Det här är mitt land

Häng mig i poppeln, upp och ner,
Fördriv mig till Taklamakan,
Det här är mitt land!

Låt mig smälta för det,
Låt mig dö för det,
Det är inte bara en saga jag berättar,
Det är ingen fabel!
Mitt hemland är sigillet på mitt hjärta,
Med min tro är det sammanflätat!

En blomma slår ut under ett klappträ,
Ett hjärta gråter i skuld till sitt hemland.
Söker efter din doft i vinden,
Din son är en flykting i ett främmande land.

Fåglarnas kvitter låter som ”hemland”,
Ögonen går i kras när det nämns!
Mitt hemland är min gårdags ansikte,
Mitt hemland är mitt slutliga jag!
Mina knotor är dess träd,
Och min hud banar väg för det.

En stark man gråter,
I ett fönsterlöst hus med stängda dörrar,
Han hittar inte sitt land på kartan!

Hans hjärta är inte helt, det ser inte,
Hans ögon börjar bli skumma, de känner inte,
Hans ärorika historia blir inte förstådd,
Han har en stor förtröstan som kom bort,
Han har …

Häng mig i poppeln, upp och ner,
Begrav mig i Taklamakan,
Med min längtan efter mitt hemland,
Låt mig brinna på ett bål!
Gör vin av min aska,
Drick det av hjärtans lust.
Gör en dap* av min kärlek,
Och spela på den av hjärtans lust.
Bli vimmelkantig av min musik,
Sjung för full hals,
Det här är mitt land,
Det här är mitt land!

*dap är ett uiguriskt musikinstrument.

Fattigdom

Jag såg hur det mötte din blick,
Såren, det förflutna
Som omslöt oss,
Och tyngde oss …
Kärleken som kom genom skogen i dig,
Utbredd på dina vingar.

Tidens lösa benknotor på våra händer,
Och en gammal nyckel till ett hus.
Vi vet varken hur man ska laga tiden,
Eller hur man öppnar dörren.

Det finns ingen tid för oss,
Och det finns inget rum!

Ser du att vi är inne?
Samma tortyr, samma sår!
Vårt land gråter också!
Svårt att blåsa liv i vår sak,
Nästan ingen kommer till vår hjälp.
Såren blir bara större,
Medan vi rensar upp i dynastierna,
Med vår röst i vårt liv på flykt!

När jag mötte din blick,
Såg jag det, den djupa våndan,
Som tog i för att bryta sig loss,
Från lidandet vid det mytiska berget,
Men inte kunde flyga i väg på den fjättrade vindens vingar!

Det finns inga vingar för oss,
Och det finns ingen vind!

När jag tittade på ditt ansikte,
Återvände orden till raderna!
När vi pratade om oss,
Kom framtiden på tal!
När vi mindes oss,
Blev det förflutna nämnt!
När vi fick en fråga,
Kom svaret i blod!
Ser du ett land,
Ett land som miste sin himmel!
Ser du en himmel,
En himmel som skildes från sitt land!

Det finns inget land för oss,
Och det finns ingen himmel!