Han önskade att han kunde säga något. Halsen kändes så torr, som om han kvävdes till döds medan ögonen fortfarande var vid liv. Han skakade.

"Mellan din erfarenhet att leva både i ditt hemland och ditt värdland upplever du psykologiska och existentiella svårigheter, så när har man sinnesro till anpassning?"

"Hans nyckfulla och enväldiga beslut kommer bara att leda till katastrof. Men vad har vi för val annat än att applådera, emigrera eller bli fängslade och i värsta fall bli halshuggna."

"När tecknen på kvinnlighet började visa sig i min kropp var jag noga att gömma dem. Jag var inte accepterad ens hos min egen familj."

”Jag är från Manbij som ni vet, och Manbij är en stad som i likhet med alla andra syriska städer har gått igenom bombningar, död och befrielser och kungar av alla former och färger har passerat staden...

"Uppmanar mig själv, skriv, hjärtat är ditt oavsett ditt modersmål eller tyrannens språk. Hastigt förvandlas jag till en modig älskare, precis, jag ska skriva till min kära."

"Alla roar sig i den glada cirkeln tills sångaren höjer rösten i en sorgsen melodi om 'massakern i Halabja', ingen vet hur han kom på att sjunga den, då gråter bruden, och brudgummen gråter och sorgen...