa
på en rostig spik
och går min väg,
kanske med hjälp av en storm, hagel och vindbyar,
med hjälp av den heta vinden och högsommarvärmen
återvänder den på vägen till gamla goda tider.
Sänd ett glödande kol en natt för att se i drömmen
så att mina dagar fattar eld!
Översättning av Bo Gustavsson
